att hänga tvätt kan visst vara dramatiskt.

Sedan bäddade jag ner mig i ett hav av kuddar (ja, ja typ två då) tog fram min bok (alltså en skrynklig pocket) knaprade på en chokladrad (eller halva plattan kanske) och kände mig allmänt nöjd med livet (inte sådär överdrivet ångesfylld alltså)... ända tills jag kom ihåg att jag glömt att tömma tvättmaskinen.

Tappert försökte jag glömma bort att ett lass med kalla, blöta paltor väntade på att få hängas upp på linor. Jag gjorde allt för att slippa minnas bykberget. Men tanken på att ha surnande tvätt att behöva tvätta på nytt igen imorgon, kunde inte utrotas.

Således steg jag upp ur mitt sköna bo och trotsade den kyliga rumsluften.

Och i den stunden slog det mig: Hur spännande är inte det här livet alltså?

Ja, man riktigt känner dramatiken.