utsikten.

Det bästa tecknet på att det håller på att bli sommar är väl ändå när båtar och fartyg av alla de slag förtöjer utanför huset vi bor i.

äntligen.

Den här bloggen har lidit av inläggstorka den senaste månaden pga att jag är upp över öronen förälskad.

Återkommer när jag återhämtat mig.

Så att ni vet.

grillfesten som spårade ur.

Så här såg det ut på lördag efter att vi grillat vårens första korv. Jag var lika svart.

vad du än är, var en god sådan.

Dottern och jag grälar. Hon avslutar småstridigheterna med att säga:

Och bara så du vet. Du är inte alls cool. Du är mer en sån där köttätande rumpmänniska.

Varsågoda att analysera.

dolda talanger del 2.

Med två timmars nattsömn har jag jobbat en hel arbetsdag, städat hela lägenheten, lagat mat, tvättat kläder, varit ute på promenad och är ännu vaken. Men att säga att jag skulle vara pigg, kan vara lite att ta i.

dolda talanger.

Förresten, igår klättrade jag i träd med 7cm klack på fötterna.

Varsågoda att applådera.

det blidde inget.

Känsla igår:  Mmm...ost, chips, vin, mat, ost, mera ost, mera vin, kex, bröd och titta vindruvor! såna kan jag nog ännu klämma in i magsäcken.

Idag ba: *stirrar håglöst på tom tallrik*

lördag.

Jag vill grilla.
Det är mulet och 6 grader.
Säkert blåser det också.
Det här kan bli spännande.
Eller bara väldigt misslyckat.

omvända roller.

Tidigare idag:

Jag ba: Va med mig, va med mig! Ska vi rita, måla eller jag veeet...PYSSLA????
Hon: Ååh, ser du inte att jag är upptagen.

Den där Mamma är bäst, ingen protest-attityden som fanns där en gång, har fått naggade kanter känner jag.

bikinform sommaren 2012: FRODIG

Gårdagens kvällsmat: 200gram chevreost nedsköljd med en öl.

Dagens middag: 200gram chevreost och en stor klase vinduvor.

Imorgon skall vi fira en 30-åring. Alla ska ta med sig nåt tuggbart. Jag tänker mig...Ja, just det chevreost!

Varför överge ett vinnande koncept liksom?

talko.

Grannhuset med loftlägenheter har gårdstalko. Ja eller gård och gård, deras gemensamma lilla gårdsplätt är väl ungefär 50m2. Högst 70. Anyways, talkotyperna är -liksom varje vår- indelade i tre tydliga grupper:

De Ambitiösa som verkligen krattar, gräver och på riktigt skiter ner sig. De vet knappt om att nån annan existerar eftersom de är djupt koncentrerade att leta efter minsta lilla tobaksfimp inne i buskarna.

Så har vi Fejkarna som låtsas peta på nån döende gren, men som egentligen bara står och skvallrar och viftar med armarna samtidigt som de utgör konstiga fejkskrattljud och slänger huvudet så där teatraliskt bakåt som man bara gör på film.

Och slutligen den tredjen gruppen som någon kunde beskriva som latmaskar men som jag hellre skulle vilja kalla De Ärliga som snällt står på parkeringen, bredvid den lilla plätten av gård, och halsar i sig öl. Lyckliga över att de fått en orsak att bli salongsberusade på en gråmulen onsdag klockan sex.

slut på en era.

I 29 år har jag fått njuta av våren. Nu är det slut på det. Har gått och blivit allergisk för nåt av de där tusen grejerna som flyger omkring i luften.

Det var ju onödigt, kan man tycka.

plötsligt blev allt så enkelt.

Som vanligt på en söndag hade jag tänkt stiga upp tidigt och riktigt dra igång den här dagen men en sällan skådad effektivism. Tavlor skulle målas, en balkong skulle städas, en springtur skulle löpas och det eviga garderobsrensningen skulle gå ett steg vidare mot sitt mål. Dessutom skulle vi gå till skogen, biblioteket, parken eller vart som helst, jag och dottern.

Men nä. Det blidde inget.

Ungen leker -ja nästan lever faktiskt- utomhus den här tiden på året, så det enda jag typ behövt göra idag är mata i henne mat och tjatat lite om att hon skall stänga sin jacka. Hon är helt enkelt inte intresserad av mitt sällskap.

Och det är väl skönt det med, men dagar som dessa önskar jag hon kunde vara lite mer krävande faktiskt.

Samtidigt känner jag hur jag senast i morgon bittert kommer att ångra den där sista meningen jag skrev.

att följa årstiderna från en balkong.

Även om man inte upplever hur årstiderna förändras lika starkt när man bor i stan, som om man skulle bo ute på landet, så tycker jag det är intressant att jag minns känslan och tidpunkten då jag tagit dessa foton. Konstigt hur minnet fungerar egentligen. Att man med hjälp av en bild på en balkong kan dras tillbaka i tiden i flera år.

konsten att manipulera en moder.

Jag tömmer diskmaskinen och försöker få nånslags ordning i vårt kaotiska hem. Min dotter vill leka skola med mig, men jag får inte vara skolans städerska som jag föreslog. Vi är båda lite trumpna.

-Hur många dagar hinner jag ännu leva mamma?
-Säkert jättemånga dagar, men man vet aldrig när man dör.
-Då kanske jag dör imorgon.
-Det skulle vara hemskt!
-Ja, tänk hur sorligt det skulle vara, du skulle gråta och ångra alla gånger du inte hunnit leka med mig.
-Det är så hemskt att jag inte vill tänka på det!

En teatralisk paus i samtalet.

-Jag tror nog du vill leka med mig nu mamma. Om du lite tänker efter.

Ja man måste medge att hon är skicklig hon, min sjuåring.

mulen lördag.

Ursäkta pausen. Jag vet inte vad som hände, plötsligt kändes det som om jag inte hade något att skriva om. Så då lät jag bli.
Idag vaknade vi till regn, nu är det bara mulet. Dottern vill ge sig ut på en fotoexursion. Hon vill ta bilder på änder, fiskmåsar och kanske ett träd, som hon uttryckte sig. Jag som helst skulle vilja stanna inne idag får väl offra mina egna eremitönskemål och istället tvätta håret, försöka förvandla mig till en representativ indvid och lunka iväg.

För har man en början på en eventuell naturfotograf av världsklass, så måste man ju stöda det.