Jag vågar nästan inte skriva ner det här, men jag tror att sexårstrotset är ett minne blott.
Den senaste veckan har varit lugn.
Lugn, dvs.:
Inte ett endaste raseriutbrott.
Inte en endaste dörr som stängs med en ilsken smäll.
Inte ett endaste "dumma mamma".
Inga flygande skor.
Inga sura miner vid matbord.
Inte på hela veckan!
Snarare tvärtom.
Och vilken ljuvlig ny personlighet som steg ut ur denna period av krångel och ilska.
Sympatisk dotter jag har nu.
Verkligen.
Skall njuta nu och vila upp mig tills nästa gång.
Hoppas att det först blir i tonåren.
Som 2,5åring på utomhusfest. En halvtimme tidigare hade damen i fråga skrikit sig hes av ilska för att hon inte fick gå klädd i endast den blommiga klänningen. Det var typ +10grader. Som ni ser gjorde vi en kompromiss. Och jag minns hur jag sprang till festen, skuffandes på en skranklig vagn med en pruttig rödgråten knodd och hur vi anlände svettiga, röda och lite försenade. Nu för tiden har vi såklart ingen vagn men vi anländer ofta svettigt flamsande, lite försenade. Vissa saker går bara inte att ändra på.
3 kommentarer:
Haha! Flamsande, svettig försenad med en vagn låter bekant och oj vad isabel är gullig på bilden :D
Ja, det är konstigt att man ännu heller inte lärt sig hur mycket längre allt tar att göra med ett barn.
Skicka en kommentar