Sedan blev det kväll. Och tiden stod still. Flickan ville bara se på film efter att ha lekt med kompisar halva dagen. Och jag. Jag avskyr den där känslan av att tiden stannat. Avskyr den så mycket att jag har lust att riva mig i håret och skrika. Men det gjorde jag ju inte, för sånt gör man ju bara på film. Blir galen av lite tristress alltså. Nej, istället marscherade jag till toaletten och klippte av lite framhår.
Som ni ser är jag alldeles till mig av lycka över mitt konstiga jag-klipper-pannlugg-bara-för att-jag-inte-har-något-bättre-att-göra-tvångsbeteende. Se fröjden i mina ögon och beskåda lyckoruset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar