Jag har alltid varit lite avundsjuk på personer som hittar möbler lite var som helst. Typ på loppis, i en vägkant, på en vind eller i en container. Speciellt när det är nåt i stil med Tapiovaaras madmoiselle stolar eller äkta gamla stringhyllor kan jag känna hur jag stelnar inombords och tänker fula tankar. Men nu har jag gjort ett eget sopgrejsfynd. Okej att prata om fynd är väl att ta i men en tvåmeters hylla till Isabels rum hittade jag i sophuset. Precis likadan som den hon redan har. Jeejee sade jag och bar in den en sen kväll (tycker det är lite pinsamt att hämta grejer från soporna). Nästa dag märkte jag att den där stålgrejen som själva hyllplanet hänger på, inte ingick i mitt sk. fynd. Som tur var jag för lat för att direkt föra tillbaks hyllan, för ett par dagar (okej en vecka) senare fann jag den också. Så idag tog jag äntligen mig tid för att hänga upp skiten. Och vet ni vad? Det blev rakt, på direkten UTAN vatupass. Och inte nästan rakt. Utan exakt. Jag tror bestämt jag börjar känna mig lite händig här nu.
Att det fortfarande är råddigt kan vi inte göra något åt. Mer ordning än såhär kommer det aldrig att bli i dotterns rum. Vissa saker måste man bara acceptera.
6 kommentarer:
Oj, vilket fynd. Det blev snyggt!
Jo, märkbar skillnad från hur det såg ut innan faktiskt.
Snyggt, inte alls så farligt råddigt tycker jag.
Pia: Du ser inte resten av rummet.
Jättefin hylla <3 Och du har alltid städigt när man jämför med oss!
Anna: Men det är mest för att jag städar innan ni kommer och hälsar på av okänd orsak.
Skicka en kommentar