Lika trist och förutsägbar som gårdagskvällen kändes, lika tillfreds har jag varit hela förmiddagen. Allt tack vare att jag var ute och sprang en joggingrunda för ett par timmar sedan. Så nu sitter jag här och googlar recept på potatissallad med endorfinruset i kroppen och solen i ansiktet. Balkonger är ganska nice när man bor i höghus. Och dottern har lekt med vänner, inne på den tredje timmen redan. Målat stenar, spelat fotboll och nu tillverkar de smycken av grässtrån och ruttna blad. Idag blir en bra dag.
söndag 24 april 2011
det ombytliga humöret.
Lika trist och förutsägbar som gårdagskvällen kändes, lika tillfreds har jag varit hela förmiddagen. Allt tack vare att jag var ute och sprang en joggingrunda för ett par timmar sedan. Så nu sitter jag här och googlar recept på potatissallad med endorfinruset i kroppen och solen i ansiktet. Balkonger är ganska nice när man bor i höghus. Och dottern har lekt med vänner, inne på den tredje timmen redan. Målat stenar, spelat fotboll och nu tillverkar de smycken av grässtrån och ruttna blad. Idag blir en bra dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så bekant så. Och tänk vad långt de ändå bär, stunderna då precis allt känns rätt! Brukar påminna mig om dem när jag deppar till av nån anledning.
Man blir ganska svänging i humöret, som ensam vuxen. Men du har så rätt, de bra studerna bär en långt!
Skicka en kommentar