...Ni minns väl att man gärna får baka till morgondagens julfest....och blablabla...och Gunilla ansvarar från klasskassan....och hemlagad glögg gör jag skriver Carita medan Anita köper presenten som alla var överens om att skulle vara...och jultårtor och fix och pynt...
Hjälp.
En kilometerslång tråd om hur alla de andra mammorna i klassen tycks ha ordat och samlat in pengar och allt världens till morgondagen julfest.
Jag har:
a. Inte bakat. Som tur, det brukar inte bli så estetiskt tilltalande slutresultat.
b. Inte betalat en liten cent till den där klasskassan.
c. Inte förstått att jag ingår som medlem i en klasskassa och därav troligen borde betala okänd avgift
c. Inte fixat glögg.
d. Inte haft åsikt om present.
e. Inte nämnt i förbifarten att jag kan röra ihop något *lägg till valfritt invecklatnamnpåbakelse*
f. Uppenbarligen inte läst mina mail sen den andra december
Och lite, lite stör jag mig på att alla dessa Anitor och Caritor alltid är just Anitor och Caritor och inte Gunvaldar eller Bengtar som fixar pepparkakor och glögg och presenter och har sig. Det är klart att jag vill visa tacksamhet för Isabels lärare som verkligen är superbra på sitt jobb. Men vad hände liksom med "jag köper lite bostonbulla från Salen så vi har nåt att tugga på?" mentaliteten och att barnet själv får bestämma vad hon/han vill ge till sin lärare. Om det så är en grönmålad kotte. Det är ju ändå barnens julfest och deras lärare. Inte vår fest att glänsa på.
Vi vill ge våra barn mer tid och mindre saker. Ändå sitter vi och plitar ner 132 mail och diskuterar hur dyr en present skall vara.
Som om vi inte hade något bättre att göra med de några timmarna i vardagen som vi verkligen får vara med våra barn.
Eller så är jag bara bitter över att jag inte per automatik är en Carita som älskar att baka krumelurkakor från Antwerpen och planera dyra presenter och flådigheter. Att jag står vid sidan om och viftar med min inplastade bullalängd och undrar varför den inte duger. Och undrar varför jag inte kan heta Bengt så jag slipper ta ansvar över sånt som jag inte behärskar.
Så kan det ju faktiskt också vara.
Så kan det ju faktiskt också vara.
6 kommentarer:
Känner igen mej! =)
Haha! Exakt. Jag var på Ms julfest igår och betalade också 10€ så att tanterna skulle få en fin present. Men förrän presenten var inhandlad fick jag 19 mejl angående presenten o visste ändå nästan vad vi köpt, sen på festen var det tydligen tal och en del hade tagit med presenter åt sina barns kompisar o föräldrar...+ egna paket åt tanterna? men tur att man inte behövde baka! kram
Jag vet inte om någon av föräldrarna har hittat till min blogg, men det kom ett uppdaterat mail om hur det absolut inte är ett tvång att baka, utan att det viktigaste är att njuta av julstämningen.
Jag skäms lite nu.
Härlig text! Skrattade högt flera gånger. Caritor och Anitor vill ju bara väl, men deras beteende, liksom allas beteende behöver motvikt för att inte eskalera in absurdum.
Hanna K.
Ja, de vill ju så väl. Men för mycket är för mycket. Därför har jag modigt nog tagit platsen som den rungande jämnviktens kvinna, viftandes med min köpisbullalängd i plastpåse för att återskapa balansen.
Yin och Yang, du vet.
Åh vad klockrent! Heja dig! :)
Skicka en kommentar