soffpotatisens död.

Härmed skall jag ut och springa.

Ja, eller jogga är väl närmare sanningen.

Om vi nu skall vara riktigt ärliga så kommer jag troligen att gå raskt efter 1 kilometer av flåsjogg.

Ja ser ni, jag har haft en liten paus med det aktiva motionerandet.

Liten paus som i nästan 3 månader.

Man är väl mänsklig, va?

Men i allafall, känns lite pirrigt nu.

Lite pirrigt som i megaångest över min dåliga kondition.

Kommer jag att orka alls?

Men ut skall jag.

NU!

Ps. Man får hålla tummarna att jag inte:

a. får akuta andningsbesvär och tvingas avbryta min färd pga. hyperventilering.

b. blir yr och tvingas avbryta min färd pga. svimningssymtom.

c. spyr och tvingas avbryta min färd pga. att det inte så angenämt att springa omkring och lukta spya.

d. trampar i hundkakka, blir vred och slirar hemåt resten av min färd.

e. blir kissnödig mitt i skogen och får jogga hem med paniken skrivet i mitt ansikte, alternativt riskera att få urinvägsinflammation.

Jag känner att jag överdriver lite här. Men bara lite. Nä men NU går jag. Hej.