plötsligt händer det! del femtioelva.

Sedan kom jag hem och slängde ihop en lasagne med soja, mycket ost och lite allt möjligt jag hittade i skåpet. Och det blev gott. Nästan gudomligt gott, om jag får säga det själv. Och det får jag.  För jag har aldrig vunnit en mans hjärta med hjälp av mina talanger i köket precis, snarare vunnit det där hjärtat med att låta bli att göra mat. På den nivån har det varit.

Men skulle jag alltid göra så här god mat skulle jag bli illa tvungen att självutnämna mig till Mästerkocken. Så där lite blygsamt.