Vardagen i all ära men vissa ögonblick kan jag känna att... ja, jag vet inte... att...det fattas lite äventyrlighet i mitt liv, kanske?
Som igår till exempel, när jag stod framför en enorm hylla med pryttlar och faktiskt riktigt funderade på vilken sorts rengöringsmedel jag ville ha.
Just då, i den stunden medan jag doftade på nåt som stank barrträd kände jag lite hur livets eskapader kanske inte riktigt har varit av storslagen sort på sistone.
Jag menar, om man orkar bry sig ifall ens golv skall tvättas med mustig tallskogdoft eller fluffig migränframkallande sommarängslukt, så kan man inte ha särdeles fascinerande vardag. Eller så är det bara jag som har lite svårt för att uppskatta detaljer.
3 kommentarer:
Att du tar dig tid att faktiskt reflektera över det märkliga i situationen, det gör dig rik. Tänk alla dessa som bara låter livet gå förbi utan att man ens känner av det. DET är tragiskt, inte det faktum att man inte turnerar jorden runt.
Jag känner att jag går och väntar på något, dag ut och dag in. Vet inte på vad. And so life goes by.
Cissi: Kanske det är så, men ibland önskar jag faktiskt att jag skulle reflekta lite mindre.
Anonym: Sådär är jag också. Går omkring och väntar på något, lite sådär i smyg nästan.
Skicka en kommentar