pigg.

När Isabel var ännu yngre var hon inte kanske den bästa på att sova. Eller ja, hon sov gärna på dagen eller i en varm famn men om natten gillade hon att chilla och umgås. Hur man än försökte vända på dygnet och hur man än låg där alldeles ljudlös och lekte ointresserad, i beckmörkret, så var hon pigg och jollrade. När tösen var typ lite över ett halvår minns jag att hon slog rekord och sov för första gången en sextimmars nattsömn, utan att vakna en endaste liten gång. Eftersom jag inte minns i vilken ålder hon började krypa, men minns denna historiska natt, kan ni förstå att segerkänslan var enorm. Såhär efteråt kan man ju undra hur man orkade hålla ögonen öppna överhuvudtaget, på den tiden.

Nu är det aningen lustigt att jag själv haft svårt att sova de senaste 4-5åren. Liksom, så fort barnet drog till med rejäl nattsömn så började jag ligga och kråmar mig om nätterna, pigg och sällskapssjuk.

Ja, livet känns sannerligen som en maffig satir ibland. Det var väl allt jag ville säga er.