sova hinner man göra sen. och dammsuga också för den delen.

Hade tänkt stanna hemma ikväll. Städa lite. Äta lite. Kanske dricka lite vin och definitvt somna tidigt.

Sedan stod jag där och kråmade mig framför spegeln och fann ett grått hårstrå.

Ett till.

I dag har jag ingen ångest över att åldras, men jag gör det hellre skrattande med människor än i sällskap av en dammsug.

Så nu drar jag.

Yours truly på ett misslyckat försök utav konstnärligt självporttättsbild.

årets drog.

Ifjol knaprade jag på surskorpor så att mungiporna sved. Det blev faktiskt en börda, detta gnagande som höll på i ett och ett halvt år. Sedan fick jag nog och blev normal.

Denna vår har jag dock fallit för filmer. Det är helt sjukt hur mycket jag ser på film om nätterna. Minst en per natt, ibland två. Speciellt om jag är inne i en period av sömnlöshet. Som nu. Sex filmer på tre nätter. Total sömn de senaste tre dygnen: 14 timmar ungefär.

Jag vet. Prioriteringarna i mitt liv just nu är inte så förståndiga.

*googlar water for elephants*

postitivt tänkande.

Det finns fördelar med allt, t.o.m. med en igentäppt näsa, tänkte jag, när jag för en stund sedan spolade av skor som var indränkta i hundskit.

behöver ett nytt huvud. nu. alternativt en assistent.

Klockan 7:21 i morse: Mamma, det är nog bäst att vi stiger upp nu ifall vi ska hinna i tid till bussen. Kom ihåg att ge mig en euro också, som jag skulle ha med idag.

Klockan 14:38: Hej mamma, jag tänkte bara ringa och påminna dig om att det är föräldrarnas dag på eftis. Du skall vara här senast klockan fyra.

För någon minut sedan: Jag går ut nu, men kom ihåg att köpa kex tills imorgon, redan idag. Så behöver vi inte springa till butiken imorgon på morgonen, för att du igen glömt.

Istället för att ha dåligt samvete över min virriga hjärna så försökte jag övertyga mig själv om att jag egentligen lär en sjuåring att ta ansvar. Eh...Heh. Och så klistrade jag upp en ful kalender på kylskåpsdörren. Med en massa illröda KOM IHÅG! på, den skall rädda mig från glömskans järnhårda grepp om mitt psyke. Nu bara måste det vända! Skall bli en förberedande mor. Alltid redo! Såattnivetdet.

en söndagkväll.

Jag har snorat mig igenom denhär dagen. Var ute några timmar, i det härliga vårvädret, även om det kändes som om jag skulle ha svimmat så fort jag var tvungen att röra på mig. Imorgon tänker jag vara frisk. Och steka våfflor på balkongen.

en romdrickande gammelmormor.

I onsdags hade jag migrän och på torsdagkväll hade jag kaktushals. På fredagsmorgonen var jag redan ordentligt flunssig och idag vaknade jag upp med halvmysig stegring. Veckoslutet kommer att gå ut på att hitta på tillräckligt mycket aktiviteter för en sjuåring och försöka kombinera det med att jag får vila. Inte kanske den lättaste uppgiften.  

Just nu: Hon leker sjörövare och vänder upp och ner på hela lägenheten, jag är gammelmormor som dricker rom och har krämpor.

Nu har vi ju inte riktig rom, så jag får nöja mig med Finrexin.

Så här såg det ut innan sjörövarförödelsen.

Den där självklarheten att man alltid vetat att man vill bo vid havet, var kommer den ifrån egentligen?

den tankspridde hjältinnan.

Saker jag lyckats tappa bort de senaste veckorna:

- korken till en deodorantflaska
- ett par jeans
- en skiftnyckel
- en ihopnitad bunt med viktiga papper om sommarläger
- en massa strumpor (fast dom åt nog tvättmaskinen upp)
- inte bara en, utan TVÅ stycken nagelsaxar
- min kalender

Plus säkert tiotals saker till som jag ännu inte är medveten om att jag tappat bort.

Alltså jag vet inte... antagligen håller jag på att förvandlas till en amöba.

den 17 april i fjol.

Eftersom min kropp uppenbarligen ville vara vaken från klockan sex i morse sorterar jag i fotomapparna på datorn. För ett år sedan, den 17 april 2011, gick vi på marknad, röstade jag i riksdagsvalet medan Bore ännu låg förtöjd utanför vårt hus och surrade. En vecka senare firade jag ner en hink med vattenflaskor från balkongen åt barn som hade svettigt i sina t-skjortor.

ibland blir det klimpigt.

Först skulle vi baka tigerkaka, men vi hade inte tillräckligt med mjöl. Sedan tänkte vi göra tigermuffins istället, men då tog smöret slut till den mörka smeten.

Tills sist blev det någon konstig freestyle på hela grejen. En liten klick sylt här och kanske om vi trycker ner en chokladbit här, sa vi och kletade ner missformade deg- och smetklimpar i formarna som inte ville hållas stilla. Det var ett enda gegg.

När vi till slut var klara tjöt vi av skratt.

Nedanstående bild skall alltså föreställa MUFFINS. Ifall det förblev oklart. De är inte bakade med så mycket kärlek, men de är bakade i takt med frustande skratt.

Jag ser hur ni dreglar.

you can call me babbelankan.

Efter att inte ha pratat med någon vuxen igår, förutom på telefon, tycker jag det skall bli riktigt roligt att gå till jobbet idag. Jag får se typer. Och jag får prata. Och umgås. Typ. Sedan vet jag ju inte om mina kolleger uppskattar den ordström som kommer att flöda ut ur munnen på mig hela dagen lång. Men jag tror och hoppas att de blivit vana vid det här laget.

welcome to the jungle.

Tack för växterna mamma (och fåtöljen och kaffet och chokladen osv.). Nästan så det blev lite för mycket av det goda, om man säger så.

Kommer att få flytta på blomkrukor resten av kvällen.

plötsligt händer det!

Efter vinterns motvilliga och väldigt få löprundor har jag den senaste månaden fått sprutt i benen. Jag bara springer och springer och springer. Äntligen.

*snör på skorna och beger sig ut på en runda igen*

solsken, äntligen.

Äntligen fick man vakna upp till en lägenhet som badar i solsken. Jag funderar på att promenera till biblioteket. Och kaffe i solen är också ett måste.

en grå lördag.

Väntar på att min bror skall anlända med en fåtölj. Och funderar på att måla något och slösurfar under tiden. Mer än såhär kommer det inte att bli av i dag tror jag. Om inte jag tar och gaskar upp mig snart.

torsdagskväll.

Och precis när jag tog de nygräddade semlorna ur ugnen skölde en våg av illmående över mig. Så nu försöker jag fokusera mig på andra tankar än att det faktiskt är spysjuka i farten.

skyller på vädret, som vanligt.

Okej, den här våren.

Den gör mig kluven.

Den ena dagen är jag lyrisk, nästan manisk för att nästa dag tycka att allt är lite väl tungt.

Bara måsten och krav och allt det där.
Och just när jag hittat min melankoliska vardasgslunk, byter humöret igen såklart och plötsligt är vardagen igen kalaskul och allt helt knäppt bra.

Blir lite tröttsamt i längden faktiskt.

förolämpningar man minns.

- Alltså du är nog en orättvis skinkskiva, fick jag höra ikväll när jag sa till någon att släcka lampan omedelbart.


Försök nu sedan stå där i dörröppningen och se ut som en förälder med en konsekvent auktoritet.

dålig karma.

Kan hända att jag fällde en småspydig kommentar igår, när jag märkte att min systerdotters telefon glömts kvar hos mina föräldrar. Min syster är nämligen ganska bra på att glömma sin egen.

Igår kväll när vi precis landat med allt vårt pick och pack innanför dörren kom jag på att jag inte kollat ifall min egna dotters telefon är med i bagaget. Det var den ju inte. Så nu är ett par hemnycklar, en telefon och ett busskort troligen 500km norrut, nånstans i ett hus där ingen kommer att vara på en vecka.

Vad lär vi oss av detta? Du skall icke håna. Ens på skoj.

Bilden har absolut inget med inlägget att göra.

plötsligt blev det LJUDLIGT.

Bilradion spelar 50-tals rock, dottern hör på musik via sin MP3 spelare och sjunger med i låtarna samtidigt som min bror pratar. Själv försöker jag koncentrera mig på att blogga. Någon har tråkigt, foliering, minimilön, ukrainsk arbetsskraft, Robin och kolik är ord som svävar runtom mig. Nu började Frontside Ollie ljuda från baksätet samtidigt som volymen på bilradion instinktivt höjdes.

Familjen alltså. Familjen.

Vi hörs igen.

livets olika synvinklar.

Fördelen med att vara ensam vuxen i ett hushåll: Du kan torka upp en kaffe-, vin-, whateverfläck genom att gnida strumpan på din fot mot golvet några gånger. Utan att någon ifrågasätter ditt val av städredskap.

Nackdelen: Det är du som tvingas oja dig äver att nästan alla strumpor har fläckar, även efter en omgång i tvättmaskinen.

Och du har inte någon annan att skylla på.

långhelg.

En rask promenad, ett par packade väskor och nu endast en pyttig arbetsdag kvar tills vi lämnar stan. Imorgon kväll åker vi upp till Österbotten och tar det lugnt. Äter för många påskägg och kanske fryser lite, eftersom våren knappast uppenbarat sig där uppe i norr än. I fyra härligt långa dagar.

 

Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra.Det är bara mina ben. Och fötter. I VINTERskor.

några av oss stiger upp tidigt och glatt, men de flesta stiger bara upp tidigt.

 Är absolut ingen morgonmänniska. Men eftersom man har den stora äran att få stirra in i några hamsterrumpor direkt man öppnat ögonen, orkar man lite bättre.

saker man gör man när man har barn.

 För att göra denna grälfyllda dag till en lite mer gemytlig måndag, föreslog jag att vi skulle måla ägg. Så då gjorde vi det. Efter det blev det pannkaka till kvällsmat och så skrattade vi åt alla knäppa saker vi sa åt varann innan, när vi var sura.

Förresten, om ni vill skratta, skall ni iaktta bilden när jag försöker blåsa ut ägget ur skalet. Jag ser ju helt sinnessjuk ut!

en dålig eftermiddag.

Hela veckoslutet fick jag undanstökat en massa plikter. Så nu känns det som om jag äntligen kommit ikapp med livet, så att säga. Till och med tvättkorgen är tom. Det ni! Synd bara att det enda vi gjort i det här hemmet är att gräla, sedan vi kom hem lite efter klockan 17. När man äntligen inte behöver hetsa sig igenom en måndag så går man och ryker ihop med sin sjuåring. Stup i kvarten. Hon gnäller. Jag gnäller. Hon ylar. Jag ylar. Hon tjafsar. Och till slut tappar jag nerverna. Ungefär så.

I två timmar och trettio minuter nu.

Snart går jag och gömmer mig under sängen faktiskt.

takatalvi.

Det blev en mild variant vinter igen, här i Åbo. Men så länge inte ljuset försvinner någonstans så gör det mig faktiskt ingenting. Finns det förresten något motsvarande ord på svenska som beskriver det finska ordet takatalvi?

en blåsig promenad.

 

Det var allt annat än vår i luften på Ruissalo idag. Svinkallt och en massa folk överallt. Till sist började det till och med snöa. Då stack jag hem. 

den här dagen är bara min.

Den enda sovmorgonen på flera veckor och så går jag och vaknar runt klockan åtta.  Först kände jag mig lite orättvist behandlad. Dumt av min kropp att inte förstå sig på sovmorgnar, speciellt när jag gick och lade mig klockan två i natt. Men nu, tre timmar senare är jag nöjd och glad. Ute är det svinkallt, men soligt. Kaffet puttrar och jag försöker klura ut vad jag allra helst vill göra idag.

 Egentligen borde jag rensa dotterns leksakslådor. Sortera och slänga bort allt söndrigt. Men när jag tänker efter så är det inte alls något jag vill göra. Så jag tänker göra något annat. Idag är det bara min dag bestämde jag just.

Hoppas ni också har en bra söndag. Utan söndagsångest.