Här har man ångest. Det började på lördagkväll. Och höll i sig resten av veckoslutet. Och det bara forsätter i dag. En klump någonstans under bröstkorgen som strålar ut i armarna. En mage som knyter sig och får mig att må illa. Vet inte riktigt hur jag skall vara. Känslan som är så stark att den känns i hela kroppen. Ett molnande illamående som inte går att mota bort med att försöka fokusera på annat. Som att ständigt gå och vara riktigt rädd utan att veta för vad.
Ungefär så känns det ibland. Ungefär så känns det precis nu.
Får återkomma.
7 kommentarer:
Kämpa på! Det är tungt när det är tungt.
håll ut! kram, kusin E
Kramar!
/Kusin G
Kram!
kram! ibland har den här sloganen hjälpt mig: "fake it fake it, until you make it." så har man på nåt sätt haft nåt att falla tillbaka på då det plötsligt känts bra igen. fast samtidigt är det ju också bra att bara vara det man är.
dubbelt, som alltid.
/ hanna k
Hoppas det går över! Ibland kan det vara bra att omge sig med vänner och människor, så att ångesten lättar åtminstone stundvis.
Förresten så tycker jag du verkar vara en väldigt stark kvinna!
Tack för alla heja-rop, jag tror också att man får lov att köra på som vanligt tills det känns bättre igen. Det brukar ju gå om efter några dagar eller nån vecka.
Skicka en kommentar