godmorgon.

Saker man ogillar: Två timmars tupplurar på en lördag kväll.

busted.

Jag: Har du sett min kamera?
Hon: Nej, jag har inte rört den. 

Lite senare hittade jag kameran på ett lite ovanligt ställe. På minneskortet fanns bland annat det här:

den bästa presenten.

Okej. Kan inte hålla mig. Är så där irriterande sprudlig till sinnes. Orsak:

Hade precis kommit in i det lite tråkiga vardaglunket igen, när min mamma ringde och undrade om jag kanske ville ha en 30 års present i form av flygbiljetter. Jag svarade såklart JAAA! Så om nio fjuttiga veckor åker jag, Isabel och hennes kusin iväg till Spanien, via Tyskland där vi skall övernatta på hotell. I Spanien kommer min andra lillasyster med familj att bo just då, så vi ska hälsa på dem.

Här har jag då gått omkring och varit lite småpruppig över att jag måste ta ut min semester redan i juni och så smäller vi iväg till varmare breddgrader direkt. Ha! Ja, va ska man säga, ibland skiner solen även på denna risiga lilla moder och när den skiner så bländas jag av dess godhet. Ni hör ju hur lyrisk jag blir.

Så nu är det bara att börja nedräkningen igen då. Nio veckor kvar. Kommer att gå i ett huj. Och ja, skall försöka att inte tjata mer om det här på en stund. Men ändå. Jag + en sjuåring + en åttåring = coolaste resesällskapet ever.

*gör en high-five med mig själv*

Slut på rapport.

konsten att njuta av tillvaron.

Precis som jag tycker att torsdag nästan är bättre än fredag för att man ännu har hela veckoslutet framför sig, älskar jag våren nästan mer än sommaren. Strax efter midsommaren brukar jag redan ha lite småangst över att sommaren är i full gång och att jag inte passat på att njuta, koppla av eller hunnit göra tillräckligt. I år skall jag försöka slopa de tankebanorna, för det är ju helt knäppt att i varje stund tänka på att det roliga snart är över. Få se hur det går. Man är ju som man är, trots allt.

bara så att ni vet det.

Medan dottern tränade igår passade jag på att lunka en timme. Jag skall göra detta till en tradition. Det skall jag. Men för säkerhets skull skriver jag ut det på bloggen.Så att jag lovat. I skrift.

lunchpaus.

Här sitter jag och är otroligt hungrig. Och jag har bara SALLAD till lunch. Får väl tugga långsamt. Bilden ovan är förresten tagen på vår resa. Jag och min syster låg och solade i allskönsro när en ung man gick förbi med sin lilla fångst över axeln. Jag känner ännu det där döda fiskögat stirra på mig.

att vara slut som människa.

Här ligger jag och är mör ända in i själen.

Har klarat av en timmes spring varvat en massa tunga hopp. Känns nästan som jag hoppade mer än sprang faktiskt. Men jag utförde allt, precis som jag blev befallen.

Den enda gången jag tvekade lite grann, var när jag var tvungen att hoppa grodhopp och sedan dansa som en tönt, hela vägen över en vältrafikerad bro. Då kände jag väl kanske inte så där väldigt motiverad, om man säger så. Men eftersom jag inte är den som ger mig i första hand så gjorde jag min plikt. Dansade fuldans och hoppade som en groda hela vägen över den nya fina bron.

Medan en strid ström av måndagstrött folk susade förbi mig i sina bilar.

vårljus och min stenhårda PT.

Tänk hur mycket det gör för humöret att komma hem innan det blivit mörkt. Orken och lusten är på en helt annan nivå. Nu blir det joggning, HC tränaren ska cykla bredvid som vanligt.  Hon är hård, den tösen. I lördags när vi var på en liknande joggingrunda ville hon stanna och gunga i en park. När jag också tänkte sätta mig ner och gunga lite blev det hårda bud. Jag var tvungen att springa runt parken tio varv innan jag fick sätta mig ner. Då hade min sjuåriga tränare gungat klart, så det var bara att fortsätta springa. Men tack och lov fick dricka en liten slurk vatten först, annars kunde jag nog ha slackat ihop under den sista 100meters spurten, en halvtimme senare.

hört igår.

Du har en så otroligt dålig attityd mot den här dagen mamma, sa hon argt när jag frågade om jag kan få sova i tio minuter till.


Mvh,
Morgonsurpuppan_82

fotografier från en söndag.

Det blev en väldigt lugn dag idag. På ett bra sätt. Den uppmärksamme bloggläsaren kanske minns att jag tycker röda byxor skriker medelålders-försöker-vara-snärtig. På ett dåligt sätt.
Nuff said.

ord på vägen.

 

en lördag.

 

På tolv timmar har vi hunnit med:  Säga hejdå åt en far/morfar, agera flytthjälp, barnkalas, loppisar, cykeltur, storstädning och utdragen matlagning, pyssel, parkbesök, joggning, lite stirr på datorskärm och avslutningsvis bastu. Jag har också druckit ganska mycket kaffe. 

Imorgon skall vi gå på bio. Inget annat.

att överraska sig själv.

Och här ligger jag och ser på NATURDOKUMENTÄRER och äter PASTILLER. Skulle inte klockan vara mitt i natten kunde man tro att jag gått och blivit TANT.

Det här var oväntat. Verkligen.

påskgräs och grått hår.

 

Jag är verkligen ingen Påskpyntsfanatiker. Ingen sorts pynt ger mig bra vibbar faktiskt. Men om man nu en gång ska odla det där årliga påskgräset så kan man göra det med lite stil. Istället för den där  smått möggliga papperstallriken man alltid fick hem när dottern gick på dagis så tog vi Aalto vasen.

Så där appropå ärtsoppa så har jag hittat flertal gråa hårstrån på min skalle. Man skall tydligen inte trotsa Lifvets stillsamma gång med att begära överraskningar. 

Och nu skall jag klämma in mig mellan dynor och ett fluffigt täcke med en bok och trötta fötter. Äntligen fredag imorgon och  dessutom kommer någons morfar och hälsar på.

Hej Lifvet,

Tack för att vi får vara friska och ha det allmänt bra. Men som en liten parentes börjar det vara lite väl stillsamt nu. Känner mig som en idisslande ko som mal dagarna mellan tänderna, åter och åter igen. Så nu beder jag ödmjukt om en liten överraskning. Kunde kännas välkommet för en rastlös själ som jag. Annars kanske jag får börja krisa, fyller ju trettio i sommar, som du kanske minns. 

Mvh, 

Den Uttråkade

fredagskänsla wanted.

Kom hem från jobbet och somnade i misstag. Mitt internet krånglar och jag är lite virrig men pigg.
Så att, nu åker jag in till stan och hyr en film. Så där som man gjorde förr i tiden. Eller går på bio. Ensam. Det är väldigt avkopplande faktiskt.

vardag, I salute you!

 

I sex timmar hann jag vara vaken här hemma, innan jag fick höra att det strulat till sig på jobbet. Eftersom jag kände vardagsolustan komma krypande, passade jag på att tvätta fönstren på samma gång, mellan varven av byk. I morgon skall jag välkomna våren med öppet sinne och vårjacka. Kommer att frysa som en hund, men jag ska bestämt vara positiv. 


*Googlar semesterresor*

slut på det roliga.

Mat.

Sällskapet.

Chipsen som fanns överallt. En delfinrygg. 

 Segelbåtar i Puerto de Mogan. 

Hemma igen. Tvättar kläder och tycker det är lite kallt, lite tråkigt och väldigt tyst, som det alltid blir efter att man umgåtts med familjen. Men ge mig några dagar så börjar jag nog njuta av våren igen.

flåsjoggaren.

Var ute på en liten blygsam joggingrunda i kväll. Lika behagligt som det var att springa i nerförsbackarna var det flåsigt att kämpa på i uppförsbackarna. Precis när jag skulle ge upp och börja gå -istället för att springa- i en evighetslång uppförsbacke, saktade en taxibil in bredvid mig och ut stack ett brunbränt chafförshuvud som lite skämtsamt sade:

-It looks like you need a taxi?

Man blev ju inte precis smickrad av den kommentaren.

att njuta av semester.

Hej! Vi mår bra. I lördags åkte vi till Puerto de Mogan, havsvägen. Skymtade flera delfinryggar, men tyvärr var de ganska långt borta. Igår hängde vi med en annan syster som kom hit på semester med sin familj. Det blev poolhäng, promenad och mat i stora lass. Om kvällarna slocknar vi som facklor, så det blir inte så mycket bloggande. Som det skall vara på semester alltså. Hoppas ni också har en bra måndag, själv ska vi promenera till stranden och simma och sola lite. Igen.

bildbloggen.

Lite bilder från igår. Nu blir det båtutflykt.

fredag.

Så var det fredag, systern har åkt iväg för att guida turister på kamelsafari och pinglan och jag ska precis börja packa och bege oss mot stranden Amadores. Igår tog vi en lång promenad och utforskade stället på eget bevåg men tyvärr hade jag gjort klassikern och glömt minneskortet till kameran i datorn. Här bor vi i allafall, hos min syster.

hälsningar från skärgården.

En tidig morgon i Puerto Rico.

annat man kan göra.

Man tager vad man haver sade flickan, när hennes mor glömt färgpennorna hemma och de varken äger ipod eller annan manick som kunde roa en sjuåring under en flygresa på sex timmar. Ett konstverk av spypåsar.

hejdå.

Minna, nu kommer vi! Ikväll kan du spana efter pinglorna i de töntigaste brillorna.

ursäkta pausen.

Här sitter jag och försöker förgäves komma på något att blogga om. Lite svårt när dagarna sniglar sig fram och tankarna är på annat håll. Nämligen det här: 

Men som tur är det nu bara en endaste arbetsdag kvar till semestern.