photo a day challenge. 12. close up.

Istället för att ni skall behöva glo på en diskussion om Gud mellan mig och en sjuåring, presenterar jag stolt mina näsborrar:



Året var 2009.

att tala om Gud.

-Hur är det med dig och Gud, mamma?
-Vad menar du?
-Tror du på att Gud finns?
-Kanske, kanske inte. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tror på.
-Men neeej!
-Vadå nej?
-Nu måste jag ju också låtsas att jag inte tror på Gud.
-Va? Nej, det måste du inte. Du har rätt att tro på vem eller vad du vill.
-Va? Får jag tro på Gud?
-Ja, det är klart.
-Men vi är ju en familj, måste vi inte tro på samma saker då?
-Nej, det behöver vi inte, du får tro på Gud om du vill. Men man måste respektera alla, även om de tror på någonting man själv inte tror på.
-Vad betyder respektera?
-Att man inte får håna, bråka eller retas med sådana som tror på annat än du själv.
-Jaha du lilla mamma! Då kan jag berätta för dig att jag tror på spöken faktiskt!

Jag känner att mitt ädla budskap inte riktigt nådde sitt mål i den här diskussionen. Heller.

en halv söndag.

Söndagar brukar vara ganska intetsägande och sega. Morgonbastu, pulkabacken och hemmagjorda köttbullar har dock räddat den här dagen så här långt och ännu har vi nästan hälften av dagen kvar att njuta av. Jag tänker mig solig vinterpromenad men hör också hur min kropp ropar efter chokladkaka. Men först skall jag försöka njuta av kaffe och koppla bort instinkten att gå och se efter vad barnet och hennes kompis klottar med i wcn. Jag tror det är bäst för husfriden om jag sörplar i mig kaffe istället för att beblanda mig i en hörbart klottig lek.

här var det sjukdom.

Jag har feber. Min dotter har inte det. Tur för henne, men inte så behaglig kombination för mig. Efter en halvslö dag, gick vi ändå på en stormig promenad i snöyran. Med värkande muskler och värkmedecinproppad kropp besegrade jag blåsten i över en timme. Jag tycker nästan jag borde få medalj, fast jag säger det själv.

man lär sig något nytt varje dag.

För dryga timmen sedan kom vi hem igen. Nu ligger det ett par skidor i hallen, en flicka i sängen och själv har jag fått lära mig att man pratar om hur mycket bränsle en snöskoter drar per timme, hur många hästkrafter olika mojänger har, samt att det är dyrare att besikta en bil i Åbo än i Karleby. Vilket bränsle nöter mest på en bilmotor, lite bilförsäkringsinfo, samt mopedbilars uppbyggnad versus personbilars plus -som ett litet extra pålägg-  lite om långtradares kapacitet eller nåt, motorns olika delar med namn och hur det ungefär fungerar (hölls inte med riktigt där), oktantalen i olika bränslen och andra behövligheter. Bland annat.

Jag känner att det nästan är lite synd att jag inte äger en bil nu faktiskt. Bara för att jag besitter en hel del mer information nu än för nio timmar sedan, så skulle det kunna vara trevligt att äga mer än en cykel.

live från vildmarken.

Det går bra det här. Bilandet. Förutom att man (alltså jag) automatiskt blir kissnödig så fort jag (alltså man) sätter sig i en bil. Hoppas på att vara hemma igen innan midnatt. Den som lever på hoppet blir åtminstone inte tjock, som det sägs. Eller så kanske jag hittade på det själv alldeles just precis.

den evighetslånga veckan alt. ännu ett onödigt inlägg.

Är det bara jag eller är den här veckan otroligt lång? Den tar aldrig slut, känns det som. Det kanske blir så, när man inte har någon annan än sig själv att bry sig om? Igår kväll gick jag i bastun för att på något sätt få tiden att gå. Tänkte det skulle vara avkopplande. Tvärtom var det ganska tråkigt faktiskt.  Man måste nämligen sitta ganska länge och svettas innan klockan börjar visa sig vara läggdags. Idag hängde jag på stan efter arbetsdagen, återigen att få tiden att gå fortare.  Det var nästan ännu slöare att gå och knycka i plagg, prata goja och peta på saker, än att det svettiga bastubadandet. Imorgon är det äntligen fredag. Då skall jag sitta i bil i sju härliga timmar. Köra direkt från jobbet via Närpes och hem igen.

Sprittande.

photo a day challenge. 11. were you sleep.

Överraskande nog sover jag i en säng. 

att vara en allt-eller-inget person.

Ännu när jag var på väg hem från jobbet var jag fullt övertygad om att jag skulle ut och jogga ikväll. Sedan kom jag hem, åt en tonfiskpastasallad och la mig ner för att läsa tidningen medan maten skulle smälta lite. Två och en halv timme senare vaknar jag med en skrynklig tidning under mig och en dreggelrand längs kinden. Jag blev så besviken så att jag var tvungen att köpa mig en stor påse godis som tröst för utebliven joggningrunda.

Misslyckas man i sina sina planer, kan man lika gärna passa på att misslyckas rejält, tycker jag.

photo a day challenge. 10. childhood.

En ö. En sommarstuga. En massa grodyngel att fånga och ett hav av klippor att övernatta på. 

tisdagstanke.

En av fördelarna med att dottern skidar i de Österbottniska skogarna istället för att hon hänger med mig denna vecka, är definitivt att jag kan stiga upp en halvtimme innan bussen till jobbet går, utan att få hiskeligt bråttom.

Nackdelen är att det hela tiden känns som om jag glömt att göra något väldigt viktigt. Som att hålla i en hand, tjafa lite på morgonen, krama godmorgon/hejdå/godnatt.

tips, någon?

Om några timmar borde jag sitta välklädd och fräsch och ha en väldig fiilis att festa till det lite. För att jag lovat. Både mig själv och andra.

Just nu tycker jag dock att det känns väldigt tungt att jag överhuvudtaget måste stiga upp, duscha mig, tvätta håret, sminka mig, välja kläder, klä på mig, lacka naglarna, göra nåt annat än svära åt mitt hår och resten av de där ytligheterna man känner att är bra att fixa innan man ger sig ut bland folk. Dessutom skulle det säkert inte skada ifall jag vore lite pigg på livet också. Så där som ett litet bonus. Men det kanske är för mycket begärt.

De senaste två timmarna har jag alltså legat under en filt, frusit och slösurfat. Och ätit. Ätit mig trött och slö. Verkar ju inte så lovande faktiskt. Det här att jag faktiskt kommer att orka.

 Så nu undrar jag. Hurdan musik skall man lyssna på för att piggna till? Eller hur skall man liksom allmänt gå tillväga för att känna att man vill ut i vimlet? Någon som vet?

Och ja förresten, går jag inte ut ikväll och träffar folk så kommer jag att ångra mig, för det kan lätt vara en månad eller två tills jag nästa gång har chansen. Så ni får absolut inte säga att jag skall strunta i att gå och istället glo på film med handen i chipsskålen. Det är förbjudet.

 Alla övriga synpunkter tas tacksamt emot.

photo a day challenge. 9. daily routine.

Förutom att dricka kaffe varje dag så plockar jag också saker. Väldigt ofta faktiskt. Varje dag till och med. Eller nästan i allafall. Här plockar jag i långkalsonger. År 2010.

de senaste dagarnas statusuppdatering.

I torsdags trotsade vi vardagsrutinerna och steg upp lite tidigare för att äta frukost på cafe´, innan skolan och jobbet började. Rekommenderas varmt. I går flög dagen iväg med jobb, packning, eftermiddagsdisco och impulsresa för dottern. Plus att jag trodde jag såg en varg. Vargen visade sig vara en varghund, så där blev man ju lite besviken faktiskt. Idag är det en helt vanlig lördag. Sitter på jobbet och har en femminuterspaus som bäst. Hör av mig igen när det lugnat ner sig.

alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var själva livet

Vardagen i all ära men vissa ögonblick kan jag känna att... ja, jag vet inte... att...det fattas lite äventyrlighet i mitt liv, kanske?

Som igår till exempel, när jag stod framför en enorm hylla med pryttlar och faktiskt riktigt funderade på vilken sorts rengöringsmedel jag ville ha.

Just då, i den stunden medan jag doftade på nåt som stank barrträd kände jag lite hur livets eskapader kanske inte riktigt har varit av storslagen sort på sistone.

Jag menar, om man orkar bry sig ifall ens golv skall tvättas med mustig tallskogdoft eller fluffig migränframkallande sommarängslukt, så kan man inte ha särdeles fascinerande vardag. Eller så är det bara jag som har lite svårt för att uppskatta detaljer.

photo a day challenge. 8. your sky.

photo a day challenge. 7. favorite.

Crazycats.

mjölk, smör och en flygande tampong.

Av någon underlig anledning har jag väldigt dålig karma i Salen som finns på vår bakgård. En massa pinsamheter händer just i den butiken. Det känns nästan absurt hur mycket en människa kan klanta till det i en fjuttig mataffär. Denna människa är alltså jag.

Den här morgonen märkte jag till mitt stora förtret att både mjölken och smöret nästan var slut. Så jag småsprang till butiken, roffade åt mig mjölken, smöret och lite pålägg innan jag hastade mig till kassan. Sedan hände det. När jag drog upp plånboken ur tygkassen, gjorde jag det med sån fart att en tampong flög ut på samma gång. Och när jag säger flög, så menar jag att den flög i en stilren båge och ramlade på det rullande kassabandet. I slowmotion såg jag hur den ensamma lilla tampongen glatt försvann inom räckhåll för att stanna framför den morgontrötta kvinnan i kassan.

Hon stirrade på den i några sekunder. Sedan tittade hon på mig som vid det här laget såg ut som ett stort frågetecken eftersom jag mest funderade på varifrån den lilla saken kom flygande. Sekunden efter brast vi båda ut i ett frustande skratt. Vi blev så där smått hysteriska (jag tror jag tjöt till lite faktiskt) som det kan bli på en tisdagsmorgon när man egentligen är lite trött på iskalla vinter vardagsmorgnar. Sedan småsprang jag hem igen och tänkte att alla borde få skratta så tårarna rinner, direkt från morgonen.

photo a day challenge. 6. makes you smile.

Meddelande till typerna på bilden: Hojta till ifall ni blir förnärmade av att ni förevigats och exponerats som ytterst levnadsglada typer i knallorangea t-shirts. Då tar jag bort fotot (och kallar er eventuellt surpuppor i smyg.)

samtidigt i åbo.

Jag möblerar om. Ständigt återkommande tanke:  What the hell was I thinking? Dessutom blir det inte bara extremt råddigt, utan ganska fult också.

den lyxiga fredagskvällen.

Att jag är väldigt sugen på ett glas vin men bara har laktosfri mjölk i kylskåpet, kan jag leva med. Men att grannen klinkat på piano i över en freaking timme, gör mig lite nervös faktiskt.

Här sitter jag alltså och klunkar i mig nervlugnande mjölk ackompanjerad av okänd granne från ovan som bjuder på julvisor på ett ostämt piano.

Jag upprepar: Ostämt piano. Konstig mjölk. Julvisor i februari.

Jag konstaterar också: Det var inte riktigt såhär jag fantiserade -som finnig femtonåring- om hur mitt vuxna jag skulle spendera en fredagkväll.

dagens hot.

-Då tänker jag starta en sådan där blogg så fort vi kommer hem och skriva hur dum mamma jag har, sa hon, efter att jag berättat att vi inte kommer att köpa choklad innan godisdagen som är på lördagen.

den skidande pensionären.

Så här för att vara en helt vanlig tråk-tisdag i februari så tycker jag att det är maffigt av mig att jag idag såg en man skida förbi.

Live. Ute i det vilda. I ett dike.

Vi stirrade på varandra en stund. Mannen och jag. Han hade en tjusig skiddräkt från 70-talet.

Ganska fort försvann han igen,  stakades in bland träden.

Och gick jag in tillbaks och fortsatte stirra på en nästan övervinnlig hög med beställningar.

Lite undrar man ju hur det vore att vara en skidande pensionär. I en klatschig dräkt.

Man är väl lite djupsinnigt lagd på det viset.

photo a day challenge. 5. something you wore.

Långkalsonger räddar liv.

photo a day challenge. 4. letterbox.

Det här var ju tråkigt.

plötsligt händer det! del femtioelva.

Sedan kom jag hem och slängde ihop en lasagne med soja, mycket ost och lite allt möjligt jag hittade i skåpet. Och det blev gott. Nästan gudomligt gott, om jag får säga det själv. Och det får jag.  För jag har aldrig vunnit en mans hjärta med hjälp av mina talanger i köket precis, snarare vunnit det där hjärtat med att låta bli att göra mat. På den nivån har det varit.

Men skulle jag alltid göra så här god mat skulle jag bli illa tvungen att självutnämna mig till Mästerkocken. Så där lite blygsamt. 

räven.

Så här för att vara en helt vanlig måndag i februari så tycker jag att det är maffigt av mig att jag har sett, inte bara en hare utan också en räv idag.

Live. Ute i det vilda. Under arbetstid.

Vi stirrade på varandra en stund. Räven och jag.

Sedan gick jag in tillbaks och fortsatte stirra på en oövervinnlig hög med beställningar.

Lite undrar man ju hur det skulle vara att vara fri som en räv. Bara för en dag.

Det ni. Djupsinnigheten i det, är inte så svår att slå.

motionärens mörka sida.

Duktighetspoängen över att jag promenerat runt halva Åbo i dag skuggas av en stor mörk skamfläck.

Den fläcken heter Pizza Calzone. Med extra mycket ost. 

favorit i repris.

Så har jag återigen promenerat via en valurna till jobbet (väldigt lång omväg) och skall om några timmar promenera efter min dotter och tillbaka hem igen. Tur att det finns så många plikter i mitt liv, annars skulle jag troligen vara en sådan där extremt lat typ som inte ens stiger upp ur sängen på söndagar.

längtan.

 Får man redan nu börja längta efter sommaren?

 Eller ska man på något sätt vara såpass mogen att man förstår att det är onödigt att gnälla över att det ser ut så här på vår bakgård?

söndagsmorgon.

De senaste dagarna har virats in i en sådan förnöjsamhet och stillsam tillvaro, så att jag helt enkelt inte har något att blogga om.  Inget speciellt har hänt trots att vi gör nåt hela tiden. Min hjärna tycks dessutom ha tagit helg. Det är alldeles tyst och tomt. Och det är ju riktigt bra att få känna att man vilar, förutom att bloggen vissnar bort. Nu skall jag vika tvätt.

minus tjugo grader.

Ursäkta bloggpausen men jag hinner inte skriva just nu. Är istället upptagen med att vara arg som ett bi. Det är ett sådant där konstigt personlighetsdrag jag har. Så fort det blir lite kallt förvandlas jag tills argsintheten själv. Jag blir så innerligt frustrerad och arg på kölden. Ja, jag vet att det låter barnsligt och jag har absolut inget vettigt argument för min ilska. Jag vet bara att jag fylls av nästintill okontrollerbart vredesmod så fort den stickiga luften där ute når mina näsborrar.

Man är lite konstig på det viset, förstår ni.