när huvudet är dumt får kroppen lida.

I flera veckors tid har jag gått och dagdrömt om huruvida mitt sömnintag skall tillta för att slutligen bestå av vidsträckta epoker, så fort jag får semestra. Mottot: Jag skall sova som aldrig förr, har drivit mig framåt i den utdunstade vardagen. Och vad gör jag nu då? Surfar på internet, konstruerar och förtär vilda nattmackor, lackar tånaglar så de blir alldeles buckliga och läser dåliga böcker ända in på småtimmarna. Bara för att titta i kors av trötthet om morgnarna. Känns precis som när jag var tvungen att stiga upp 6.30 varje morgon. Börjar ge upp hoppet om att någongång ärligt kunna bedöma mig själv som en kvinna av förnuft.