Så hände det igen.
För andra gången inom en månad vaknar jag inklämd mellan ett barn och en väldigt hård sängkant. I barnets säng alltså. Utan att ha en blekaste liten aning om hur jag hamnat där eller när jag förflyttat min kropp till rummet intill. Efter en detaljerad intervju med den stackars flickan som inte fått sova ifred, har jag fått veta att hon kanske (väldigt osannolikt dock) ropat på mig mitt i natten varav jag har tagit min kudde, mitt täcke och mig själv och tråmat ner mig i hennes 80cm smala säng utan att säga ett pip. Bara kommit där stegande mitt i natten och ångvältat mig en 40cm bred liggslamsa (kanske bredare) att snarka vidare på. Lite fräckt av mig, kan man tycka. Och ja... Borde man bli orolig, kan man undra? Det är ändå ganska ovanligt en mamma frivilligt klämmer ner sig bland mjukisdjur och sparkande barnaben mitt i natten. Och inte bara en gång, utan två gånger nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar