Medan jag drar en lång dag på jobbet kan jag väl förtälja eder att igår på hemresan i bussen knackade någon plötsligt mig på axeln. Handen visade sig tillhöra en ungersk pensionerad kvantmikromakronåntingfysiker som sedan några år tillbaka bosatt sig i Åbo med sin ryska fru. Han ursäktade sig ifall han störde, men ville bara berätta för mig om hur glad han blir när han hör någon tala svenska i Finland. Och så pratade vi lite om olika kulturer och hur mycket det berikar en människas liv ifall denne är flerspråkig. Han berömde även Isabels tvåspråkighet och berättade sådär opretentiöst i förbifarten att han själv pratade tolv olika språk.
Tolv. Olika. Språk.
De var Ungerska, Svenska, Finska, Engelska, Tyska, Latin, Ryska, Italienska, Franska.. och ja, sen minns jag inte mer. Känns lite kasst. Att vissa är kapabla att kunna diskutera på tolv olika språk medan jag inte ens minns vilka de språken var.
Ja, det var bara det jag ville säga.
Slut på kaffepaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar