fredag 7 oktober 2011

att se nyanser.

En fyraårig pojke ville ha röda stövlar. Pojkens mamma ville att pojken skulle ha svarta stövlar. Dock fanns det inga svarta stövlar i pojkens storlek. Röda stövlar fanns det gott om. I alla storlekar.
Isabel följde med den allt mer jäktade mammans letande samtidigt som pojken förhoppningsfullt höll i ett par knallröda stövlar. Till slut gav mamman upp sitt letande och gick iväg, utan stövlar men med en besviken liten pojke.
Senare på kvällen frågade Isabel mig varför pojken inte fick de fina röda stövlarna, som han så gärna velat ha. Jag besvarade frågan med att fråga henne vad hon tror var orsaken.

Det var nog bara därför att den där mamman inte förstått att det inte finns pojk- eller flickfärger, bara fula och fina färger och vilka färger man tycker om skall man alltid få bestämma själv! sa hon med en kraftfull sympati och bestämdhet i rösten.

Mitt liv skulle nog tappa en massa nyanser, utan henne.

4 kommentarer:

sannabenita sa...

Vilken klok kommentar hon hade, din tös! Så ska det ju vara o mången gången glömmer vi vuxna o viktiga människor vad som är relevant i livet o hakar oss på små onödiga saker.. Men joo mamman kanske trodde att hennes son skulle få för mycket "tyttöviboja" om han använder RÖÖÖDA stölvar!

Anonym sa...

o.. vad rörande.

hanna k

KAROLINA sa...

Sannabenita: Ja, jag blir lite matt när jag tänker på hur många föräldrar som tränger in sina barn i en typisk könsroll i så tidig ålder. Som tur har jag lyckats få Isabel att förstå att hon kan och FÅR vara intresserad av precis vad som helst. Att världen är större än den ljusrosa barbiehyllan i leksaksaffären.

KAROLINA sa...

Hannak: Hon funderade på händelsen resten av dagen faktiskt. Hon tyckte det var väldigt orättvist och dramatiskt för den lilla pojken.