vickande stjärtar.

Döm om min förvåning när jag snabbt skulle springa ut med en överfull roskis och det första jag såg när jag svängde runt hörnet i trapphuset var fyra fasta hotpantsklädda rumpor. Dessa halvnakna fjortisar övade någon form av grupp-disco-break-salsa-zumba-vad-det-nu-heter dans framför huvudingångens 3x5meter stora spegel. Det var verkligen ingen behaglig syn att se sin egna sunkiga spegelbild bland fyra fräna danspinglor. Men jag intalar mig själv att det var på grund av den stinkande roskispåsen jag hade i min högra hand.

man undrar.

Hur kan två pluttar på knappa metern åstadkomma så mycket ljud? Ljudnivån i vår lilla tvåa går att jämföra med ett Ricky Lake avsnitt. Ni vet, den där talkshowen på 90-talet där alla bara skrek i mun på varann. Just tyngde vi varsin glasstrut i händerna på dem så vi kan avnjuta några minuters total tystnad.

De är ju såklart alldeles ljuvliga men ack så ljudliga.

fattiglappens inredningstips.

Tycker man inte om att ha fotoramar utspridda i hemmet så kan man faktiskt klistra upp sina familjemedlemmar på kylskåpsdörren. Det låter jättefult, jag vet. Men belive me. Det kan bli snyggt.

latmaskens problem.

Är det bara jag eller är det nån mer än jag som absolut inte vill se en hurtbulle jogga i slaskväder då man själv bär på en kasse full med chips, choklad och godis.

Nu är ju njutningen förstööööööörd.

de har anlänt.

Sleep-over party i wcn. Fräscht.

vr levererar.

13.55 borde systern och systerbarnet anlända. Just nu är tåget endast 15 minuter försenat.

sådan mor, sådan dotter.

Så fort det blir lite fuktigt i luften händer det nåt med mitt hår. Så här har jag gått omkring och sett ut idag. Frisyren kallar jag shabby chic. Fast egentligen är det nog bara shabby.

Försök nu sedan få din dotter att förstå varför det är bra att borsta håret ibland.

mitt nya hälsosamma liv.

Nej, har inte börjat svettas på gym eller slopat godsakerna. I stället börjar jag dagen med två stora glas vatten. Eller ens ett. Den här nya livsstilen kommer jag för en gång skull att klara av att upprätthålla.

Babysteps, babysteps.

vardag.

Det har varit väldigt mycket vardag på sistone. Ingen som helst fest eller pest. Men på lördag kommer min vackra syster med fyraåringen på besök. Jag tänker: glada flickebarn och avslappnade, fräscha mammor. Mycket utomhusvistelse i solsken, intressanta diskussioner, bastubad och lite vin när döttrarna lagt sig. I verkligheten blir det väl snöstorm eller -50grader ute så vi får sitta inne och uggla i sunkiga kläder. Och barnen löper amok så vi blir tvugna att skrika åt varann för att överrösta töserna som sedan aldrig vill gå och lägga sig. Och till sist somnar vi alla fyra på samma gång av ren och skär utmattning.

Men man kan ju alltid hoppas.

återfunnen bekantskap.

Mannagrynsgröten har hittat hem igen. Efter 10år av glömska. Det är ju jättegott, med lite kall bärkräm till.

Böckerna har också hittat tillbaks till mina händer och ögon igen. Efter kanske 1 månad av försumning.

vattenpistolen.

I eftermiddags trollade Isabel fram sin vattenpistol som jag trodde jag gömt undan av resonabla skäl. Hon ville ju såklart testa den inne. Helst med att skjuta vatten på mig. Jag var inte så pigg på idén. Eftersom vårt äckliga golv behövde sig en omgång av skurborsten gjorde vi en kompromiss. Hon fick spruta vatten med pistolen och jag kom efter med en trasa. Att jag i sist och slutligen fick ta ett badlakan för att få golvet torrt bevisar att denna ide´ inte var en vinnare. Hädanefter tvättar jag golv när hon inte infinner sig på plats i hemmet. Eller slutar att tvätta dom helt.

promenaden.

old school.

Vilken nostalgitripp jag kommer att få när jag nu ska bege mig på en promenad för att köpa frimärken och posta ett brev. Dotterns anhållan om förskoleundervisning skall nämligen vara inskickad senast imorgon. Jag, den eviga lämna-allt-till-sista-minuten fantasten, har tagit förgivet att detta skall kunna göras elektroniskt. Och det gör det också. Förutsatt att man har en dator som funkar som den ska.

Eller egentligen har jag på känn att det är mig det är fel på. Inte datorn.

i morgon önskar jag mig...

...att fötterna på bilden inte skall tassa omkring före klockan åtta. Växten till höger får dock gärna piggna till.

flow.

Trots att likkistan hade frusit fast i betonggolvet så hårt att jag inte kunde släpa in den i sopsäcks-bastun, blev jag icke nedslagen. Min effektivitet har i dag t.o.m överraskat mig själv. Efter 4 timmars nattsömn och en 7 timmars arbetsdag trodde jag att jag skulle vara mör. Istället har jag ringt femtielva tråkiga samtal, utfört ärenden på stan, skickat in några arbetsökningar, kokat en utsökt soppa till middag, lekt att jag är en dagistant på samma gång som jag böt mylla till krukväxterna, strukit ett par skjortor, tvättat kläder, handlat mat och skall nu ännu åta mig detta lilla projekt:

Hemligheten ligger i att inte stanna upp och vila mellan varven. Helst inte ens sitta ner.

knäppgöken.

Ifall polisen knackar på min dörr i natt är jag troligen illa ute. Att tapetsera bastun med svarta sopsäckar mitt i natten kan nog verka lite skumt. Speciellt när möbeln som skall slipas och målas i "slaktarhålan" ännu står ute på balkongen under en halvmeter snö. Det skulle kunna bli lite svårt att förklara att man inte tänkt stycka kropp, utan sedmera måla om en ful kista som man bara måste släpa in för torkning direkt. Annars blir det ju aldrig gjort.

Living on the edge, hörni. Living on the edge.

en innesittartisdagskväll.

I eftermiddags när vi kom hem drog vi för gardinerna för att stänga ute vintern.
Sedan började vi prova vårskor och sommarklänningar. Egentligen borde jag ha städat.



Jag drack en massa kaffe (för att piggna till så att jag skulle orkat ta itu med städandet) och Isabel fick varm kakao och så spelade vi några omgångar av detta spel. Hyveltjuven.



Min dotter visade mig gyllene gymnastiksteknik som skulle få ylegympatanterna att blekna. Dock med en skitig boll som vi hittade på balkongen. Jag var sämre än henne på precis alla tricks, vilket jag inte är ett dugg förvånad över egentligen.


Som avslutning blev det en mumin och äppel medan jag skulle städa (hade egentligen nog gett upp vid dethär laget redan) men jag läste en tidning istället.

Förövrigt kan jag meddela att dagens största överraskning var ungefär fem minuter innan det sista fotot togs. Det var nämligen då jag borrade in tre fingrar i ett mjukt, brunt, genomruttet äppel.

att se lika sliten ut som man känner sig.

Purkna miner av trött folk. Inte ens kladdkaksdeg räddade denna dag.

även jag har tur ibland

Om man varken är den ultimata fyndaren på loppis eller något av en klockren modequeen, blir man glad när man hittar tre nästan oanvända vårjackor á 2 euro styck. Och när man ser att den ene är från Zara och den andra ursprungligen från Topshop, blir man ännu lite gladare.

Om jag sedan nödvändigtvis har behov av tre bruna vårjackor till förutom de jag har hängande i garderoben, tycker jag absolut inte att jag behöver fundera på just nu. Istället säger jag som dom där reakorgsdykande tanterna på Tarjoustalo. Ostetaan nyt Tauno, kun kerran halvalla saa!

morgonmålet.

I morse försov jag mig rejält. Insåg att jag hade två val. Antingen hoppa upp och flaxa med armarna och skrika som en vild höna. Riva upp ungen ur sängen och säga att hon får äta sin gurksmörgås i bussen. Spilla saft och kleta smör. Svettas, jäktas och glömma mobilen på hallbyrån.

Eller ringa jobbet, ta det lugnt och vara nästan lika sen. Jag valde det senare alternativet. Och hade till och med mage att ladda upp med en ordentlig frukost.


Men att ta en snygg bild eller lägga upp födan så det skulle se någorlunda frestande ut, hann jag inte med.

ur en femårings synvinkel.

När jag köpte mig en systemkamera fick min dotter min digitalkamera. Hon älskar att gå omkring och klicka. Och resultatet är ju verkligen inte så pjåkigt.

I have to say.

bagarbrudar.

När det blir för mörkt och kallt ute brukar vi sysselsätta oss med det här. Den färdiga kladdkakan brukar inte vara så populär, för då har vi redan provsmakat smeten i flera varv och börjat må sådär halvilla.

nu är jag här.

Okej, jag erkänner. Surfade runt på en massa bloggar för att kolla vad folk egentligen skrivit i sina första inlägg. För det är ju så arma svårt att börja. Och att klockan är över midnatt gör ju inte hjärnan kvickare precis. Så ha överseende och jag tror minsann att detta så småningom kommer att utvecklas till en riktigt hederlig läsbar blogg. Det där med layouten får också växa fram med tiden.

Så där.