onsdag 14 juli 2010
morgonhumöret och kaffet.
Jag säger att jag inte är en morgon människa. I varje fall inte innan den första kaffekoppen. Därför försöker jag hinna slurka i mig lite uppiggande dryck innan tösen vaknar. Men när blev det så? För inte har jag väl alltid varit vresig om morgnarna. Har man dåligt morgonhumör för att man någongång tillåtit sig ha det, eller är detta ett personlighetsdrag som växer sig fram i.o.m den ökande åldern? Jag vet inte. Vet du? En sak är jag dock säker på. Och det är hur barnsligt sur jag kan vara en onsdagmorgon klockan halvsju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
På tal om humör..jag har alltid varit en morgon människa..men inte längre. Månne det har ngt och göra med att man har(aktiva)barn? Hehee...just a thought ;)
När slutar du jobba? Är ledig ännu den här veckan sen tillbaka på jobb.
Jag var nog lika sur innan Isabel kom. Fast kanske det ändå har att göra med när man började ha lite mer ansvar. Att det inte längre går att vända sig på sidan och somna om.
Jag slutar jobba om två dagar! På fredag är min sista arbetsdag. Sedan är jag fri (och fattig). Någon regnig dag borde vi definitivt ta våra ungar till HopLop!
Skicka en kommentar