tankens kraft.

I natt vaknade jag med ett ryck och en endaste tanke:

Why are you working so hard to fit in when you were born to stand out?

På engelska såklart. Allting låter bättre på engelska.

Sedan somnade jag om.

Idag gick jag lite mer rakryggad i mina omatchande kläder.

beviset.

Nu har vi också bakat pepparkakor.

gallupen.

Rött hår på mig?
Ja eller Nej?

sign. Självcentrerad_82

lifvet.

Med det sagt, skall jag sluta klaga. Ingen bryr sig, allra minst jag själv. Istället skall jag tänka på på att jag ikväll kanske till och med kommer att dricka glögg. I sällskap, utanför min trygga borg. Ja. Ungefär det. Nu cyklar jag iväg till jobbet på min gnisslande cykel och med mitt smutsiga hår. Obs! Inget klag där, bara en beskrivning på den osköna verkligheten.

man kan inte få allt här i världen.

Andra saker jag tycker är lite synd:

1. Att det inte går att rösta på de olika kategorierna i bloggpristävlingen t.ex Bäst skriva blogg kategorin, utan bara Årets blogg. Annars skulle jag såklart rösta på min kusin Malin.

2. Att människor stressar över den allsmäktiga Julen. What happened med Fridfull Jul grejen egentligen? När blev det en bästajulklappeniårkonsumtionshysteri utav dess like? I och för sig har jag alltid haft dålig fantasi när det kommer till presenter, så kanske jag inte får yttra mig i denna fråga. Men ändå. Helt sjukt att det finns en oskriven regel att man ska måsta köpa sig fattig för att duga ifall man inte är händig nog att pyssla ihop något "unikt" själv.

3. Att jag jobbar så mycket att jag glömt bort vad jag tycker är roligt att göra när jag har ledigt. Tänk att det kan bli så faktiskt. Är alldeles villrådig när jag har lediga dagar. Minns inte vad jag/vi/man brukar göra. Och framförallt, att man kanske inte måste känna tvång att göra så speciellt mycket. Även om jag trivs med att jobba, så måste jag säga att det för länge sedan överskridit de hälsosamma gränserna. Detta är inget skryt över min förvärsarbetesduktighet, är faktiskt orolig över mig själv.

4.Att jag är fattig som en gris fast jag sliter som en myra. Jobbar tillräckligt för att inte få stöd, samtigt går 3/4 delar av min lön till hyra, vårdavgifter samt transportmedelsavgifter. 28% av mina inkomster går för övrigt också till skatter just nu. Jag borde antingen vara latare (för att få mera stöd) eller ha en penis som tjänar 20% mer i timmen för att uppnå en levnadsstandard som inte tvingar mig att räkna kilopriset på ost. Känns ju rätt orättvist att falla igenom systemet, när det enda man gjort är kämpat, de senaste fem åren. Intalar mig själv att detta är en fas. Det känns bra. Faser kan ju vara i fem dagar eller fem år. Men de går över nångång.

5. Att inom loppet av EN VECKA har inte en, inte två, utan TRE personen direkt eller mer indirekt försökt tipsa mig om nätdejting. Nätdejting kan väl vara en kul grej. Men a) jag är inte så modig b) jag har inte den energin c) jag har inte tid/möjlighet att skvira runt på olika träffar med okänt folk.

Men ja alltså, annars mår jag bra. Det är bara en femårsfas. Femårsfas. Femårsfas. Fas. Fas. Fas.
Femårsfaser av slit tycker jag borde varvas med femårsfaser av obesrivbar lycka och medhårsaktighet (högst troligt ett egenpåhittat ord). Om man frågar mig alltså. Ja, det tycker jag verkligen.

förresten.

Nån med bra filmtips? Både biografpremiärer och "hyrfilm"tips är lika värdefulla.

Sign. NågotJagMissatDeSenasteÅREN????_82

oj fredag redan, tycker arbetsmyran.

Här sitter jag och förundras över att jag varit så brun i sommar (se bild ovan) och att det redan är fredag och att det inom en månad också redan är jul. Förundrades också över tröttheten som slagit rot i benmärgen och blekheten som skimrar över ansiktet. Men sen kom jag på att de senaste 3 månaderna har jag varvat de sedvanliga femdagars arbetsdagarna med 12 dagars arbetsperioder varannan gång. Dvs. vartannat veckoslut har jag haft ledigt i dagarna 2. De andra dagarna i månaden har jag jobbat. Om man är ledig i snitt fyra dagar på en månad måste man antingen var en crazy cat eller en person som jobbat upp sig i den grad att skatteverket vill ha sitt finger med i spelet. 28% skatt är inget att leka med, säger en människa som just nu känner att det inte är bra att vara för duktig. Och ikväll är en kväll som jag trivs med att vara ensam, men en liten tanke inom mig undrar när det är min tur att få sluta kämpa och istället få börja njuta? Jag tycker faktiskt att jag platsar främst i Lifvets Njutningskö nu. Jo, det tycker jag. Fast jag säger det själv.

tålamodet.

Hur man vet att man inte är välsignad med tålamod?

Genast efter att man lackat naglarna kan man inte låta bli att bläddra i en tidning, bre en smörgås eller bara peta på något som råkar befinna sig inom räckhåll. Trots att man mycket väl är medveten om att nagellack INTE torkar på fem sekunder.

Mvh,
Kvinnan med de röda skröpelnaglarna

amatörpsykologer, hören upp!

Så hände det igen.

För andra gången inom en månad vaknar jag inklämd mellan ett barn och en väldigt hård sängkant. I barnets säng alltså. Utan att ha en blekaste liten aning om hur jag hamnat där eller när jag förflyttat min kropp till rummet intill. Efter en detaljerad intervju med den stackars flickan som inte fått sova ifred, har jag fått veta att hon kanske (väldigt osannolikt dock) ropat på mig mitt i natten varav jag har tagit min kudde, mitt täcke och mig själv och tråmat ner mig i hennes 80cm smala säng utan att säga ett pip. Bara kommit där stegande mitt i natten och ångvältat mig en 40cm bred liggslamsa (kanske bredare) att snarka vidare på. Lite fräckt av mig, kan man tycka. Och ja... Borde man bli orolig, kan man undra? Det är ändå ganska ovanligt en mamma frivilligt klämmer ner sig bland mjukisdjur och sparkande barnaben mitt i natten. Och inte bara en gång, utan två gånger nu.

ett hej i kvällen.

Har lugnat ner mig nu. Inget magsjukt barn. Bara vanligt magont som man tydligen kan få en måndagseftermiddag när man är trött och helst vill vara hemma. Som tur. Imorgon efter jobbet skall jag ut och springa med ett cyklande barn. Hon har redan planerat inslag av intervallträning. Ett av dem är grodhopp. Kan bli intressant det här. Inte alla gånger man ser joggare som plötsligt börjar grodhoppa mitt under löprundan. Å andra sidan är det rätt sällan man överhuvudtaget ser en flåsande mamma med en cyklande dotter som ger order som en besatt major. Intressant och effektivt, har jag för mig. Bäst att redan nu börja ladda upp med lite choklad.

annat man kan göra på en måndag.

Istället för att försöka jobba ikapp allt ogjort på jobbet, så kan man komma hem lite tidigare med en flicka som har ont i magen. Och jag som för en gångs skull hade planerat program för oss i eftermiddag. Det brukar jag ALDRIG göra på måndagar. Ja, vad lär vi oss av detta? Planera icke. Var spontan istället.

Nu tar jag skrivpaus tills jag slutar reagera så barnsligt argsint på allt och alla p.ga besvikelsen.

didn't see that one coming.

Om ni undrar ifall jag försökte läsa artiklar ur en tidning idag på dotterns träningar, men märkte att mina ögon hellre tittade på män som gjorde volter och trick jag inte ens vet namnet på är svaret ja. Männen var förövrigt breda som hus men viga som katter. Om jag kände mig enkel när jag insåg hur lätt det är att distrahera mig nuförtiden? Ja. Om jag tycker det är fånigt att jag inte kunde läsa en tidning ifred bara för att det fanns lite muskulösa kroppar på plats? Ja. Om jag trodde jag var lite mer rakryggad i situationer som dessa? Ja.

mvh_KanskeDetBörjarVaraDagsAttSkaffaMigEnEgenManFörAttSlippaStirraPåOkändaRyggar_82

ensamma mamman.

Det här med att vara ensamstående går ganska smärtfritt nuförtiden. Man blir van med att aldrig riktigt räcka till. Man minns inte hur man hade det innan, som tur är, utan fokuserar istället på den fina små stunderna man har just nu. Det man dock inte blir van med är känslan som kan infinna sig en lördagkväll, när man är väldigt, väldigt pigg och barnet ligger och sover sedan länge. Då övergår piggheten lätt till självömkan och tärande ensamhetskänslor. Och en väldigt desperat längtan efter att få vara trött. Är man trött är allt så mycket enklare, då kan man tycka det är skönt att ligga ensam under ett täcke och läsa en bok, se en film eller slösurfa. Att få vara ifred. Men nu. Nu är jag pigg och pratglad, som sagt. På väldigt socialt humör en sen lördagkväll när alla andra myser på tumanhand, är ute och dansar eller har domnat bort från verkligheten. De lyckliga typerna.

Kvällar som detta känns evighetslånga och ensamma. Och fast jag vet att jag glömt bort denna känsla imorgon så känns det ganska outhärdigt just nu. I fem år har jag upplevt det här. Mer eller mindre. Fem år av ensamma lördagskvällar. Alltså jag skulle till och med uppskatta en svettluktande pruttande individ just nu. Nästan iallafall.

Och imorgon kommer jag att tycka att jag är riktigt, riktigt löjlig.

drömmen om värme och om att äga mindre grejer.

Efter att ha cyklat runt i halva stan kom vi hem och slukade i oss soppa. När vi hade sörplat tillräckligt blundade vi och lät pekfingret visa platser som vi skall besöka någongång. Jag fick Mexico. Låter varmt och skönt.

Och nej. Det blev varken loppis eller köpande av något slag. Kanske för att det ser ut såhär i Isabels rum mest hela tiden. Det är ju inte som om hon skulle behöva nya saker eller kläder. Eller jag heller, för den delen. Imorgon skall jag rensa och våndas över materialismens påtaglighet. Ja, det skall jag. Men idag skall jag ännu bara njuta av att vara ledig.

att tjuvblogga från biblioteket.

Det här med att inte ha bråttom alls. Någonstans. Älskar det. Och ja, är medveten om att det skulle bli trist i längden. Men ändå, just nu: I LOVE IT! Tillnäst skall jag bara försöka locka min dotter från böckernas värld till att svänga in via nåt loppis. Hon är väldigt anti-loppis idag, så jag måste ta till ett av mina fulaste trick. Fulaste trick? Att muta henne med att hon får välja vad som helst för 2 euro. Vad som helst, så länge det inte är trasigt. Slut på råddig mobilbloggning.

att ta det lugnt.

Igår kväll blev jag snäll och behaglig igen med lite mat, lite musik och lite bastu.
Imorse fortsatte vi på ett vinnande koncept. Afrikas stjärna. Ställningen står nu 5-1. Jag är väl aningen på förlust, kan man tycka. Alldeles strax skall vill cykla till biblioteket. Först skall jag bara dega lite, lite till.

efterlyses: fredagsfiilis.

Ni vet de där dagarna man har då man går omkring och är så skitnödigt irriterad så att man tror att man kommer att förintas i nånslags explosion utav en irritationskraft bortom allt förnuft?

Ni vet, de dagarna?

Inte?

Nähä. Då får jag väl irritera mig i all min tystnad och inombords resten av dagen då.

på jakt efter den ultimata vinterjackan.

Förresten, eftermiddagens lärdom: Gränsen mellan att se trendigt varmklädd ut och att se ut som en svettglänsande Michelingubbe är hårfin.

att prioritera.

Istället för att städa igår, målade jag. Sedan drog jag slutsatsen att ifall jag skulle livnära mig på någonting kreativt borde jag ha en massa barn som råddar. De enda gångerna jag får kreativa vibbar är nämligen när jag egentligen borde städa. Ja. Ungefär så. Nu skall vi gå ut, fast jag mycket hellre skulle vilja domna bort och dregla lite under en filt.

återuppståndelsen.

Likt en kirurg lossade jag telefonens alla delar och lät dem torka. Inte riktigt lika smidigt knölade jag ihop delarna igen. Den seglivade 29euros telefonen pep till och fungerar nästan som den skall nu. Kände för att fira med lite bubbeldricka. Så då gjorde jag det. Drack lite multivitamin i brustablettsform.

Bilden är arrangerad och har förresten ingenting att göra med texten i inlägget. Och den lilla kuben under bilden vägrar förintas, så den får också vara kvar. Ifall någon känner sig förvirrad.

dödsplumset.

Blurp sa det och så dök telefonen från min hand, via lavoarkanten i kastrullen som var full med fairyvatten.

Vill ni mig nåt så skicka e-post. Eller nåt. Och håll tummarna för att telefonen torkat tills ikväll.

att sova bort sin egentid.

De två senaste nätterna har jag sovit som en stock.
Fördelen med detta: Jag är pigg.
Nackdelen: Hinner inte blogga. Har ingen egentid för jag sover bort den.

working class hero.

Hej, hej!

Hälsningar från jobbet.

Förresten, hur kan samma människa som joggar 10km utan större problem bli alldeles full av flås och akuta andingsbesvär av att cykla i 10 minuter?

Just wondering.

saker jag älskar.

Spontanbesök.

Nu skall vi bada bastu!

äntligen fredag.

.

Så skönt med fredag, tänker jag och tror att jag kommer att orka städa under veckoslutet. Som vi alla vet är ju hoppet det sista som lämnar en människa. Orsaken till att jag inte kommer att orka städa är att det ligger en massa högar överallt. Kläder, teckningar, leksaker, pennor, pusselbitar, böcker och kanske viktiga papper. En kaffemugg här och en hårborste där. Lite limmig kofetti från nån avlägsen pysselstund. Och tvättkorgen, den svämmade över i onsdags. Råddet har börjat leva sitt egna liv och jag står och stirrar, handlingsförlamad, vid sidan om. Men istället för att fokusera på att jag tydligen blivit grisig, tänker jag bemöta fredagen med storm. Man kan ju alltid släcka lamporna, tända några ljus, hälla upp ett glas vin och inbilla sig att mörkret runtomkring en egentligen är skinande rena ytor.

och jag som trodde att barn inte har förstånd nog att skämmas över sina föräldrar innan de når tonåren.

Ska på föräldratimme på lunchen i dag. Är lite nervös. Inte för vad läraren har att säga, det är jag enbart nyfiken på. Men jag känner lite press från annat håll.

Jag har nämligen blivit ombedd att borsta håret (noggrant!), absolut inte ha en pampulladulla-frisyr dvs. en knut uppe på huvudet. Håret (som ni märker är mitt rufsiga hår en växande svulst till trauma för mitt barn) får gärna flätas i en fläta för då ser jag ut som en vacker indian och avslutningsvis får jag gärna ha kläder med färger som passar ihop, för att efterlikna en vanlig mamma.

Så att, har en hel del att jobba med denna morgon för att skapa den där vackerindianmammagoesvanligkvinna-looken.

Kan man lugnt konstatera.

det var oväntat.

-Jag vet nog att det inte är tandfén som byter tanden till en peng medan jag sover, sa hon igår kväll efter att hon tappat en framtand.

-Jaha, vem är det då? undrade jag.

-Darth Vader såklart!

hur man vet att man är mindre trött.

Man dricker, inte tre, inte fyra utan: FEM stora kaffeMUGGAR!

Innan lunch.
Sedan känner man sig illamående.
Och STIRRIG.

Men inte alls trött, faktiskt.

hur man vet att man är lite trött.

Man letar febrilt efter sin plånbok.

Plötsligt märker man att man letar i kylskåpet - och hittar den!

kontrasten.

Det gågna veckoslutet: Fullt av skratt, dåliga vitser, bakelser, motion, god mat och fånerier.

Vardag nummer ett av fem:
Klockan 7.00-8.30 Lugn morgon, en raritet.
Klockan 8.30-16.30. Stress. Kaos. Plus tusen andra saker.
Klockan 16.30-18.30 Hemfärd. Hushållsarbete.
Klockan 18.30-20.30 Kvalitétstid med barnet i två ynka timmar.
Klockan 20.30-22.00 Fortsätta med allt arbete som inte hunnits göra än.
Klockan 22.30- Lämna massor ogjort och deklarera resten av "dagen" till egentid.

Ska det faktiskt vara såhär stor kontrast mellan vardag och veckoslut?

Dessutom är jag fattig.

Nä vet ni vad, såhär kan vi inte ha det.

Måste. Hitta. Nya. Lösningar.

godmorgon måndag.

Plötsligt händer det: Vi är vakna. Vi är pigga. Och framförallt: Vi har INTE bråttom!

annat som hänt.

Pling, sa det och så sprättade min byxknapp ner på det smutsiga toalettgolvet i tåget. Till min fasa hölls inte dragkedjan heller uppe när knappen flugit sin kos. Resten av resan fick jag dra i tröjkanten och sitta med min jacka i famnen, för att inte folk skulle se att mina nya jeans inte satt som de skulle. Min dotter tyckte det hela var väldigt spännande. Personligen föredrar jag annan sorts spänning än ifall jag i misstag flaschar mina trosor i ett fullsmockat tåg.

ett snabbt hej.

Idag skall vi ut och springa tycker systern. Skönt tycker jag, som knappt rört på mig den senaste veckan. Ikväll skall vi också hem igen. Inte så skönt, tycker både jag och dottern.

gamla vanor är svåra att bryta.

Fråga: Om min kamera ligger på ett soffbord i Åbo medan jag själv befinner mig i ett hus ett par hundra kilometer längre söderut?

Svar: Såklart.

annat man kan göra på en lördag...

... är att sitta på tåget mot Helsingfors. Medresenär: sjuåring som omsorgsfullt placerat allt småkrafs hon hittat på bordet framför sig och undrar varför hon inte får försöka sälja sina skatter åt medelålders kvinnan på andra sidan gången, som i sin tur läser bok och harklar sig stup i kvarten.

fredagsrutinen.

Varannan fredagkväll sitter jag i en kall gympasal och ser på dotterns träningar medan en 90-tals manka spelar konstig dunkadunka musik i bakgrunden. Så här sitter jag alltså och fantiserar om maten vi skall hämta så fort hon svettats klart. Är svinhungrig. Nästan så att jag dregglar när jag sitter här och drömmer om flottig pasta med extra mycket parmesan. Och aldrig har en timme maskat sig framåt så långsamt. Men oj, nu sprang en flicka in i väggen. Dramatiskt. Ja,ja slut på råddig mobilbloggning.

godmorgon fredag.

veckans fråga.

Alltså sådana där ekologiska tvättnötter, funkar dom? Nån som testat?

godmorgon torsdag.

Har sovit fyra timmar i natt. Fyra. Men skam den som ger sig*. Nu skall jag ta dagen med storm!

Skall bara dricka lite kaffe först.

Lite som i en liter. Minst.



*alltså gnäller

den begåvade fysikern.

Medan jag drar en lång dag på jobbet kan jag väl förtälja eder att igår på hemresan i bussen knackade någon plötsligt mig på axeln. Handen visade sig tillhöra en ungersk pensionerad kvantmikromakronåntingfysiker som sedan några år tillbaka bosatt sig i Åbo med sin ryska fru. Han ursäktade sig ifall han störde, men ville bara berätta för mig om hur glad han blir när han hör någon tala svenska i Finland. Och så pratade vi lite om olika kulturer och hur mycket det berikar en människas liv ifall denne är flerspråkig. Han berömde även Isabels tvåspråkighet och berättade sådär opretentiöst i förbifarten att han själv pratade tolv olika språk.

Tolv. Olika. Språk.

De var Ungerska, Svenska, Finska, Engelska, Tyska, Latin, Ryska, Italienska, Franska.. och ja, sen minns jag inte mer. Känns lite kasst. Att vissa är kapabla att kunna diskutera på tolv olika språk medan jag inte ens minns vilka de språken var.

Ja, det var bara det jag ville säga.

Slut på kaffepaus.

1007 inlägg senare.

För någon dag sedan har jag tydligen passerat 1000-strecket.

Nu har jag alltså plitat ner över tusen oväsentliga fragment.

Vet inte om jag skall vara förskräckt eller imponerad.

godmorgon onsdag.

när det skavar.

Den ena har öroninflammation.

Den andra har människoirritation.

Den ena har ingen aptit.

Den andra äter mitt i natten i brist på annan sysselsättning.

Den ena har ännu väldigt svårt med att hitta passande strumpor. Vareviga morgon.

Den andra har väldigt svårt för att hitta passande humör. Nästan lika ofta.

Det vill inte riktigt lyckas för oss nu. Det där lugnet som brukar svepa in oss med ro när vi är tillsammans, det lyser med sin frånvaro. Istället för ett lugnt täcke av fluffig tvåsamhet, skavar det tills det slår gnistor om oss. Klart vi blir bästisar innan läggdags igen, men den där lugna, lyckade morgondagen som man innerligt väntar på, den får nog börja höra av sig så smånigom.

äntligen hemma!

godmorgon tisdag.