stordåd i natten.

I flera år har jag lidit av perioder av insomnia. Det har kommit att bli en del av min personlighet. I natt börjar tydligen en sådan period igen. Har lärt mig att känna igen symptomen. Tankar som aldrig tar slut, rastlöshet, ideér som måste förverkligas, plötslig inrednings-, målnings-, författarinspiration. Jag har gått igenom alla de där tipsen och råden, avslappningsövningarna, kamomillaté slurkande och strunta-i-att-försöka-sova- grejerna. Vakat genom nätter för att på något sätt kunna få sömn nästa natt. De senaste månaderna har jag någorlunda accepterat min sömnlöshet och lever ut i natten istället. Struntar fullständigt i att jag nästa dag skall jobba och orka vara mamma. Istället lyssnar jag på lite mäktig musik. Som Carl Orffs Carmina Burana. Det är grejer det. Och om man ändå sover bort en tredje del av sitt liv kanske det inte är så farligt att lida lite av ofrivillig vakenhet?