mot hufvudstaden.

Det är tur att jag inte riktigt vet hur man stressar, annars hade jag troligen flippat tidigare idag. Men nu sitter vi äntligen på tåget. Och det är lugnt och gemytligt, bara 14minuter försenat. Nästan så att man kunde ha lust att läsa den nya boken man köpt för ett par dagar sedan. Fast den har jag glömt hemma på soffbordet. Jag nöjer mig med att stirra ut genom fönstret. En timme kvar, sen börjar julen. På riktigt.