onsdag 13 juli 2011

att känna livet i sig.

I natt kunde jag inte sova. När klockan närmade sig midnatt cyklade jag därför till närmaste vatten och tog mig ett dopp. Det var spännande, men sedan slog det mig att om jag plötsligt skulle få för mig att drukna skulle nog ingen förstå varför jag befann mig vid en båthamn, alldeles ensam, en vardagsnatt. Tanken lät så dramatiskt så jag hoppade fort upp på cykeln och trampade hemåt i all hast.

Nästa gång skall jag skriva en lapp som jag lämnar på köksbordet. Eller lura någon annan sömnlös, att följa med.

2 kommentarer:

Pia sa...

Ååh, nattsim <3

KAROLINA sa...

Jag vet - det är fantastiskt!