I fredags kom min kusin och hälsade på. Vi halkade in på ämnen som behandlade snygghet, kroppar, ytlighet och den fysiska självbilden. Och vi var överrens om en sak. Smått mulliga människor får utropa högt att de är snygga och är sååå nöjda över sina kroppar. Tjocka människor får vifta med sina rumpor och skrika "I´m fat AND fabulous" och folk hejar på den stronga attityden. Men snygga, smala människor får under inga omständigheter avslöja att de anser sig själva som vackra skapelser. Då är de bara egenkära pisshuvuden. Som inte har något annat att spela med än sitt utseende.
Nu säger jag inte att jag tycker endast smala människor är snygga. Eller att alla smala människor är snygga. Men de är just de som både råkar vara smala och snygga som inte får säga något högt.
Varför får man inte säga att man tycker man själv är snygg om man tillhör den där minoriteten som råkar ha fått ett behagligt utseende?
Ingen annan blir väl fulare för det?
Eller tänker jag helt fel nu?
2 kommentarer:
Så är det! Men ingen orkar bry sig om folk som är snygga med deras rättigheter. För det är, som sagt, snygga! (och hur dåligt det än går för dem så får de inte klaga, för de är...just det snygga!!!)
K.S
Det ligger nåt i det du säger.
Skicka en kommentar