att prioritera egenskaper.

-Mamma, skulle inte du vilja ha en pojkvän?

-Ja, ibland vill jag det.

-Jag tycker du borde ha en.

-Jaha, varför det?

-För då skulle han kunna köra oss till stranden med sin bil, köpa glass åt mig i smyg, laga mat varje dag och stryka våra kläder för det tycker du ju inte om att göra, sen så skulle han kunna dammsuga lite ibland också och han skulle kunna hämta hit en teve och när jag skulle vara borta skulle du ha någon som säger godnatt åt dig och han kanske skulle ha en hund så då skulle jag ha en hund här också och inte bara hos pappa och vi skulle aldrig ha bråttom om morgnarna för han skulle ju ha bil så att han skulle kunna föra oss till förskolan och jobbet eller så skulle han alltid väcka dig i tid och koka kaffe åt dig och kanske han skulle kunna sy den där nallen som är sönder och lite dockkläder och sådant där som jag vill ha och spika upp hyllor så att de blir raka direkt och göra äckliga saker som föra ut roskisen och ifall du skulle jobba jättelänge skulle han kunna hämta mig från förskolan tidigare istället och vi skulle kunna gå på restaurang alla tre och jag skulle få dricka coca-cola och så skulle han kalla dig kulta och mig neiti och han skulle vara jättesnäll och orka höra på dig hela tiden och så skulle jag kanske få en högsäng eller åtminstone en telefon och...

Inga höga krav här alltså.