man kan inte få allt här i världen.

Andra saker jag tycker är lite synd:

1. Att det inte går att rösta på de olika kategorierna i bloggpristävlingen t.ex Bäst skriva blogg kategorin, utan bara Årets blogg. Annars skulle jag såklart rösta på min kusin Malin.

2. Att människor stressar över den allsmäktiga Julen. What happened med Fridfull Jul grejen egentligen? När blev det en bästajulklappeniårkonsumtionshysteri utav dess like? I och för sig har jag alltid haft dålig fantasi när det kommer till presenter, så kanske jag inte får yttra mig i denna fråga. Men ändå. Helt sjukt att det finns en oskriven regel att man ska måsta köpa sig fattig för att duga ifall man inte är händig nog att pyssla ihop något "unikt" själv.

3. Att jag jobbar så mycket att jag glömt bort vad jag tycker är roligt att göra när jag har ledigt. Tänk att det kan bli så faktiskt. Är alldeles villrådig när jag har lediga dagar. Minns inte vad jag/vi/man brukar göra. Och framförallt, att man kanske inte måste känna tvång att göra så speciellt mycket. Även om jag trivs med att jobba, så måste jag säga att det för länge sedan överskridit de hälsosamma gränserna. Detta är inget skryt över min förvärsarbetesduktighet, är faktiskt orolig över mig själv.

4.Att jag är fattig som en gris fast jag sliter som en myra. Jobbar tillräckligt för att inte få stöd, samtigt går 3/4 delar av min lön till hyra, vårdavgifter samt transportmedelsavgifter. 28% av mina inkomster går för övrigt också till skatter just nu. Jag borde antingen vara latare (för att få mera stöd) eller ha en penis som tjänar 20% mer i timmen för att uppnå en levnadsstandard som inte tvingar mig att räkna kilopriset på ost. Känns ju rätt orättvist att falla igenom systemet, när det enda man gjort är kämpat, de senaste fem åren. Intalar mig själv att detta är en fas. Det känns bra. Faser kan ju vara i fem dagar eller fem år. Men de går över nångång.

5. Att inom loppet av EN VECKA har inte en, inte två, utan TRE personen direkt eller mer indirekt försökt tipsa mig om nätdejting. Nätdejting kan väl vara en kul grej. Men a) jag är inte så modig b) jag har inte den energin c) jag har inte tid/möjlighet att skvira runt på olika träffar med okänt folk.

Men ja alltså, annars mår jag bra. Det är bara en femårsfas. Femårsfas. Femårsfas. Fas. Fas. Fas.
Femårsfaser av slit tycker jag borde varvas med femårsfaser av obesrivbar lycka och medhårsaktighet (högst troligt ett egenpåhittat ord). Om man frågar mig alltså. Ja, det tycker jag verkligen.