För varje år som går, förundras jag över hur mycket enklare det blir att vara mamma. Nu menar jag sådär praktiskt sett, för alla åldrar har sina lite mindre behagliga sidor såklart. Sexårstrotset var sannerligen en utmaning, till exempel. Men till saken: Idag när vi lagat middag, ätit och kollat igenom läxorna gäspade jag och ojade mig lite hur trött jag var. På direkten blev jag beordrad att ta en tupplur. En minut senare låg jag under en varm filt och tjugo minuter senare väcktes jag av sjuåringen som glatt påpekade att det var dags att stiga upp. Sedan pysslade vi lite och drömde om vår resa i mars.
Jag är ännu,såhär tre timmar senare, ytterst euforisk över det faktum att jag nuförtiden faktiskt kan ta en powernap om jag känner för det.
Älska familjen!
2 kommentarer:
Jag känner igen glädjen och tacksamheten över samma fenomen. Min snart nioåring är oerhört självgående. Det tröstar när de andra två- resp. sexårstrotsar så det förslår...
Ja, det börjar kännas väldigt behändigt det här livet med en sjuåring i huset.
Och du, jag sänder dig styrkekramar till genomgående av sexårstrots!
Skicka en kommentar