överraskningen.

När vi kom hem i eftermiddags steg jag på något krispigt. Jag tittade ner och såg att vi har en massa myror på golvet.

Jag ba: MYROR... I HÖGHUS????

Räcker det inte att vi har det fulaste plastmattsgolvet i stan? Nä, nu ska vi tydligen ha myror också.

Rädda mig med lite tips.

Salt, ättika, dammsugning, kloridtvätt har redan testats. Isabel tog också fram en slickepott, smättade som bara den och mördade ett par dussin myror. Sedan fick hon ont i handen och ville gå och bada. Så då gjorde vi det och när vi kom tillbaks var det nästan lika många myror återigen som innan salt-ättiks-dammsugs-slickepott-förintelsen.

Någon som vet vad som får dem att försvinna?

Typ på direkten för jag har obehag.

varken bättre eller sämre, bara annorlunda.

Och där satt jag och kände mig annorlunda.

Medan praktiskt taget alla andra föräldrar hotade sina barn att de blir tvugna att åka hem på direkten ifall barnens skor inte hålls på fötterna, pekade jag ut stigar, grusgångar, trädstammar och annat som är bra träning för små bara barnafötter. Och det kanske bara var inbillning men jag tyckte mig känna lite småsura blickar bränna i min rygg. Jag var undantaget som bekräftade regeln i rollen som förälder.

Jag förstår att det finns glasbitar, hundskit, fimpar och andra mindre populära grejer man vill låta bli att trampa i. Jag kan förstå att man som förälder vill att ens egna barn ska lära sig att ha skorna på fötterna på allmänna platser. Jag förstår det mycket väl. Man kan kalla det sunt förnuft, om man så vill.

Men samtidigt tycker jag verkligen att det blir lite väl hysteriskt med alla förmaningar och förbud. Alla dessa "AKTA!", "NEJ!" och "VAR FÖRSIKTIIIIIG!" Får ofta känslan av att det inte alltid handlar om uppfostran, det där haglet av förmaningar, utan mer som en enda ström av utrop hur FARLIGT allting är och hur ILLA det kan gå.

För mig känns det väldigt kvävande med föräldrar som inte låter sitt barn uppleva hur det är att rutscha liggandes, stå i gungan eller rulla i sanden. Gå barfota på en skogsväg, klättra i träd eller springa på klippor. Det kan hända att det handlar om något helt annat för dessa ivriga förmanare, men personligen vill jag inte vill lära min dotter att vara rädd för att uppleva saker pga av att en olycka kan hända. Oftast händer det något hemskt ändå, nångång tyvärr. Det som funkat hos oss är att jag satsat på att vissa saker är strängt förbjudna. Andra saker får man oftast göra, bara man frågar innan om det är okej. Jag vill inte försöka framhäva att min syn är bättre eller sämre, men jag känner mig ganska annorlunda som förälder ute i allmänheten, förvånasvärt ofta nuförtiden faktiskt.

Vad tycker ni? Har föräldrar blivit mer vaksamma över sina barn eller har ni själva haft lika strikta regler, överallt och gällandet allt? Och handlar dessa förmaningar om ett ansvar som förälder, ett tvång att kontrollera, sunt förnuft eller något jag inte ens förstått att ta upp?

Jag är nyfiken. Mest för att jag aldrig hört om att någon skulle ha svävat i livsfara över att ha ramlat omkull på lite solvarmt hundbajs, trampat på en glasbit eller rivit upp ett litet sår på en taggig gren. Men jag hört hur lyckligt ett barns skratt är, när det får dansa i ett lite för kallt sommarregn. Barfota förstås.

det är officiellt nu.

Pang! sa det och så lider denna kvinna av ett ENORMT sug efter BARN nr.2. S.k. babyfeber har jag aldrig hunnit med tidigare, så jag försöker ta det som en lärorik djupdykning i det kvinnliga psyket. Fast lite jobbigt är det att baaa tänka "ååååh" i sockersirapston, efter varje liten knodd som tultar förbi. Inte alls likt mig faktiskt.

För att inte tala om vad detta gör för attraktionskraften på singelmarknaden. Men det tänker jag inte gå in på här. Blir ju för vemodigt.

Sign.Hormonrubbadensamståendesmåtokigmodermedrödbetsfejs_82

kameleonten.

Fin dag idag. Iallafall för att vara en sketen arbetsdagstisdag. Efter jobbet spruttade vi iväg till närmaste strand för att simma och sedan blev det glass i en park. Förutom att jag, häromdagen, menade ha ihjäl en tant som vinglade ut på gatan, så går det väldigt bra att låna broderns bil. Det enda problemet är att man blir lat(are) när man har tillgång till annat än cykel och de egna apostlahästarna. Och annars, nån som har bra tips på grejer att kleta in sig med när man ser ut som en kräfta i fejset? Min bränna har för länge sedan slutat vara nöjd med ingnidning av After Sun. Och jag som brukar se till att inte bränna mig, påminner lite om en skållad gris nu faktiskt. I allafall i ansiktet.

Did anybody say röööd?

degig.

Efter ett lyckat veckoslut med soliga klippor, båtutfärder och god mat kom jag hem till ett tomt kylskåp och vissnande växtlighet. Tar väl en dag eller två tills vi återhämtar oss, blommorna och jag.

hej från en stuga!

Glad midsommar!

Jag sitter i en stuga och fryser.

Och snart tar min akku i telefonen slut.

Detta är livet.

Tydligen.

annat som hänt under kvällen.

Sedan fick jag en fin egenplockad buskbukett med en prästkrage i, men blomman var så liten så att den föll ner i flaskan direkt. Den observante kan beskåda att jag varken äger en endaste liten blomvas eller förmågan att välja, köpa och hänga upp nya gardiner.

Samtidigt som dottern hängde med sina vänner i ruskvädret, försökte jag ihärdigt packa inför helgen, men andra intressantare fenomen (läs: det förbannade internet) lockade mig på villovägar, åter och återigen. Att få ihop den där lilla klädhögen tog säkert en halvtimme.

Och snart drar vi iväg för att stirra ut genom andra fönster än våra egna, på blåsten utanför.

andra viktiga saker man kan konstatera.

Det är ganska svårt att lära sin dotter hur man stryker när konstiga veck envisas med att dyka upp här och där på varteviga klädesplagg som jag försöker släta ut.

Pedagogisk som jag är, säger jag efter varje plagg: Och här ser vi nu då hur man INTE skall göra.

dagens upptäckt.

Ett grått hårstrå.

Är det nu som man skall börja åldersnoja?

Och hur gör man det isf?

någonstans i en affär nära dig.

Ifall man i misstag råkar prutta ashögt vid ostdisken, precis intill en kvinna som håller på att fylla på mjölkkartonger i kylskåpet bredvid...Exakt hur länge tror ni det tar innan personen -eller hela personalen- glömt bort det?

Typ aldrig?

Är man alltså förevigt bannlyst med ett smeknamn som kan refereras till gaser nu?

Med man menar jag ju absolut inte jag.

Funderar bara sådär överlag.

pigg.

När Isabel var ännu yngre var hon inte kanske den bästa på att sova. Eller ja, hon sov gärna på dagen eller i en varm famn men om natten gillade hon att chilla och umgås. Hur man än försökte vända på dygnet och hur man än låg där alldeles ljudlös och lekte ointresserad, i beckmörkret, så var hon pigg och jollrade. När tösen var typ lite över ett halvår minns jag att hon slog rekord och sov för första gången en sextimmars nattsömn, utan att vakna en endaste liten gång. Eftersom jag inte minns i vilken ålder hon började krypa, men minns denna historiska natt, kan ni förstå att segerkänslan var enorm. Såhär efteråt kan man ju undra hur man orkade hålla ögonen öppna överhuvudtaget, på den tiden.

Nu är det aningen lustigt att jag själv haft svårt att sova de senaste 4-5åren. Liksom, så fort barnet drog till med rejäl nattsömn så började jag ligga och kråmar mig om nätterna, pigg och sällskapssjuk.

Ja, livet känns sannerligen som en maffig satir ibland. Det var väl allt jag ville säga er.

den sanna kritikern.

Vad dottern sa om mina halvfärdiga tavlor?

-Vad fint med allt krimskrams du målat.

Splatsch, sa det bara och så landade mitt ljusröda konstnärssinne på jorden igen.

veckans fråga...i brist på annat.

Är jag den enda som ännu inte tvättat fönstrena i år?

regnet.

Skönt väder idag. Man kan låtsas att det är regnet som får en att se på film, äta alldeles för mycket godis och annars bara slöa i ensamhet. Man kan kalla det: att ladda batterierna och inte ha ett uns av dåligt samvete hängande över en. Och snart kommer dottern äntligen hem. Men nu: pizza!

hur man vet att det är fredag.

Man envisas att övertala folk att följa med och dricka några öl på valfri klippa med utsikt över havet, även om det är mulet och blåsigt nu och det har lovats regn senare ikväll. Kommer verkligen inte att vara populär när vi alla cyklar dyblöta hemåt om några timmar. Får dra till med meningar som "man kan ju ta detta som en upplevelse" och "jag har bastu hemma hos mig", senare ikväll, känner jag.

saker jag aldrig lär mig:

Att cykla långsamt.

Sign. SvettigBönaMedRinnandeÖgon_82

sökordsklassikern.

Hej du som googlade snygga stjärtar och kom in på min blogg. Hoppas du inte blev besviken!

69 bitar senare.

Kolla! Ny kökslampa.

att älska natten men vara tveksam om morgnarna.

Så var det en sådan där morgon som man snoozar alldeles för många gånger och försöker känna efter om man ändå kanske är lite sjuk.

Men nej, det är jag inte idag heller. Bara trött. Igen.

Så det är väl bara att häva i sig en extra kaffekopp, ta tag i cykelstyret och ändra attityd gentemot morgonens arla timmar. Det är ju ändå redan torsdag. Och snart är de inte morgon mer.

Hur det gick med månförmörkelsen inatt? Det var alldeles för molnigt.

annat man kan göra på en onsdagskväll.

Har lovat att följa med och kolla in detta ikväll. Just nu ösregnar det, så jag är lite tveksam om hur upplevelsen artar sig. Dessutom befinner sig mina gummistövlar på jobbet.

en blygsam liten visning.

En väldigt halvfärdig tavla. Har ingen aning om hur den skall se ut när den är klar, men den måste torka mellan varven. Tror kanske att det här är någonslags bakgrund. Eller nåt.

Under tiden min kladdiga tavla torkar skall jag, efter många år, ta itu med en tavla jag börjat på när jag studerade. Hittade den i källaren, lite undangömd och dammig. Få se om jag förstör den.

Ja, det var allt för den här gången.

ps.Om någon tycker mina tavlor är skitfula så ber jag er hålla käften. Jag målar för min egna glädje så förstör den inte för mig. Tack. ds.

förmågan att fokusera sig på det väsentliga.

Saker jag borde göra:

-betala räkningar
-laga mat
-vika kläder
-tvätta kläder
-köpa kläder
-returnera böcker till biblioteket
-planera sommaren
-fylla i en massa tråkblanketter
-eliminera papper- och kartongskräp
-dammsuga, tvätta golv och städa, städa, städa
-träffa vänner
-planera hemlig idé
-välja fotografier som skall framkallas
-måla byrå
-rensa i toalettskåpet
-köpa födelsedagspresent
-boka loppisbord
-jogga
-slänga bort slitna strumpor
-bestämma vad jag tänkt göra på midsommaren
-tvätta fönster
-vattna blommorna
-boka tid hos frissan
-sluta dricka kaffe och äta mera mat

Saker jag gör:

Målar en tavla.

Men jag har ganska effektiva penseldrag!

vardagslentrianen.

Brukar faktiskt vara effektiv på måndagar. Men inte idag inte. Nej för idag har jag arbetat, ätit och sovit. Ungefär precis det. Tillnäst tänkte jag utföra ovannämda saker igen, men i omvänd ordning. Röra om lite i rutinerna, vill säga.

Jag hör hur ni flämtar av hänfördhet.

Men imorgon, imorgon skall jag vara super effektiva superkvinnan. Imorgon.

Hög igenkänningsfaktor i detta inlägg, hoppas jag. Man vill ju inte vara ensam om att vara lat.

elvis has left the building.

Hon stack igår igen. Dottern. För att få ha ledigt en vecka till. Men hon hann ändå dra hem en liten pinne igår.
- Jaha, vad är det här? frågade jag när hon kom insläpandes med käppen. Förväntade mig en femminutersförklaring om den magiska käppen som kunde ha varit allt från ett trollspö till ett hemligt vapen till en flygande orm.
- En död gren, svarade hon.
Jamen just det.
Synd att jag glömde fråga varför vi skall ha den i hallen.

knöliga ben som vägrar bli bruna och blommor min mamma gett.

också ett alternativ.

Man kan känna att man inte orkar cykla till park/strand/klippa/gräsplätt för att sola. Istället väljer man att drösa ner på balkongsgolvet i slitna underkläder och förstår att man behöver KRYPA mellan balkongen och lägenheten för att inte traumatisera eventuella förbipasserande eller grannar.

Men annars fungerar konceptet balkongsolning väldigt bra. Kylskåpskall dryck, dusch, toalett och valfri föda inom några meter.

storstädarn.

Ifall man dammsuger sin borg i denna hetta, får man extra duktighetspoäng då? Va? Va? Va?

Det tycker jag verkligen att man borde.

Faktiskt.

so long!

Vi drar till stranden.

bara så att ni vet det.

Imorgon kommer dottern hem från österbotten.

WOHOOOOOOO!!!

Att säga att jag saknar henne är en underdrift.

helgen som gick. del 3.

Ja, det är ju helg snart igen, så jag avslutar kort om föregående helg á la fyra dagars semestern.

Min sagolikt vackra syster blev student med fint betyg. Annat var det för tio år sedan då jag gömde bevismaterialet i kökskåpet, så fort jag hunnit hem från dimissionen. Sedan blev det kalas. Allt gick väldigt bra. Till jag fällde en blomvas på tårtan som dränktes i rosvatten. Kände mig kanske inte så där väldigt smidig just då, 30minuter in i festen. Men som tur fanns det fler tårtor.

En stund senare märkte vi att vinden blåste ganska kraftigt. Några vindpustar senare höll tältet på att blåsa iväg, så vi var tvungna att montera ner det. Ingen ville nämligen anmäla sig som frivillig till uppgiften: tälthållare.

Annars, så där som en liten parentes, räckte det såklart inte att föräta sig hemma, mot kvällen drog jag iväg till mostern som också hade ett studentbarn (min kusin alltså) och åt lite mer. Lite mer som i 3 portioner. Därifrån drog vi iväg till en annan moster och hade det hur bra som helst med yngre och äldre släktingar. Hur bra som helst betyder alltså att barnen är ute och hoppar i jättetrampolinen medan vi som envisas med att kalla oss vuxna, sitter inne och tjattrar. Klockan ett gav jag upp, pös hemåt och somnade som en stock.

Nästa eftermiddag körde min bror ner till Åbo. Jag, systern och kusinen satt på. Vissa var kufiska medan andra (alltså jag) var ytterst hypomaniska och babbliga. Men fram kom vi, typ vid midnatt. Och det var den lilla minisemestern.

Ps. Det är min mor, min bror, samt min syster som fotograferat.

om att svettas.

Det känns förresten alltid lika fräsigt att gå omkring i helsvart när det är KOKHET SOMMAR där ute. Man liksom känner den ungdomliga gotiska-heavy-punk-slunkanarkisten i sig. Ja, nu har jag ju aldrig varit riktigt mörk i musiksmaken, men man kan ju låtsas. Mycket roligare så, än att grämas över att man ännu inte efter snart 29år av levnadslust klarat av att välja kläder efter årstid.

Och jag lyfter på hatten för alla som kör på sina principer så hårt att ni går påklädda och inlindade kläder i denna hetta. Vare sig det är av allmänt religiösa, personliga eller vad det nu kan tänkas vara för skäl, vet jag inte om ni är vansinnigt korkade eller bara avundsvärda i er kyskhet.

helgen som gick. del 2.

Sedan blev det fredag och jag fick en present av min mamma. Ansiktsbehandling. Det var behagligt ända tills fejspåtande-festen var slut och jag insåg att hälften av allt ansiktsmörj klättrat upp i håret. Med ilsket röda prippelkinder, glänsande hud och mitt oljiga striphår ramlade jag ut på Karlebys gågata. Som tur såg jag min moster, som var på väg åt samma håll, så att jag inte behövde se ut som en krapulantisk kvinna som slocknat i Anttilahörnet i all min ensamhet. Känns bättre att vara slemmig i sällskap.

När jag torkat av mig det värsta kletet (ja,ja man skulle väl inte ha fått göra så) började den stora klänningsjakten. Det tog väl ett par timmar eller tre, men i sällskap av min kolugna syster hittade jag en klänning. Den var till och med fin! Vi kom hem och insåg att hunden varken suttit eller lagt sig ner under hela dagen. Den stod bara i ett hörn hela tiden.

Ungefär klockan 19.oo befann vi oss hos en dejourerande veterinär med en lugn men lidande hund. En halvtimme senare var hon död. Det fanns inget man längre kunde göra än att avliva den stackars hunden vars blindtarm hade växt till sig till någon konstig tumörliknade halvkilos klump med nekros. Senare på kvällen plockade Isabel och den ena kusinen ihop ett kors av pinnar och olika sorters blommor. Blommorna var ämnade att flyga iväg upp till himlen där hunden fanns, med vinden, nästa gång det blåste.

falska förväntningar.

Idag hade jag tänkt cykla till och från jobbet. Tvätta kläder och dammsuga. Eventuellt utföra en bråkdel utav evighetsprojektet: rensa skåp och kanske löpa en halvlång runda i kvällsskymningen. Sedan låtsades jag glömma bort allt detta.

Så jag har istället: Tagit bussen, till och från jobbet. Tagit mig en tupplur, ätit smörgås i sängen och surfat på nätet.

Och, inte att förglömma, har jag blivit nostalgisk och lyssnat lite på The Doors.

helgen som gick. del 1.

Torsdags eftermiddagen tillbringades på tåget. Det gick fenomenalt även om det kändes väldigt absurt atti en timme lyssna på en frodig kvinna i sätet framför som utövade förbön, väldigt ljudligt, i sin mobiltelefon. De första femminutrarna visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till bland alla halleluja-rop och välsignelser. Sedan kopplade jag på min selektiva hörsel och kunde känna att det nästan är helt normalt att en kvinna ropar på Gud i lekvagnen samtidigt som ungar skriker, föräldrar slumrar och jag bläddrar i min inredningstidning.

När vi slutligen anlände till barndomsstaden, märkte jag att jag, min vana trogen, glömt hem min kamera. Som tur har både min mamma och min bror dille på fotografering. Så här såg det ut på torsdagskvällen när vi fotograferade studenten. Jag frös. Och var lite trött.

att sitta i tåg.

Finns det något mer glädjelöst än att sitta i tåg i fem timmar?
Näe, jag tror inte det.
Ni kan ju gissa vad vi skall göra på eftermiddagen idag.

men annars mår jag bra!

Två nätter med HC insomnia bakom mig. Inte ens en liten slurk öl* när dottern gått och lagt sig igår kväll, fick mig att slöa till. Jag börjar inse det nu. Jag behöver hjälp. Hjälp med sömnen. Det är inte okej att sova väldigt lite i perioder och inte ens vara dödstrött om dagarna! Kan inte skylla på ljusa kvällar, hormoner eller kanske någon undermedveten stress längre. Nej. Nu måste jag ta tag i det här. Hu, vad jobbigt! Att ta tag i saker. Såklart skall jag ju först avverka en hel arbetsdag, föra dottern till lite barnkalas och passa på att tillbringa fyra dagars minisemester i Österbotten. Men sedan. Sedan skall jag ta tag i den här hela insomnia grejen. Jo, jag lovar. Jag ska det.

Någon som har tips på bra sätt att bli trött på innan det? Kamomillaté, meditation, mat i mängder, avslappningsövningar, räkna får, varm mjölk, shoppa loss på nätbutiker, långtråkig bok alternativt film eller ligga i ett mörklagt rum och andas som självaste Buddha, funkar inte längre. Trust me. Har testat. Men något annat tips? Anyone?

*jajaaaa, jag vet, alkohol är inte det bästa sättet att bota sömnlöshet med.