Trycket i bröstet är kvar men livet går såklart vidare. Vare sig man har lust eller ej. Och eftersom jag är en kvinna som vägrar lägga sig ner på marken och vissna bort bland löven, så stretar jag på. På lite lägre växel kanske, men så länge det går framåt så får man vara nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar