den hemliga platsen.

Vi har haft det i över tre år nu. Vårt hemliga ställe. Tvärs över gatan finns det en kulle som vi kallar Berget. Någonstans på Berget finns en liten glänta bland alla buskar och träd. Sitter man där på sommaren, så ser ingen en. Även om nån passerar längs med stigen, ett par meter längre bort. Vi brukar gå dit ibland. Hon och jag. Och sitta och berätta våra hemligheter. Jag brukar få höra om hon är kär i någon och hon får veta vad jag drömmer om i smyg. Igår kväll, mellan två regnskurar tog vi en promenad dit. Satt en stund. Lyssnade. Pratade.

Det var fint.

Sedan kom vi hem och inom loppet av femton minuter stod vi och gnällde på varandra.

Ja ni vet. Livets små knyckigheter.