Efter en blåsig förmiddagspromenad till arbetskraftsbyrån, diskussion av framtida karriärsval, de sedvanliga hushållssysslorna och impuls picnic på kajen utanför vårt hus, känner jag mig alldeles matt. Helt slut. Kaputt. Som om jag borde gå och lägga mig. Men det kan jag inte göra. Jag har en rockstjärnebutiksbiträdedetektivballerina som vill att jag skall rigga upp ett alldeles förskräckligt fult Pippi Långstrump tält. Hade tydligen inte gömt undan det tillräckligt bra. Jag har börjat avsky det där tältet. Man måste nämligen kliva in i påsen dvs. tältet och bygga upp det inifrån med plastpinnar och diverse krams. Det hinner bli mer än svettigt innan man är färdig. Återigen tröstar jag mig med att min lurviga hund på bilden ovan, nog känner sig mer utmattad än mig just nu, efter den hektiska småbarnsveckan.
Nåväl, tillnäst kamp mot syrebrist. Ibland känns livet aningen melodramatiskt.
2 kommentarer:
Jag är också slutkörd, hela tiden. Förutom på kvällskvisten, då blir jag pigg. Först trodde jag det var värmen, men idag har det inte varit speciellt varmt!
Hittade din blogg av en slump och diggar, diggar, diggar. Så härligt att få läsa nåt som känns ärligt! Ursäkta för min romankommentar.
Keep up the good work!
Tiina
Oj tack, nu blev jag glad! Utmattad, men glad. Jag tror det är sommaren med allt program som gör en svimfärdigt slut ibland.
Skicka en kommentar