dag 26. mina rädslor.

Det har ju att göra med Isabel.
Att det skulle hända henne något.
Jag får kalla kårar av att bara nämna det.

Och sedan så hamnar jag ju nästan alltid i kläm mellan sådana där automatiska dörrar. Buss eller butik, spelar ingen roll. Så jag är nog lite rädd för automatiska dörrar också. Så där lite i smyg, för det är ju ganska tönttigt.

nyårsafton.

Hoppsan, det är visst nyårsafton ikväll, tänkte jag när jag steg upp för någon timme sedan. Jag har inga planer alls. Nada. Zero. Noll. Som tur är dagen ännu ung, så jag har en hela resten av den att klura ut vad jag skall göra ikväll.

Så nu måste alla hålla tummarna och hoppas att den för länge sedan bortsprugna spontaniteten och jag skall återförenas.

Annars kommer jag att sitta och äta surskorpor, låtsas vara en nyårshatare och skriva trögstatusar på facebook.

Och det vill vi ju inte.

Flärd och fyrverkerier hoppas jag på, få se om det skall gå!

ps. Förlåt för det hemska rimmet i slutklämmen.

dag 25. en första.

Alltså vadå en första? Ääääh, den här listan suger! Mitt huvud är för trött för att komma på ngt intressant att skriva om. Jag har nämligen för första gången i mitt liv inventerat. På jobbet såklart. Och imorgon forsätter vi. Vi har inte ens kommit halvvägs. Inte ens en tredjedel av varorna är genomgågna, när jag väl tänker efter.

Och jag som aldrig gillat att räkna.

dag 24. det här får mig att gråta.

Alltså jag vet inte. Det går i perioder det här med tårar. Ibland är jag hård och besynnerlig och är nästan skrämmande oberörd bara för att någon vecka senare gråta åt sånger jag inte ens tycker är sådär väldigt uttrycksfulla.

Vad skall man skylla sånt på? Hormoner eller fel i huvudet?



Att lipa eller låta bli? Det är frågan...

också ett fynd.

Efter en dag utan godsaker (läs:choklad) sitter jag här återigen med handen i konfektasken, frenetiskt idisslandes.

Men det var på REA. Chokladen alltså.

Vissa fyndar kläder under mellandagarna medan andra fyndar billigt julgodis.

Och så får jag ju lite illamående på köpet.

en liten fråga.

Får man slänga ut julgranen redan? Eller måste man faktiskt hålla på och plocka barr ur sockorna vareviga dag till den sjätte januari?

dag 23. det här får mig att må bättre.

Saker som får mig att må bättre i ytterst oprioriterad ordningsföljd:

-en nöjd dotter (allt flyter på så mycket enklare då)
-choklad (behöver ingen ytterligare redovisning)
-kakelugnar (det är något med att elda i spisar som får mig att bli harmonisk)
-sockor (ogillar att frysa)
-roliga typer (att skratta mår man bra av)
-hälsosam och god mat (du är vad du äter)
-ohälsosam och god mat (det finns en gräns på hur hälsosam en människa får vara)
-en oväntad kärleksförklaring av dottern (bästa egoboosten)
-sömn (att vakna pigg är en underskattad känsla)
-kaffe i måttliga mängder (med betoning på måtta, överdos orskar darrighet)
-en intressant bok, film, historia (billig vardagsflykt)
-arbete (jag blir en rastlös typ annars)

...osv.osv.osv....

konstaterat.

Inte heller idag är det den dagen som mina kolleger kommer att stirra dreglandes av avund på min lunchlåda. Jag börjar tvivla på att den dagen någonsin kommer.

Den oestetiska leverlådan.

dag 22. det här upprör mig.

När barn far illa. Då blir jag riktigt riktigt arg. Och ledsen.

den präktige.

God morgon på er!

Nu pyser jag iväg på jobb. PROMENERADES.

Har vaknat omänskligt tidigt idag så jag har redan hunnit tvätta en maskin kläder och städa ett skåp.

Känner mig odrägligt duktig, för jag har inte hört om någon som städar skåp på vardagsmåndagsmorgnar. Kanske jag menade knäpp istället för odrägligt duktig, när jag väl tänker efter.

Men för att bevisa att jag inte är en SEL* kan jag meddela er att jag frossat i dagarna tre och varvade det hela med att ENSAM äta upp en hel chipspåse igår kväll. Resten av natten protesterade min mage vilt, så jag tror bestämt att jag slog mitt personliga rekord i chipsätning.

Ja men just det, nu var det jobb alltså.

Så skönt att slippa vandra mellan soffan och kylskåpet inom de närmaste nio timmarna. Må omväxlingen skänka lite glädje till denna stinna kropp.

Amen och en diskret rap på det. Och slarva nu inte bort er i REA djungeln!



*SEL= Super Effective Lady

i valet och kvalet.

Det har snöat halva dagen och jag pustar ut efter en kort promenad. Ja eller promenad och promenad, jag hämtade chips från en butik några hundra meter från oss. Dottern åkte hur som helst iväg för att idka äkta jullov, imorgon tar min tredagarsledighet slut. Så här drallar jag nu i min ensamhet och tvekar inför ytterligare ett av Lifvets Svåra Val...

...boken eller filmen. Vilken skall jag välja? Är för trött för att stirra mig igenom båda två.

den sista versen.

Igår på kvällen, kom vi hem. Och trots en tiotimmars nattsömn degar vi. Eller jag då. Isabel leker med sin kompis och längtar efter sin pappa som skall hämta henne ikväll. Själv har jag tydligen växt fast i soffan och passar på att ge er ett litet bildhav:

Min gudotter förstår sig på choklad. Det finns inga opassande stunder för chokladätning. Här julaftonsmorgon.

Lite eld var det här, ja.

Äta bör man, annars dör man.

Den sedvanliga julgubben med ett stycke fruga.

Nu skall jag inte skriva ett julrelaterat ord mer, på denna blogg. Jag lovar!

dag 21. ett annat ögonblick.

Kusinerna.

han är så god att tugga på.

- Mamma, varför kallar både mommo och prästen Jesus för Jesus Krisp?

dag 20. den här månaden.

December.

Månaden då folk slutar oja sig över mörkret och övergår till att oja sig över snön och kylan. Eller över julstressen. Eller över fnasiga läppar och statiskt hår. Eller över att bilsätet är kallt mot den näpna lilla rumpan och den påtagliga hängigheten. För att inte tala om den eviga bristen på vitaminer, tid eller näsdukar att snyta snoret i.

Jag måste medge att jag ojade jag med, i början av december. Om extrem sandpapperhud och kylan som borrade sig in i märg och ben.

Sedan uppfattade jag mig själv gnatig och tråkig. Så jag slutade.

Nu börjar det ju faktiskt bli ljusare så smånigom. Och snart, snart är det januari. Så då kan vi alla börja gnälla om hur länge det egentligen skall ta tills det blir vår!

Eller så tar vi och biter ihop, en gång för alla. Jag tror inte det var en enda av oss som dog i vintras pga. torr hud, tidsbrist eller för att snoret rann och nästippen frös.

Ska vi säga så, va? Inget gnäll om den långa vintern mer. Tycker jag låter riktigt bra. Det är ju trots allt bara december ännu.

god jul!

Glöm inte bort att äta ordentligt nu.

mot hufvudstaden.

Det är tur att jag inte riktigt vet hur man stressar, annars hade jag troligen flippat tidigare idag. Men nu sitter vi äntligen på tåget. Och det är lugnt och gemytligt, bara 14minuter försenat. Nästan så att man kunde ha lust att läsa den nya boken man köpt för ett par dagar sedan. Fast den har jag glömt hemma på soffbordet. Jag nöjer mig med att stirra ut genom fönstret. En timme kvar, sen börjar julen. På riktigt.

dag 19. detta ångrar jag.

Näe, efter alla de misstag och kanske inte så där väldigt finurliga val jag har gjort i livet så ångrar jag ingenting. Absolut ingenting.

För då skulle jag inte ligga här i min säng just nu och ha det bra.

Förvisso, kanske jag kunde ha det bättre. Men det är jag ju lyckligt omedveten om i denna stund. Eller så kunde jag ha det mycket sämre. Och det är jag innerligt medveten om, i denna stund.

Så om Marlon Brando någongång sade: Ånger är bortkastat. Lev i nuet!

dag 18. min favoritfödelsedag.

Jag hade väldigt roliga födelsedagar när jag var barn.

Den jag minns mest är när jag fyllde tretton år och hela åttapersoners familjen var på en enmånadsresa i Canada. Jag fick välja efterätt den dagen och lyckades välja de värsta sockerbomberna till bakverk.

Men jag blev ju tonåring då, så det gjorde inte så mycket att jag kände mig kräkfärdig i flera timmar efteråt.

hjälp, vad har hänt här...

...tänker ni nu.

Svaret är det kassa resultatet av sömnlöshet.

Nu är jag för trött för att ändra på det mer.


Jag har också hängt upp en julstjärna i taket.

Knasfaktor tusen.

vi har åtminstone roligt.

En gran ska man ju ha. Vår hämtar vi med vår svarta pulka. Det här året fick julgranen tillökning i pyntet med en HC tomte och en reflex. Vi kör med temat "rockstjärnsspytt!"

Guldig, glittrigt och kaotiskt.

Snyggt? Njae... Personligt? Ja!

dag 17. mitt favoritminne.

Det är väl meningen att man skall referera nåt vädigt idylliskt barndomsminne här, va? Eller ens något lite romatiskt som handlar om den första kärleken eller hur mormors bullar doftade. Jag tar den lättaste vägen och säger som så, att mina bästa minnen har att göra med damen till höger.

Sedan så har jag ingen aning om vad vi skrattar åt här. Men det var säkert roligt.

sen sist.

Så var det Förskolans Julfest och Lilla Julsfirande med jobbet. På den förstnämda festen gjorde jag klassikern och kom ihåg kameran -men inte minneskortet. På den sistnämda festen led jag av öronvärk, som dock inte var ett inflammerat öra. Resten av helgen såg vi på film, besökte biblioteket, var ute i några småknyckar, strosade på stan, åt på restaurang och så köpte vi lite julklappar. Och så har vi ju faktiskt julpyntat.

Imorgon skall vi hämta en julgran. Med pulka.

time out.

Nä, jag hinner inte riktigt nu. Med någonting alls. Annat än att jobba, äta och sova.

dag 16. min första kyss.

Här sitter jag och tänker så det knakar, men hur jag än försöker minnas så kommer jag inte ihåg min första kyss.

Och det är kanske lika bra det.

tisdagstriumf!

Idag har jag gjort något jag inte trodde var möjligt. Ens för en sådan som mig.


Jag har alltså misslyckats med jultårtor! Jultårtor, som man bara ska skära lite i och pluppa sylt på. Och så går jag och bränner dem. Muhahahah! Vem lyckas med det, så säg?!




Kanske jag kan dränka dem i pudersocker?

dag 15. mina drömmar.

Jag drömmer om att hitta min plats i livet. Och ganska ofta drömmer jag om choklad, pinnstolar, fina taklampor och knarrande trägolv. Och en stuga vid havet såklart.

Ungefär så.

Vad drömmer ni om?

den tredje advent.

P.g.a en odefinierbar ny form av tankspriddhet, har jag lyckats missa både den första och den andra advent. Men icke den tredje, som ni ser. Och nu tar min ljusstake slut, så jag behöver inte stressa över den fjärde och sista advent.

Och alla ropar hurraaa!

dag 14. vad hade jag på mig idag.

Va, jag har ju nyss visat upp mina fräna paltor?! Dag 10.

I dag har precis allt jag beklätt min bleka lekamen med, gått under kategorin strykfult men varmt och bekvämt.

Man får göra så om det både är söndag och -15grader utanför dörren.

Jag besparar er med att inte uppvisa bildbevis på mina långkalonger.

kreativ paus.

Jag tog visst en kreativ paus från både listan och bloggen och förvärvsarbetade lite på övertid istället. Men i dag har jag ledigt, så ett eller annat inlägg skall här nog krystas fram!

Har förresten glömt bort hur man vakar till sent på natten och tar långa härliga sovmorgnar. Hur gör man?

här var det pyntat!

Idag ramlade ett fint litet glitterhav ut på golvet, när jag skulle byta om på gymet.

Ur sportbh'n.

Försök nu sedan börja förklara dig i en sådan situation.

ei pompi pastillit pitkin ja poikin...

Förresten, titta vad jag har fått! En pez maskin. Den här skall jag börja använda istället för att gå omkring med en halstabletter i handväskan. Hur bra som helst ju!

jag vet att jag inte har något liv, men...del 2.

...att ge glitterlim åt ett barn

är en lika smart idé som

att börja häva i sin tequilashots

klockan 3 på natten.

Det korta glädjeruset är inte värt konsekvenserna, säger den ofrivilligt pyntade mamman med glitter i håret, på strumporna och i ansiktet.

Vid närmare eftertankte är det kanske mig man inte skall ge glitterlimstubar åt.

dag 13. den här veckan.

Typiskt att det skall vara värsta tråkveckan när jag skall skriva det här. Nästa vecka är det festligheter så det förslår, men denna vecka händer typ ingenting. Men, men...

Måndag. En sväng till jobbet, som blev 9timmar arbete, helt frivilligt och lite stirrande ut o tomheten utav trötthet, efter det. Dottern sov över hos sin pappa så jag passade dessutom på att gå i bastun i fulländad tystnad.

Tisdag-Fredag. Förutom en 6-års kontroll hos skolhälsovårdaren är det bara jobb och förhoppningsvis ens ett litet gympass på agendan. En biblioteksrunda blir det också och en pulkabackskväll. Och ett eller två besök brukar vi också få glädje av, någon menlös vardagskväll. Ja, och så har jag ju lovat flickan att vi skall julpynta. Hur man julpyntar när man är en inbiten minimalist, återstå att lösa. Har på känn att dotterns rum iallafall får sig en rejäl make-over.

Lördag-Söndag. Kanske jobb. Har ännu inte riktigt bestämt mig. Dottern hos far sin och jag har definitivt en massa saker att fixa och greja med. Kanske en film. Kanske ett glas vin. Kanske ett hopp i plurret. Definitivt ett gympass, julklapp till dottern och sömn.

Den där sömnen längtar jag mest till.

den nya tortyrvapnet.

Småsåriga händer + skalande av apelsin = ytterst plågsamt.

Vi tryckte ner lite nejlikor i resten av sviiid-apelsinerna som hämnd. Eller ja, Isabel trodde att vi julpyntade medan jag med överdriven belåtenhet klämde in de vassa taggarna i det mjuka fruktköttet.

den evinnerliga språkstriden.

Dottern försöker lära sina finskspråkiga kompisar julsånger på svenska.

"...eiku se menee näin... mooorsgrisar är vi allihooopa..."

"...kuunnelkaaaaa...näin....moooooooooorsgrisar...."

Jag har på känn att det redan är kört.

dag 12. i min handväska.

Plånbok, en massa lappar som säkert är viktiga, busstidtabell, läppomada, ett armband från Norge som jag fått av min mamma, mobiltelefon, tändare, penna, nycklar, miniburk med smörja som luktar konstigt, busskort. Ja, det var väl ungefär det. Förutom ett snorpapper som jag valde att slänga bort innan den här värdefulla dokumentationen av vad jag går omkring och släpar på.

sa någon sexårstrots?

Här på Östra Strandgatan för vi gemytliga, logiska och framför allt konstruktiva eftermiddagsdiskussioner.

-Hör Turku till Tyskland?

-Nej. Turku är ju Åbo på finska.

-Ja men...hör inte Åbo till Tyskland då?

-Nej, vi bor ju i Finland.

-Det vet jag väl.

-Finland ligger i Europa. Och det gör också Tyskland.

-Men hör inte Finland heller till Tyskland?

-Nej det gör det inte.

-Men JAG VILL att TurkuFinland skall höra till TYSKLAAAND!!!
ARGH! DUMMA MAMMA! UUUUUBUUU! YYYYL!!!

- Jepp, jepp... Hör du, ska vi gå ut en sväng?




Snöhögar is the shit! konstaterar mamman som nästan lider av tinnitus efter det högljudda trotsutbrottet.

dag 11. mina syskon.

Jahaja.

Med två bröder och tre systrar kunde jag skriva hur långt som helst ju.

Men jag är seg i dag så jag drar en tråkig presentation bara. Förlåt.

Hur som haver, så här är det:

Min storebror har fått för sig att det är trevligt med långa svinkalla vintrar, så han bor i Keminmaa med sin lilla familj. Honom ser jag inte mycket av, med andra ord. Dessutom blir han tvungen att yra på i lite här och där i världen eftersom han är musiker.

Min storasyster yrar också på, den aktiva kvinnan där borta i hufvudstadstrakterna. Ibland blir jag riktigt matt bara av att höra allt som hon/hennes familj har på agendan. Sedan så är hon en baddare på att hitta på överraskingar och presenter också. En syster man aldrig har tråkigt med.

Min andra bror är en lillebrorsvariant, som bor i Åbo. Men den enda av syskonen som har bosatt sig i samma stad försörjer sig såklart ute till havs. Så ett par månader åt gången yrar han omkring någon annanstans än här. Ganska typiskt.

Så har jag en till lillasyster som bor i Vasa med sin familj. Hon studerar som bäst och har världens bästa mobilabonnemang som gör att vi kan prata strunt i all oändlighet. Ytterst behövligt när man står ensam en lördagskväll i en iskall lekpark, vaktar sin avkomma som leker med andra ungar samtidigt som man själv håller på att förfrysa tårna av sig.

Min yngsta syster bor ännu kvar hos mina föräldrar. I Karleby. I vår tar hon studenten. Ska bli intressant vad det blir av henne sedan. Som tur är hon smartare än vad jag var i den åldern, så det skall väl lösa sig. Det också.

Och det var den lilla presentationen.

Nu ska denna hjärndöda mellansyster hälla i sig lite kaffe.

Jahaja.

jag vet att jag inte har något liv, men...

...jag blir alltid lika imponerad över det nya suget efter att jag bytt dammsugarpåsen.

dag 10. dethär hade jag på mig idag.

Jag veeet.. Efter det här tycker ni att jag bara måste börja skriva en frän modeblogg.

Men ser ni, det hinner jag inte med.

julklappsinköp.

Imorgon åker vi och köper julklappar, sa jag åt dottern igår kväll. Imorse fick jag en plötslig lust att webshoppa alla paket.

kläderna.

I dag har jag kommit till dag 10 på den-förbannade-listan-som-får-mig-att-bli-lite-knasig-men-man-måste-hålla-vad-man-lovar-och-inte-ge-upp. Borde alltså presentera vad jag gått klädd i hela dagen. Eftersom de kläderna rullar runt i tvättmaskinen som bäst, tänker jag skippa denna dag och ta den imorgon istället. Imorgon blir det alltså presentation á la kläder (förvänta er inte så mycket mer än paltor i svart eller grått, typ) och så skall jag skriva nåt om mina syskon. Det sistnämda blir intressant. Jag har nämligen fem stycken sådana. Syskon alltså.

Nu skall jag äta popcorn. Tjidelitt.

min konstiga morgon.

Dagen började med att jag steg upp lite sent. Jäktade och tappade min tandborste i toaletten. Lite senare fällde jag mjölkkartongen på köksmattan. När jag ännu senare skulle gå de där ynka 100metrarna från busshållplatsen till jobbet höll jag på att halka, men återfick balansen i sista stund. Telefonen som jag höll i, flög dock ur min hand och landade i en snödriva. När jag kom till jobbet hade ytterdörren gått i baklås.

Då kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt i morgonmörkret.

Vissa mornar funkar det liksom inte alls.

dag 9. min tro.

Jag tror att motgångar gör att livet får substans.

Jag tror att ju större själ en människa har desto mer utrymme finns det för empati.

Jag tror också på karma, lagen om orsak och verkan.

Och att lite choklad kan rädda en usel dag.

ville bara säga...

...godmorgon! Hoppas ni får en fin torsdag!

Och det här var kanske årets onödigaste inlägg.

dag 8. ett ögonblick.

grannsämja.

Den vaga irritationen har övergått till pur nyfikenhet, när grannen fortfarande borrar om kvällarna. Detta har pågått i åtminstone två månader nu . Kanske tre.

Antingen har grannen någonting fuffens för sig eller så är hon/han urusel på att borra.