filmernas värld.

För kanske fem år sedan, kunde jag inte somna innan jag sett en påbörjad film till slut. Det spelade ingen roll hur rutten filmen var, jag var tvungen att stirra mig igenom rullen.

Nu för tiden använder jag film som ett sorts insomningsknep.

Senast efter en halvtimme ligger jag och snarkar och dreglar.

Effektivt.

Fast lite störande att aldrig veta hur historierna slutar. Eller ibland hur de ens börjar.




Hunger. En intressant film. Eller åtminstone den första halvtimmen.