tisdag 24 augusti 2010

havret.

För ett par dagar sedan hade jag tänkt instifta lite morgonmålsgrötätningstraditioner.
Efter första skeden undrade jag varför jag avskytt gröt så mycket som barn.
Efter den andra skeden insåg jag att den första skeden till största delen hade bestått av sylt.
Efter den tredje skeden började jag ösa på mera sylt så att inte grötsmaken skulle förpesta mitt hoppfulla försök till hälsosamt leverne.
Efter den fjärde skeden tog jag mer appelsinjuice att sköja ner kladdet med.
Efter den femte skeden fick jag kväljningar.
Sedan blundade jag, tänkte på soliga landskap och goda Polly godisar och åt upp resten. Här är beviset.


Jag överväger att starta en grupp som heter Vi som tycker havre(grynsgröt) är hästmat på fb.

Inga kommentarer: