att vara slut som människa.

Här ligger jag och är mör ända in i själen.

Har klarat av en timmes spring varvat en massa tunga hopp. Känns nästan som jag hoppade mer än sprang faktiskt. Men jag utförde allt, precis som jag blev befallen.

Den enda gången jag tvekade lite grann, var när jag var tvungen att hoppa grodhopp och sedan dansa som en tönt, hela vägen över en vältrafikerad bro. Då kände jag väl kanske inte så där väldigt motiverad, om man säger så. Men eftersom jag inte är den som ger mig i första hand så gjorde jag min plikt. Dansade fuldans och hoppade som en groda hela vägen över den nya fina bron.

Medan en strid ström av måndagstrött folk susade förbi mig i sina bilar.