Tänk hur mycket det gör för humöret att komma hem
innan det blivit mörkt. Orken och lusten är på en helt annan nivå. Nu blir det joggning, HC tränaren ska cykla bredvid som vanligt. Hon är hård, den tösen. I lördags när vi var på en liknande joggingrunda ville hon stanna och gunga i en park. När jag också tänkte sätta mig ner och gunga lite blev det hårda bud. Jag var tvungen att springa runt parken tio varv innan jag fick sätta mig ner. Då hade min sjuåriga tränare gungat klart, så det var bara att fortsätta springa. Men tack och lov fick dricka en liten slurk vatten först, annars kunde jag nog ha slackat ihop under den sista 100meters spurten, en halvtimme senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar