Trots att likkistan hade frusit fast i betonggolvet så hårt att jag inte kunde släpa in den i
sopsäcks-bastun, blev jag icke nedslagen. Min effektivitet har i dag t.o.m överraskat mig själv. Efter 4 timmars nattsömn och en 7 timmars arbetsdag trodde jag att jag skulle vara mör. Istället har jag ringt femtielva tråkiga samtal, utfört ärenden på stan, skickat in några arbetsökningar, kokat en utsökt soppa till middag, lekt att jag är en dagistant på samma gång som jag böt mylla till krukväxterna, strukit ett par skjortor, tvättat kläder, handlat mat och skall nu ännu åta mig detta lilla projekt:
Hemligheten ligger i att inte stanna upp och vila mellan varven. Helst inte ens sitta ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar