Månaden då folk slutar oja sig över mörkret och övergår till att oja sig över snön och kylan. Eller över julstressen. Eller över fnasiga läppar och statiskt hår. Eller över att bilsätet är kallt mot den näpna lilla rumpan och den påtagliga hängigheten. För att inte tala om den eviga bristen på vitaminer, tid eller näsdukar att snyta snoret i.
Jag måste medge att jag ojade jag med, i början av december. Om extrem sandpapperhud och kylan som borrade sig in i märg och ben.
Sedan uppfattade jag mig själv gnatig och tråkig. Så jag slutade.
Nu börjar det ju faktiskt bli ljusare så smånigom. Och snart, snart är det januari. Så då kan vi alla börja gnälla om hur länge det egentligen skall ta tills det blir vår!
Eller så tar vi och biter ihop, en gång för alla. Jag tror inte det var en enda av oss som dog i vintras pga. torr hud, tidsbrist eller för att snoret rann och nästippen frös.
Ska vi säga så, va? Inget gnäll om den långa vintern mer. Tycker jag låter riktigt bra. Det är ju trots allt bara december ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar