utsikten.

Det bästa tecknet på att det håller på att bli sommar är väl ändå när båtar och fartyg av alla de slag förtöjer utanför huset vi bor i.

äntligen.

Den här bloggen har lidit av inläggstorka den senaste månaden pga att jag är upp över öronen förälskad.

Återkommer när jag återhämtat mig.

Så att ni vet.

grillfesten som spårade ur.

Så här såg det ut på lördag efter att vi grillat vårens första korv. Jag var lika svart.

vad du än är, var en god sådan.

Dottern och jag grälar. Hon avslutar småstridigheterna med att säga:

Och bara så du vet. Du är inte alls cool. Du är mer en sån där köttätande rumpmänniska.

Varsågoda att analysera.

dolda talanger del 2.

Med två timmars nattsömn har jag jobbat en hel arbetsdag, städat hela lägenheten, lagat mat, tvättat kläder, varit ute på promenad och är ännu vaken. Men att säga att jag skulle vara pigg, kan vara lite att ta i.

dolda talanger.

Förresten, igår klättrade jag i träd med 7cm klack på fötterna.

Varsågoda att applådera.

det blidde inget.

Känsla igår:  Mmm...ost, chips, vin, mat, ost, mera ost, mera vin, kex, bröd och titta vindruvor! såna kan jag nog ännu klämma in i magsäcken.

Idag ba: *stirrar håglöst på tom tallrik*

lördag.

Jag vill grilla.
Det är mulet och 6 grader.
Säkert blåser det också.
Det här kan bli spännande.
Eller bara väldigt misslyckat.

omvända roller.

Tidigare idag:

Jag ba: Va med mig, va med mig! Ska vi rita, måla eller jag veeet...PYSSLA????
Hon: Ååh, ser du inte att jag är upptagen.

Den där Mamma är bäst, ingen protest-attityden som fanns där en gång, har fått naggade kanter känner jag.

bikinform sommaren 2012: FRODIG

Gårdagens kvällsmat: 200gram chevreost nedsköljd med en öl.

Dagens middag: 200gram chevreost och en stor klase vinduvor.

Imorgon skall vi fira en 30-åring. Alla ska ta med sig nåt tuggbart. Jag tänker mig...Ja, just det chevreost!

Varför överge ett vinnande koncept liksom?

talko.

Grannhuset med loftlägenheter har gårdstalko. Ja eller gård och gård, deras gemensamma lilla gårdsplätt är väl ungefär 50m2. Högst 70. Anyways, talkotyperna är -liksom varje vår- indelade i tre tydliga grupper:

De Ambitiösa som verkligen krattar, gräver och på riktigt skiter ner sig. De vet knappt om att nån annan existerar eftersom de är djupt koncentrerade att leta efter minsta lilla tobaksfimp inne i buskarna.

Så har vi Fejkarna som låtsas peta på nån döende gren, men som egentligen bara står och skvallrar och viftar med armarna samtidigt som de utgör konstiga fejkskrattljud och slänger huvudet så där teatraliskt bakåt som man bara gör på film.

Och slutligen den tredjen gruppen som någon kunde beskriva som latmaskar men som jag hellre skulle vilja kalla De Ärliga som snällt står på parkeringen, bredvid den lilla plätten av gård, och halsar i sig öl. Lyckliga över att de fått en orsak att bli salongsberusade på en gråmulen onsdag klockan sex.

slut på en era.

I 29 år har jag fått njuta av våren. Nu är det slut på det. Har gått och blivit allergisk för nåt av de där tusen grejerna som flyger omkring i luften.

Det var ju onödigt, kan man tycka.

plötsligt blev allt så enkelt.

Som vanligt på en söndag hade jag tänkt stiga upp tidigt och riktigt dra igång den här dagen men en sällan skådad effektivism. Tavlor skulle målas, en balkong skulle städas, en springtur skulle löpas och det eviga garderobsrensningen skulle gå ett steg vidare mot sitt mål. Dessutom skulle vi gå till skogen, biblioteket, parken eller vart som helst, jag och dottern.

Men nä. Det blidde inget.

Ungen leker -ja nästan lever faktiskt- utomhus den här tiden på året, så det enda jag typ behövt göra idag är mata i henne mat och tjatat lite om att hon skall stänga sin jacka. Hon är helt enkelt inte intresserad av mitt sällskap.

Och det är väl skönt det med, men dagar som dessa önskar jag hon kunde vara lite mer krävande faktiskt.

Samtidigt känner jag hur jag senast i morgon bittert kommer att ångra den där sista meningen jag skrev.

att följa årstiderna från en balkong.

Även om man inte upplever hur årstiderna förändras lika starkt när man bor i stan, som om man skulle bo ute på landet, så tycker jag det är intressant att jag minns känslan och tidpunkten då jag tagit dessa foton. Konstigt hur minnet fungerar egentligen. Att man med hjälp av en bild på en balkong kan dras tillbaka i tiden i flera år.

konsten att manipulera en moder.

Jag tömmer diskmaskinen och försöker få nånslags ordning i vårt kaotiska hem. Min dotter vill leka skola med mig, men jag får inte vara skolans städerska som jag föreslog. Vi är båda lite trumpna.

-Hur många dagar hinner jag ännu leva mamma?
-Säkert jättemånga dagar, men man vet aldrig när man dör.
-Då kanske jag dör imorgon.
-Det skulle vara hemskt!
-Ja, tänk hur sorligt det skulle vara, du skulle gråta och ångra alla gånger du inte hunnit leka med mig.
-Det är så hemskt att jag inte vill tänka på det!

En teatralisk paus i samtalet.

-Jag tror nog du vill leka med mig nu mamma. Om du lite tänker efter.

Ja man måste medge att hon är skicklig hon, min sjuåring.

mulen lördag.

Ursäkta pausen. Jag vet inte vad som hände, plötsligt kändes det som om jag inte hade något att skriva om. Så då lät jag bli.
Idag vaknade vi till regn, nu är det bara mulet. Dottern vill ge sig ut på en fotoexursion. Hon vill ta bilder på änder, fiskmåsar och kanske ett träd, som hon uttryckte sig. Jag som helst skulle vilja stanna inne idag får väl offra mina egna eremitönskemål och istället tvätta håret, försöka förvandla mig till en representativ indvid och lunka iväg.

För har man en början på en eventuell naturfotograf av världsklass, så måste man ju stöda det.

sova hinner man göra sen. och dammsuga också för den delen.

Hade tänkt stanna hemma ikväll. Städa lite. Äta lite. Kanske dricka lite vin och definitvt somna tidigt.

Sedan stod jag där och kråmade mig framför spegeln och fann ett grått hårstrå.

Ett till.

I dag har jag ingen ångest över att åldras, men jag gör det hellre skrattande med människor än i sällskap av en dammsug.

Så nu drar jag.

Yours truly på ett misslyckat försök utav konstnärligt självporttättsbild.

årets drog.

Ifjol knaprade jag på surskorpor så att mungiporna sved. Det blev faktiskt en börda, detta gnagande som höll på i ett och ett halvt år. Sedan fick jag nog och blev normal.

Denna vår har jag dock fallit för filmer. Det är helt sjukt hur mycket jag ser på film om nätterna. Minst en per natt, ibland två. Speciellt om jag är inne i en period av sömnlöshet. Som nu. Sex filmer på tre nätter. Total sömn de senaste tre dygnen: 14 timmar ungefär.

Jag vet. Prioriteringarna i mitt liv just nu är inte så förståndiga.

*googlar water for elephants*

postitivt tänkande.

Det finns fördelar med allt, t.o.m. med en igentäppt näsa, tänkte jag, när jag för en stund sedan spolade av skor som var indränkta i hundskit.

behöver ett nytt huvud. nu. alternativt en assistent.

Klockan 7:21 i morse: Mamma, det är nog bäst att vi stiger upp nu ifall vi ska hinna i tid till bussen. Kom ihåg att ge mig en euro också, som jag skulle ha med idag.

Klockan 14:38: Hej mamma, jag tänkte bara ringa och påminna dig om att det är föräldrarnas dag på eftis. Du skall vara här senast klockan fyra.

För någon minut sedan: Jag går ut nu, men kom ihåg att köpa kex tills imorgon, redan idag. Så behöver vi inte springa till butiken imorgon på morgonen, för att du igen glömt.

Istället för att ha dåligt samvete över min virriga hjärna så försökte jag övertyga mig själv om att jag egentligen lär en sjuåring att ta ansvar. Eh...Heh. Och så klistrade jag upp en ful kalender på kylskåpsdörren. Med en massa illröda KOM IHÅG! på, den skall rädda mig från glömskans järnhårda grepp om mitt psyke. Nu bara måste det vända! Skall bli en förberedande mor. Alltid redo! Såattnivetdet.

en söndagkväll.

Jag har snorat mig igenom denhär dagen. Var ute några timmar, i det härliga vårvädret, även om det kändes som om jag skulle ha svimmat så fort jag var tvungen att röra på mig. Imorgon tänker jag vara frisk. Och steka våfflor på balkongen.

en romdrickande gammelmormor.

I onsdags hade jag migrän och på torsdagkväll hade jag kaktushals. På fredagsmorgonen var jag redan ordentligt flunssig och idag vaknade jag upp med halvmysig stegring. Veckoslutet kommer att gå ut på att hitta på tillräckligt mycket aktiviteter för en sjuåring och försöka kombinera det med att jag får vila. Inte kanske den lättaste uppgiften.  

Just nu: Hon leker sjörövare och vänder upp och ner på hela lägenheten, jag är gammelmormor som dricker rom och har krämpor.

Nu har vi ju inte riktig rom, så jag får nöja mig med Finrexin.

Så här såg det ut innan sjörövarförödelsen.

Den där självklarheten att man alltid vetat att man vill bo vid havet, var kommer den ifrån egentligen?

den tankspridde hjältinnan.

Saker jag lyckats tappa bort de senaste veckorna:

- korken till en deodorantflaska
- ett par jeans
- en skiftnyckel
- en ihopnitad bunt med viktiga papper om sommarläger
- en massa strumpor (fast dom åt nog tvättmaskinen upp)
- inte bara en, utan TVÅ stycken nagelsaxar
- min kalender

Plus säkert tiotals saker till som jag ännu inte är medveten om att jag tappat bort.

Alltså jag vet inte... antagligen håller jag på att förvandlas till en amöba.

den 17 april i fjol.

Eftersom min kropp uppenbarligen ville vara vaken från klockan sex i morse sorterar jag i fotomapparna på datorn. För ett år sedan, den 17 april 2011, gick vi på marknad, röstade jag i riksdagsvalet medan Bore ännu låg förtöjd utanför vårt hus och surrade. En vecka senare firade jag ner en hink med vattenflaskor från balkongen åt barn som hade svettigt i sina t-skjortor.

ibland blir det klimpigt.

Först skulle vi baka tigerkaka, men vi hade inte tillräckligt med mjöl. Sedan tänkte vi göra tigermuffins istället, men då tog smöret slut till den mörka smeten.

Tills sist blev det någon konstig freestyle på hela grejen. En liten klick sylt här och kanske om vi trycker ner en chokladbit här, sa vi och kletade ner missformade deg- och smetklimpar i formarna som inte ville hållas stilla. Det var ett enda gegg.

När vi till slut var klara tjöt vi av skratt.

Nedanstående bild skall alltså föreställa MUFFINS. Ifall det förblev oklart. De är inte bakade med så mycket kärlek, men de är bakade i takt med frustande skratt.

Jag ser hur ni dreglar.

you can call me babbelankan.

Efter att inte ha pratat med någon vuxen igår, förutom på telefon, tycker jag det skall bli riktigt roligt att gå till jobbet idag. Jag får se typer. Och jag får prata. Och umgås. Typ. Sedan vet jag ju inte om mina kolleger uppskattar den ordström som kommer att flöda ut ur munnen på mig hela dagen lång. Men jag tror och hoppas att de blivit vana vid det här laget.

welcome to the jungle.

Tack för växterna mamma (och fåtöljen och kaffet och chokladen osv.). Nästan så det blev lite för mycket av det goda, om man säger så.

Kommer att få flytta på blomkrukor resten av kvällen.

plötsligt händer det!

Efter vinterns motvilliga och väldigt få löprundor har jag den senaste månaden fått sprutt i benen. Jag bara springer och springer och springer. Äntligen.

*snör på skorna och beger sig ut på en runda igen*

solsken, äntligen.

Äntligen fick man vakna upp till en lägenhet som badar i solsken. Jag funderar på att promenera till biblioteket. Och kaffe i solen är också ett måste.

en grå lördag.

Väntar på att min bror skall anlända med en fåtölj. Och funderar på att måla något och slösurfar under tiden. Mer än såhär kommer det inte att bli av i dag tror jag. Om inte jag tar och gaskar upp mig snart.

torsdagskväll.

Och precis när jag tog de nygräddade semlorna ur ugnen skölde en våg av illmående över mig. Så nu försöker jag fokusera mig på andra tankar än att det faktiskt är spysjuka i farten.

skyller på vädret, som vanligt.

Okej, den här våren.

Den gör mig kluven.

Den ena dagen är jag lyrisk, nästan manisk för att nästa dag tycka att allt är lite väl tungt.

Bara måsten och krav och allt det där.
Och just när jag hittat min melankoliska vardasgslunk, byter humöret igen såklart och plötsligt är vardagen igen kalaskul och allt helt knäppt bra.

Blir lite tröttsamt i längden faktiskt.

förolämpningar man minns.

- Alltså du är nog en orättvis skinkskiva, fick jag höra ikväll när jag sa till någon att släcka lampan omedelbart.


Försök nu sedan stå där i dörröppningen och se ut som en förälder med en konsekvent auktoritet.

dålig karma.

Kan hända att jag fällde en småspydig kommentar igår, när jag märkte att min systerdotters telefon glömts kvar hos mina föräldrar. Min syster är nämligen ganska bra på att glömma sin egen.

Igår kväll när vi precis landat med allt vårt pick och pack innanför dörren kom jag på att jag inte kollat ifall min egna dotters telefon är med i bagaget. Det var den ju inte. Så nu är ett par hemnycklar, en telefon och ett busskort troligen 500km norrut, nånstans i ett hus där ingen kommer att vara på en vecka.

Vad lär vi oss av detta? Du skall icke håna. Ens på skoj.

Bilden har absolut inget med inlägget att göra.

plötsligt blev det LJUDLIGT.

Bilradion spelar 50-tals rock, dottern hör på musik via sin MP3 spelare och sjunger med i låtarna samtidigt som min bror pratar. Själv försöker jag koncentrera mig på att blogga. Någon har tråkigt, foliering, minimilön, ukrainsk arbetsskraft, Robin och kolik är ord som svävar runtom mig. Nu började Frontside Ollie ljuda från baksätet samtidigt som volymen på bilradion instinktivt höjdes.

Familjen alltså. Familjen.

Vi hörs igen.

livets olika synvinklar.

Fördelen med att vara ensam vuxen i ett hushåll: Du kan torka upp en kaffe-, vin-, whateverfläck genom att gnida strumpan på din fot mot golvet några gånger. Utan att någon ifrågasätter ditt val av städredskap.

Nackdelen: Det är du som tvingas oja dig äver att nästan alla strumpor har fläckar, även efter en omgång i tvättmaskinen.

Och du har inte någon annan att skylla på.

långhelg.

En rask promenad, ett par packade väskor och nu endast en pyttig arbetsdag kvar tills vi lämnar stan. Imorgon kväll åker vi upp till Österbotten och tar det lugnt. Äter för många påskägg och kanske fryser lite, eftersom våren knappast uppenbarat sig där uppe i norr än. I fyra härligt långa dagar.

 

Bilden har absolut ingenting med inlägget att göra.Det är bara mina ben. Och fötter. I VINTERskor.

några av oss stiger upp tidigt och glatt, men de flesta stiger bara upp tidigt.

 Är absolut ingen morgonmänniska. Men eftersom man har den stora äran att få stirra in i några hamsterrumpor direkt man öppnat ögonen, orkar man lite bättre.

saker man gör man när man har barn.

 För att göra denna grälfyllda dag till en lite mer gemytlig måndag, föreslog jag att vi skulle måla ägg. Så då gjorde vi det. Efter det blev det pannkaka till kvällsmat och så skrattade vi åt alla knäppa saker vi sa åt varann innan, när vi var sura.

Förresten, om ni vill skratta, skall ni iaktta bilden när jag försöker blåsa ut ägget ur skalet. Jag ser ju helt sinnessjuk ut!

en dålig eftermiddag.

Hela veckoslutet fick jag undanstökat en massa plikter. Så nu känns det som om jag äntligen kommit ikapp med livet, så att säga. Till och med tvättkorgen är tom. Det ni! Synd bara att det enda vi gjort i det här hemmet är att gräla, sedan vi kom hem lite efter klockan 17. När man äntligen inte behöver hetsa sig igenom en måndag så går man och ryker ihop med sin sjuåring. Stup i kvarten. Hon gnäller. Jag gnäller. Hon ylar. Jag ylar. Hon tjafsar. Och till slut tappar jag nerverna. Ungefär så.

I två timmar och trettio minuter nu.

Snart går jag och gömmer mig under sängen faktiskt.

takatalvi.

Det blev en mild variant vinter igen, här i Åbo. Men så länge inte ljuset försvinner någonstans så gör det mig faktiskt ingenting. Finns det förresten något motsvarande ord på svenska som beskriver det finska ordet takatalvi?

en blåsig promenad.

 

Det var allt annat än vår i luften på Ruissalo idag. Svinkallt och en massa folk överallt. Till sist började det till och med snöa. Då stack jag hem. 

den här dagen är bara min.

Den enda sovmorgonen på flera veckor och så går jag och vaknar runt klockan åtta.  Först kände jag mig lite orättvist behandlad. Dumt av min kropp att inte förstå sig på sovmorgnar, speciellt när jag gick och lade mig klockan två i natt. Men nu, tre timmar senare är jag nöjd och glad. Ute är det svinkallt, men soligt. Kaffet puttrar och jag försöker klura ut vad jag allra helst vill göra idag.

 Egentligen borde jag rensa dotterns leksakslådor. Sortera och slänga bort allt söndrigt. Men när jag tänker efter så är det inte alls något jag vill göra. Så jag tänker göra något annat. Idag är det bara min dag bestämde jag just.

Hoppas ni också har en bra söndag. Utan söndagsångest.  

godmorgon.

Saker man ogillar: Två timmars tupplurar på en lördag kväll.

busted.

Jag: Har du sett min kamera?
Hon: Nej, jag har inte rört den. 

Lite senare hittade jag kameran på ett lite ovanligt ställe. På minneskortet fanns bland annat det här:

den bästa presenten.

Okej. Kan inte hålla mig. Är så där irriterande sprudlig till sinnes. Orsak:

Hade precis kommit in i det lite tråkiga vardaglunket igen, när min mamma ringde och undrade om jag kanske ville ha en 30 års present i form av flygbiljetter. Jag svarade såklart JAAA! Så om nio fjuttiga veckor åker jag, Isabel och hennes kusin iväg till Spanien, via Tyskland där vi skall övernatta på hotell. I Spanien kommer min andra lillasyster med familj att bo just då, så vi ska hälsa på dem.

Här har jag då gått omkring och varit lite småpruppig över att jag måste ta ut min semester redan i juni och så smäller vi iväg till varmare breddgrader direkt. Ha! Ja, va ska man säga, ibland skiner solen även på denna risiga lilla moder och när den skiner så bländas jag av dess godhet. Ni hör ju hur lyrisk jag blir.

Så nu är det bara att börja nedräkningen igen då. Nio veckor kvar. Kommer att gå i ett huj. Och ja, skall försöka att inte tjata mer om det här på en stund. Men ändå. Jag + en sjuåring + en åttåring = coolaste resesällskapet ever.

*gör en high-five med mig själv*

Slut på rapport.

konsten att njuta av tillvaron.

Precis som jag tycker att torsdag nästan är bättre än fredag för att man ännu har hela veckoslutet framför sig, älskar jag våren nästan mer än sommaren. Strax efter midsommaren brukar jag redan ha lite småangst över att sommaren är i full gång och att jag inte passat på att njuta, koppla av eller hunnit göra tillräckligt. I år skall jag försöka slopa de tankebanorna, för det är ju helt knäppt att i varje stund tänka på att det roliga snart är över. Få se hur det går. Man är ju som man är, trots allt.

bara så att ni vet det.

Medan dottern tränade igår passade jag på att lunka en timme. Jag skall göra detta till en tradition. Det skall jag. Men för säkerhets skull skriver jag ut det på bloggen.Så att jag lovat. I skrift.

lunchpaus.

Här sitter jag och är otroligt hungrig. Och jag har bara SALLAD till lunch. Får väl tugga långsamt. Bilden ovan är förresten tagen på vår resa. Jag och min syster låg och solade i allskönsro när en ung man gick förbi med sin lilla fångst över axeln. Jag känner ännu det där döda fiskögat stirra på mig.

att vara slut som människa.

Här ligger jag och är mör ända in i själen.

Har klarat av en timmes spring varvat en massa tunga hopp. Känns nästan som jag hoppade mer än sprang faktiskt. Men jag utförde allt, precis som jag blev befallen.

Den enda gången jag tvekade lite grann, var när jag var tvungen att hoppa grodhopp och sedan dansa som en tönt, hela vägen över en vältrafikerad bro. Då kände jag väl kanske inte så där väldigt motiverad, om man säger så. Men eftersom jag inte är den som ger mig i första hand så gjorde jag min plikt. Dansade fuldans och hoppade som en groda hela vägen över den nya fina bron.

Medan en strid ström av måndagstrött folk susade förbi mig i sina bilar.

vårljus och min stenhårda PT.

Tänk hur mycket det gör för humöret att komma hem innan det blivit mörkt. Orken och lusten är på en helt annan nivå. Nu blir det joggning, HC tränaren ska cykla bredvid som vanligt.  Hon är hård, den tösen. I lördags när vi var på en liknande joggingrunda ville hon stanna och gunga i en park. När jag också tänkte sätta mig ner och gunga lite blev det hårda bud. Jag var tvungen att springa runt parken tio varv innan jag fick sätta mig ner. Då hade min sjuåriga tränare gungat klart, så det var bara att fortsätta springa. Men tack och lov fick dricka en liten slurk vatten först, annars kunde jag nog ha slackat ihop under den sista 100meters spurten, en halvtimme senare.

hört igår.

Du har en så otroligt dålig attityd mot den här dagen mamma, sa hon argt när jag frågade om jag kan få sova i tio minuter till.


Mvh,
Morgonsurpuppan_82

fotografier från en söndag.

Det blev en väldigt lugn dag idag. På ett bra sätt. Den uppmärksamme bloggläsaren kanske minns att jag tycker röda byxor skriker medelålders-försöker-vara-snärtig. På ett dåligt sätt.
Nuff said.

ord på vägen.

 

en lördag.

 

På tolv timmar har vi hunnit med:  Säga hejdå åt en far/morfar, agera flytthjälp, barnkalas, loppisar, cykeltur, storstädning och utdragen matlagning, pyssel, parkbesök, joggning, lite stirr på datorskärm och avslutningsvis bastu. Jag har också druckit ganska mycket kaffe. 

Imorgon skall vi gå på bio. Inget annat.

att överraska sig själv.

Och här ligger jag och ser på NATURDOKUMENTÄRER och äter PASTILLER. Skulle inte klockan vara mitt i natten kunde man tro att jag gått och blivit TANT.

Det här var oväntat. Verkligen.

påskgräs och grått hår.

 

Jag är verkligen ingen Påskpyntsfanatiker. Ingen sorts pynt ger mig bra vibbar faktiskt. Men om man nu en gång ska odla det där årliga påskgräset så kan man göra det med lite stil. Istället för den där  smått möggliga papperstallriken man alltid fick hem när dottern gick på dagis så tog vi Aalto vasen.

Så där appropå ärtsoppa så har jag hittat flertal gråa hårstrån på min skalle. Man skall tydligen inte trotsa Lifvets stillsamma gång med att begära överraskningar. 

Och nu skall jag klämma in mig mellan dynor och ett fluffigt täcke med en bok och trötta fötter. Äntligen fredag imorgon och  dessutom kommer någons morfar och hälsar på.

Hej Lifvet,

Tack för att vi får vara friska och ha det allmänt bra. Men som en liten parentes börjar det vara lite väl stillsamt nu. Känner mig som en idisslande ko som mal dagarna mellan tänderna, åter och åter igen. Så nu beder jag ödmjukt om en liten överraskning. Kunde kännas välkommet för en rastlös själ som jag. Annars kanske jag får börja krisa, fyller ju trettio i sommar, som du kanske minns. 

Mvh, 

Den Uttråkade

fredagskänsla wanted.

Kom hem från jobbet och somnade i misstag. Mitt internet krånglar och jag är lite virrig men pigg.
Så att, nu åker jag in till stan och hyr en film. Så där som man gjorde förr i tiden. Eller går på bio. Ensam. Det är väldigt avkopplande faktiskt.

vardag, I salute you!

 

I sex timmar hann jag vara vaken här hemma, innan jag fick höra att det strulat till sig på jobbet. Eftersom jag kände vardagsolustan komma krypande, passade jag på att tvätta fönstren på samma gång, mellan varven av byk. I morgon skall jag välkomna våren med öppet sinne och vårjacka. Kommer att frysa som en hund, men jag ska bestämt vara positiv. 


*Googlar semesterresor*

slut på det roliga.

Mat.

Sällskapet.

Chipsen som fanns överallt. En delfinrygg. 

 Segelbåtar i Puerto de Mogan. 

Hemma igen. Tvättar kläder och tycker det är lite kallt, lite tråkigt och väldigt tyst, som det alltid blir efter att man umgåtts med familjen. Men ge mig några dagar så börjar jag nog njuta av våren igen.

flåsjoggaren.

Var ute på en liten blygsam joggingrunda i kväll. Lika behagligt som det var att springa i nerförsbackarna var det flåsigt att kämpa på i uppförsbackarna. Precis när jag skulle ge upp och börja gå -istället för att springa- i en evighetslång uppförsbacke, saktade en taxibil in bredvid mig och ut stack ett brunbränt chafförshuvud som lite skämtsamt sade:

-It looks like you need a taxi?

Man blev ju inte precis smickrad av den kommentaren.