sprängd.

Nä alltså.

Skit.

Ursäkta men...

Lägenheten är sprängd.

Jag är sprängd.

Mina pallar som jag målade är tyvärr inte sprängda, istället har de envisat sig med att bli fult ojämna.

Orka sandpappra.

Och måla om.

Skulle jag ha dynamit skulle jag spränga dem.

Pallarna alltså.

Jag måste andas lite nu.

Mellan varven.

Jag tror jag rymmer ut i kvällen istället.

Kanske vi ses i natten?

Eller så nöjer vi oss med att läsa varandra imorgon igen.

Om inte jag har sprängt igen.

behöver knappast säga mer än...

...FREDAG!
Alla hurrar.
För fredagen, inte för det mest meninglösa inlägget ever.

Ps. Dottern har maskerad på förskolan i dag. Hon skall vara en spindeldrottning. Fråga inte, jag vet inte riktigt heller vad det innebär. Själv har jag sovit i knappa tre timmar (väldigt oklart varför) och funderar på att skippa jobbet och istället följa med till förskolan och dega i ett hörn. Jag behöver inte ens klä ut mig, ser nämligen ut så här. Blek med mörka ringar runt ögonen. Smaskens.

hur man vet att sommaren är på väg...

...man går ut på balkongen för att beundra den ljusa vårkvällen eftersom man ändå inte kan sova och ser en ytterst berusad man kissa brevid grannhuset.

Till hans försvar, försökte han gömma sig bakom en buske. Tyvärr hade busken varken ett ruffigt bladverk eller en höjd som skulle ha täckt det väsentliga.

Att bo intill Aura Å är en upplevelse i sig, kan man lugnt säga.

donald har sin tofs, hitler sin mustasch och jag har mitt häftiga kråkbo.

Medan jag målar pallar, som blir mer personliga än snygga, kan ni betrakta yours truly och den glada minibruden. Förövrigt har jag tänkt göra mitt rufsiga burrhår och mina tjocka ögonbryn till min trademark. Lite som Donald Trump, fast utan förmögenhet. Men det kan man ju jobba på. Förmögenheten alltså, håret har jag för länge sedan slutat hoppas på, därav mina trademark-illusioner. Men solen skiner än, alla är glada och jag skall forsätta mitt destruktiva målande. Med god tur får jag slänga skitpallarna och med gott samvete köpa pinnstolarna som jag så länge suktat efter. Häpp, häpp!

jag går också utan byxor.

Varje gång jag drar på mig ett par leggins, kan jag inte låta bli att tänka att jaha, här tänker jag gå ut i kalsonger.

Leggins kommer att vara ett av de där plaggen vi skrattar åt, så tårarna strittar, om typ 10år. Vi kommer att håna oss själva hur vi gick omkring med leggins och ngt stort fladdrande på övre kroppen som ändå knappt täckte baken.

Näee, säger ni nu.

Leggins är ju så snyggt, så snyggt.

Jo det kanske det är, precis som Bula mössan var det snyggaste som fanns, i början av 90-talet.

Minns ni? Ju grälligare färger, desto bättre, kan jag tänka mig man (alltså vi) tyckte då.

(Bild googlad.)

en fin söndag.

Jag är den roliga mamman idag som fyller på vattenflaskor, firar ner dem i en hink från balkongen och bjuder på jordgubbsglass. Som säger att vi tar lunch på balkongen och spelar en fotbollsmatch mot ungarna. Själv fick jag sedan vuxensällskap i timmar och mittiallt haglar det sms med inbjudningar till barnkalas och vuxenkalas och veckosluten en månad framåt är återigen fyllda med liv. Det går nog trots allt, att bara vara. Åtminstone idag. Imorgon tror jag det blir ännu en picnic och kanske ett glas vin i kvällsolen på någon åbåt när dottern åkt iväg till sin pappa för en natt, för att hon skall få sova lite längre den första förskoledagen efter påsklovet. Men nu måste jag rusta mig för en sista match mot de glada, smutsiga barnen som lekt på gården precis hela dagen. Sedan blir det bastu och jag tror att det räcker med ett kapitel ur den tjocka barnboken ikväll och själv skall jag beställa kläder till vårens och sommarens festligher när ungen min somnat. Hoppas ni haft en fin söndag, ni också.

det ombytliga humöret.

Lika trist och förutsägbar som gårdagskvällen kändes, lika tillfreds har jag varit hela förmiddagen. Allt tack vare att jag var ute och sprang en joggingrunda för ett par timmar sedan. Så nu sitter jag här och googlar recept på potatissallad med endorfinruset i kroppen och solen i ansiktet. Balkonger är ganska nice när man bor i höghus. Och dottern har lekt med vänner, inne på den tredje timmen redan. Målat stenar, spelat fotboll och nu tillverkar de smycken av grässtrån och ruttna blad. Idag blir en bra dag.

viktig statusuppdatering.

Den Stora Påskangsten är här. Den smög sig på någongång runt 15-tiden, efter en tvåtimmars picnic i solen. Eftersom jag tydligen inte klarar av att koppla av i fyra dagar (är redan alldeles för frustrerad för mitt eget bästa) försöker jag ihärdigt hitta på projekt. Typ så lite rädisor, sortera mina nagellack eller nåt. Det går väldigt dåligt. Mest för att jag varken har frön att så och äger typ 5 nagellacksburkar. Ihärdig som jag är, gör jag dock allt för att fokusera på något annat än det faktum att jag skall sitta inne i min lya ikväll ENSAM när dottern gått och lagt sig medan ALLA ANDRA sitter på uteserveringar/hos vänner/på sina gårdar och grillar fläskiga biffar/med släkten och tjattrar och whatever och HAR KUL.

Vadå missunsam och bitter och sällskapsjuk och i stort behov av socialt umgänge? Menar ni mig?

Nä, nu känner jag att jag måste poppa popcorn. Dödar ju i varjefall 3minuter av kvällen som osar självömkan.

den ärlige motionären.

Imorgon skall jag gå på gym. Bokade just in mig på en timmes pina. Jag låtsas inbilla mig att det är för att jag bryr mig om min hälsa fast det egentligen nog bara är för att jag vill se snygg ut i bikini.

Let´s face it.

Att gnida rumpan mot en stor gummiboll samtidigt som man febrilt försöker vifta med svettiga hantlar i takt med nån konstig technohipbailandomusik, platsar inte min top 10 lista på superroliga saker att göra.

Det gör det faktiskt inte nä.

Och det är fullt okej att kalla mig ytlig nu.

förresten...

...Glad Påsk!

långfredagselegans.

Vissa inleder påsklovet med stil. Silkeshandskar och apelsinjuice ur ett vinglas som apertif innan frukosten.

det ärliga inlägget.

Jag visste det.

Har sovit alldeles för bra de senaste nätterna.

Resultat: insomnia.

Klockan visar 02.12.

Och jag kan inte sova.

Försökte googla ifall det är fullmåne inatt.

Det är det inte.

Nähä.

Så jag har inte ens något flummigt att skylla på.

Avslutade just min, tvätta-golv-för-när-du-ändå-inte-kan-sova-så-kan-du-göra-något-tråkigt-som-du-absolut-inte-orkar-göra-imorgon session.

Och undrade på samma gång om jag är galet tassig när jag tvättar golv mitt i natten eller bara patetiskt sorglig.

Jag vet inte.

Jag tror i allafall att ni senast nu tycker jag är väldigt konstig.

Men trött är jag tyvärr inte.

Nä.

magnet- och griffeltavlan.

Nej, jag köpte aldrig griffelfärg. Istället fick dottern en anslagstavla. Mycket populär. Går att skriva på och är magnetisk. Eller vad det nu heter.

en glimt ur en ensamståendes vardag.

Kämpade med ett rödbetsburkslock i 20 freaking minuter!

Maten kallnade, Isabel stirrade undrande och jag svalde svordomarna som bubblade upp i käften på mig. Händerna började skifta i rött, minen blev allt mer dyster. Men jag fick upp burken tillsist. Segern!!! Tillnäst skall jag härja med en slagborrmaskin. Kan bli...hmmm...intressant. Det är roligare än att städa i varjefall. Bra egentligen när man måste göra allt själv för då man kan välja vilka stordåd inom hushållsarbetet man har lust att åstadkomma just idag.

Vad jag vill säga? Tja, livet vinner kanske. I allafall om man är positiv.

barnrumstavla.

Häromdagen fick Isabel en ny tavla. Tillnäst skall jag utrota den fula rosa hängaren som ser redigt överbelastad ut.

jag säger bara en sak om riksdagsvalet.

"Det kunde innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden."

Winston Churchill

en liten bildspya.

Man hinner med mycket på en solig söndag.

mardrömmen.

Ända sedan jag såg Black Swan har jag flere nätter i veckan drömt om att jag klipper naglarna så djupt så att jag till slut börjar klippa av fingertopparna i trubbiga remsor. Sedan sätter jag mig vid datorn och försöker febrilt producera någon viktig text med mina ostyriga, nagellösa fingrar som är alldeles trasiga och slamsiga. Det gör fasligt ont men jag kan inte sluta skriva och jag har problem med blodet som sölar ner allt. För att inte tala om skinnslimsorna som lossnar och slinker in mellan bokstäverna på tangentbordet...

Jag hoppas att du inte läste detta samtidigt som du äter ditt morgonmål.

Det börjar kännas lite obehagligt att drömma denna mardröm på repeat. Minst sagt. Och jag som gått omkring och trott att jag aldrig blir nämnvärt påverkad av filmer. Tji fick jag.

Har ni nåt äckligt ni ständigt drömmer om?

God Morgon förresten!

varning för vårprillighet.

+11 grader och solsken.

Bara så ni vet, håller vädret i sig så kommer jag knappt hinna blogga under veckoslutet.

Nej för då är jag seriöst upptagen.

Väldigt, väldigt upptagen med att förvandlas till en äckligt spruuudlande euforisk kvinna.

Allt på grund av att våren äntligen är här, på riktigt.

Ja, jag tror jag börjar känna av det redan.

Den där prilligheten.

Bäst att gå ut nu.

I fjol såg det ut så här.

kanske det är därför som jag är så rufsig i håret? del II.

SWOSCH sa det och så var klockan redan kvart över sju, på en fredagsmorgon.

Och vi småspringer till bussen, jag utan mössa och med fuktigt hår.

Den Stora Påskangsten

Alltså jag tycker inte om påsken.

Jag får angst.

Hälften av befolkningen reser till Lappland, Paris eller andra snärtiga resemål.

Den andra hälften dricker öl dagarna i ända.

Den tredje hälften, eller ja, resten, åker till sina barndomshem och hänger med släktingar.

Men ni då? Va ska ni göra? undrar ni nyfiket.

Vi skall stanna i Åbo.

Den där memman är ju inte så värst god den heller, när jag tänker efter.

Och att tröstäta chokladägg låter inte så hållbart.

Vi pratar ju ändå om fyra dagar här. FYRA.

Nej vet ni vad, jag känner en pytteliten ångest krypa in under skinnet.

Låtom oss hädanefter kalla den Den Stora Påskangsten.

Tips på aktiviter man kan göra under en påskhelg? blir alltså denna veckas fråga.

Som vanligt är vissa lite mer entusiastiska än andra...

tänkvärt på en torsdag.

Det sägs att det bästa du kan ge åt ditt barn är din tid.

Det är sant, men jag tror också på att det bästa du kan ge dig själv, är din tid åt ditt barn.

För barn är ju bara till låns, trots allt. Och när man får låna något så är den tiden alltid begränsad.

Hälsar kvinnan som startar en ny torsdagstradition i vår tubemannade klan. Mer om det senare. Kanske.

dom dinglar så vackert när du går.

I bastun:

-Mamma vad du är platt från sidan!

Jag lägger händerna vid midjan och blir lite för entusiastisk för att det skall anses pedagogiskt.

- Ja du, vissa är smala och andra tjocka!

- Ja kanske du är platt där också, men jag menade här uppe, säger hon och gör stora viftningar med händerna kring min bröstkorg.

Ja, åtminstone är hon ju ärlig, tösen min.

annars bara.

En flicka och en vy. Man ser ju tydligt varifrån hon ärvt sina hårgener i varjefall.

tisdagstrött.

Mitt förtärande av kaffe och choklad igår kväll gjorde så att jag motvilligt vakade till 1.30 inatt. Idag har jag vaknat innan fem och vågade absolut inte somna om, för då skulle jag antagligen ha legat medvetslös ganska precis klockan sex, när jag egentligen borde ha stigit upp.

Vad jag gör nu då? Smuttar på dagens sista kopp kaffe för att hålla ögonen stirrande ett par timmar till och undrar varför balkongsskor alltid är så fula.

Ganska skönt, en mulen dag som denna.

att hänga tvätt kan visst vara dramatiskt.

Sedan bäddade jag ner mig i ett hav av kuddar (ja, ja typ två då) tog fram min bok (alltså en skrynklig pocket) knaprade på en chokladrad (eller halva plattan kanske) och kände mig allmänt nöjd med livet (inte sådär överdrivet ångesfylld alltså)... ända tills jag kom ihåg att jag glömt att tömma tvättmaskinen.

Tappert försökte jag glömma bort att ett lass med kalla, blöta paltor väntade på att få hängas upp på linor. Jag gjorde allt för att slippa minnas bykberget. Men tanken på att ha surnande tvätt att behöva tvätta på nytt igen imorgon, kunde inte utrotas.

Således steg jag upp ur mitt sköna bo och trotsade den kyliga rumsluften.

Och i den stunden slog det mig: Hur spännande är inte det här livet alltså?

Ja, man riktigt känner dramatiken.

livets små måsten.

I eftermiddags har jag gått omkring och letat efter en, inte så dyr men gärna välsittande, utedräkt. Av sådant där prassligt, fult vindtygsmaterial som är ack så praktiskt men ändå så motbjudande. Och ja, det var precis så tråkigt som det låter. Dessutom letade jag förgäves. Nu måste jag rädda denna dag med choklad och kaffe.

annat man kan göra på en söndag.

I förmiddags putsade vi upp balkongen lite. Eller jag städade medan min dotter förgyllde mitt svettiga arbetande med att blåsa såpbubblor på mig. Som hämnd tog jag fram kameran. Av resultatet att döma uppskattades det inte. Annars så har hon hängt med sin far nästan hela dagen och jag har flängt på stan efter min joggningsrunda. Lite barnprogram, lite knäckebröd med avokado, en kvällsdans och någon saga senare gav en av oss upp och sover djupt. Och själv skall jag plocka fram en ny bok, bädda ner mig bland allt för många dynor och försöka hållas vaken ens till det första kapitlets slut.

Och det var den lilla söndagen.

hur gick det sedan?

Jag förstår att ni är nyfikna på mina bragder.

Att säga att jag flög fram är väl lite att ta i.

Men i 50 minuter lunkande jag.

50 minuter!!!

Utan att stanna.

Och nej, jag tänker inte kolla hur långt jag sprang, man vill ju leva i tron att man mittiallt förvandlats till en superkvinna, sådär huxflux, över en natt.

Ps igen. Häromdagen informerade min syster att hon var tvungen att gå lite i slutet av sin joggingrunda. Den korta joggingrundan gick på 20,8km(!). Ja, vissa trivs väl med att ha lite högre berg att bestiga, kan man lugnt säga.

soffpotatisens död.

Härmed skall jag ut och springa.

Ja, eller jogga är väl närmare sanningen.

Om vi nu skall vara riktigt ärliga så kommer jag troligen att gå raskt efter 1 kilometer av flåsjogg.

Ja ser ni, jag har haft en liten paus med det aktiva motionerandet.

Liten paus som i nästan 3 månader.

Man är väl mänsklig, va?

Men i allafall, känns lite pirrigt nu.

Lite pirrigt som i megaångest över min dåliga kondition.

Kommer jag att orka alls?

Men ut skall jag.

NU!

Ps. Man får hålla tummarna att jag inte:

a. får akuta andningsbesvär och tvingas avbryta min färd pga. hyperventilering.

b. blir yr och tvingas avbryta min färd pga. svimningssymtom.

c. spyr och tvingas avbryta min färd pga. att det inte så angenämt att springa omkring och lukta spya.

d. trampar i hundkakka, blir vred och slirar hemåt resten av min färd.

e. blir kissnödig mitt i skogen och får jogga hem med paniken skrivet i mitt ansikte, alternativt riskera att få urinvägsinflammation.

Jag känner att jag överdriver lite här. Men bara lite. Nä men NU går jag. Hej.

ett fragment ur min gårdag.

Fredageftermiddag i bussen. Slutat jobbet, lite trött. Mannen framför mig med den fula mössan tar fram sin mobiltelefon och ringer åt någon.

-Har du köpt mat redan eller vill du att jag hämtar något? Mmmm..okej...men då köper jag mjölk.

Sedan mumlar han lite till, trycker på stopknappen och slinker iväg ut genom bussdörrarna med telefonen tryckt mot örat. Jag skymtar ett leende genom det smutsiga fönstret innan bussen fortsätter med en knyck.

Och där sitter jag kvar, på det skabbiga sätet i den unkna bussen och känner mig plötsligt förvånansvärt ensam. Bara för den där arma gubben som fick mig att inse att jag inte har någon jag kan ringa åt för att fråga om kylskåpets innehåll.

orka plocka.

Om ungefär en halvtimme får vi besök. Jag vet inte, känns som om jag borde röja upp lite kanske? Alternativt bjuda på en välkomstdrink direkt vid hallen som distration.

kanske det är därför jag är så rufsig i håret?

SWOSCH sa det.

Och så flög den lilla arbetsveckan förbi.

Nu går jag hem.

den obligatoriska veckofrågan.

Hej hörni,

Känner att jag måste antasta mina få läsare med en fråga igen.

Så att, så att...

Har någon erfarenheter av skoltavelmålfärg? (Heter det ens så? Menar alltså målfärgen som man smetar på valfritt område och så vips har man ett underlag att skriva livsviktiga meningar såsom mamma är bäst med tavelkritor.)

Tänkte klotta ihop en rektangel på en snutta vägg som överraskning åt bruden jag bor ihop med.

Så alltså, är det nåt viktigt som jag måste tänka på? Någon med erfarenheter?

konstaterat klockan 6:34 på en onsdag den 6 april.

Precis som varje år kommer vårt påskgräs att hinna ruttna lagom till påsk.

och plötsligt förstår jag varför det känns som om jag bara tvättar kläder hela tiden...

...men som tur är det vår. Annars kunde man ha blivit lite slak i klädtvättsmotivationsgenen. Nu skall jag ut i det sista solskenet och hänga med dottern och hennes kaverin. Om jag inte hör av mig har jag blivit hånad till döds pga. den lilla toalettincidenten.

dagens pinsamhet.

Vi håller på att öva det här med att ta ansvar för egna hemnycklar. Det gick väldigt bra tyckte jag. Ända tills dottern kom instormande med ett gäng kamrater medan jag sitter på toaletten med vidöppen dörr.

-Hej,hej sade jag

-Oj nej, sade hon.

Resten av gänget var bara tysta.

tystnaden.

Okej. Jag mår ganska eller egentligen jätteilla och det känns att det är måndag. Får be att få återkomma.

kreisi.

Okej, jag känner att jag blev lite väl vild i nedanstående inlägg. Men det gick över. Ser dock ännu ganska vild ut pga. överdosering av rouge och är äckligt kletig överlag. Om 35 minuter går bussen som skall ta mig till bion och sedan skall jag ut och äta. Jag har ju bråttom nu inser jag. Har ju inga kläder och rufsigt, fukthår. Att jag aldrig lär mig. Ha en fin lördagskväll, det skall jag ha!

Sign. Kvinnan som inte ännu heller bemästrar make-upens konst.

lördagshobbyn.

Vi odlade påskgräs. Klockan åtta på en lördagsmorgon. Lite väl tidigt, kan man tycka. Men kanske vi gillar vissna och ruttnande grässtrån lagom till påsk. Kan faktiskt hända att vi gillar det. Och kanske vi gillar att vakna omänskligt tidigt en lördagsmorgon och bara känna att vi absolut nu på direkten måste odla lite påskgräsrajskitfrön.

På direkten!

Eller så har vi bara en trött mamma som försöker vinna tid för att inte måsta gå ut i kylan klockan åtta på en lördagsmorgon.

Det är upp till er hur ni vill tolka händelsen.

Upp till er.

fredagsmyset.

Vad säger det om en människa när den bästa stunden på hela veckan är då du får dra på dig mjukisbyxorna* och vet att det är helt upp till dig själv ifall du vill dra av dem någongång under de närmaste två dagarna?

Euforin, gott folk. Euforin.

*Att jag i morgonbitti kommer att först byta dem till städ-slisk-kalsonger, sedan till gym-pantalonger och tillsist till finpaltor a´ la bio- och restaurangbesök, är fullständigt sekundärt.