Nej nu målar jag den här fula spegelramen tänkte jag och gick till närbutiken, som jag av någon underlig orsak vet att säljer något man nästan kan kalla målartejp. 14euro fattigare kom jag hem med god ost, mörk choklad och färskpasta. Bland annat. Men ingen tejp såklart. Den glömde jag bort någonstans på vägen mellan brieosten och godishyllan. Försök nu sedan bli framgångsrik och älskad av folket, med en sådan här hönshjärna.
Eller som en vis äldre kvinna en gång sa till mig: Döm ej en människa vars bördor du aldrig burit.
Ja, jag vet. Jag öööverdriiiver.
Nu skall jag då låtsas få kreativa idéer om hur jag undviker att bli tvungen att gå och köpa den där värdelösa målartejpen dvs. trycka in tidningspapper mellan spegeln och spegelramen istället, säga för mig själv att det här blir nog bra, gå ut på balkongen och låtsas vara omedveten att jag troligtvis kommer att kladda ner allt, inklusive mig själv, med vit sprayfärg, utropa men äsch! när inget blir som jag tänkt mig och låtsas vara förvånad över det faktum att jag återigen var för lat och för håsig för att göra något ordentligt. Och om det -mot all förmodan- lyckas återkommer jag med bildbevis. För ALLA kan ju måla spegelramar fint, slätt och jämnt. Alla kan ju det. Det är ju världens enklaste grej. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar