dag 1. om mig.

Jag föddes som den tredje i barnaskaran, på BB i Karleby, fast min familj egentligen bodde på Åland. Året var 1982. Några år senare flyttade vi upp till Karleby i Österbotten. Där hann jag bo i ungefär femton år. När jag var tio år föddes mitt femte syskon. Sedan kom det inga fler. Men det gjorde ingenting för min storasyster hade äckliga hamstrar som fastnade bakom diskmaskiner och skåp. Jag minns att jag tyckte att husdjur och småsyskon nästan var samma sak. Båda två var man tvungen att sköta om och hålla reda på. Även efter att den första förälskelsen slocknat.

Jag har faktiskt ingen aning om hurudan jag var som barn, men jag antar att jag var ganska snäll, med ett aningen ombytligt sinnelag. Som den småknubbiga knodden jag var, hade jag hemliga drömmar om att bli lika stor som Diego Maradona. Fem månader höll min stora passion. Sedan kände jag att det började vara aningen tröttsamt att inte förstå vad min tränare sa. Violin spelade jag också. Och gick på Konstskola. Fast på det sistnämda smög jag och min vän ofta till caféet för att stjäla sockerbitar, när vi tyckte att vi knådat färdigt våra lerklumpar för i dag.

Precis innan jag blev tonåring gick jag med väldigt konstiga kläder och rakad skalle. Batikfärgade skjortor och säckiga gubbyxor. Det var också då jag blev vegetarian. En gång målade jag mina ögonbryn lila. Med tuschpenna. Sedan gick jag på skoldisco. Jag kan ännu i denna dag undra över vad det var för en konstig fas. Som sextonåring fick jag och min kusin åka på tumanhand på interrail. 28dagar senare kom vi hem, med livet i behåll, och min mamma grät en skvätt när hon såg mig. Jag kände mig väldigt efterlängtad och saknad, tills hon berättade att hon egentligen grät för att jag blivit så förskräckligt smal.

Efter gymnasiet, när jag återgått till passliga kläder, normalare vikt och föredrog att dölja min skalle med hår, flyttade jag till Åbo med min dåvarande sambo. Där hann jag jobba i ett år och studera ett till, innan min dotter föddes. Detta var år 2004. Sedan hände ett och annat. Och så hände det lite till. Fem år senare, alltså år 2009 kunde jag titulera mig som formgivare och konstant trött mor.

I februari 2010 började jag skriva blogg, så vad som hänt sedan dess kan man forska i (högerspalten) efter behag. Som person har jag väldigt svårt att beskriva mig själv, förutom att jag ännu tampas med mitt ombytliga sinnelag, men är väl egentligen för det mesta ganska glad. Nuförtiden är det dock endast dottern som målar sina ögonbryn med tusch. Inte jag. Och tyvärr är jag inte heller längre vegetarian.