Hej du äckel farbror som befann dig på en gnisslande cykel på Hirvensalonbron tidigare idag,
För det första vill jag ursäkta att jag spottade dig i håret. Det var väldigt lågt av mig. Och jag skäms att jag sjönk ner på samma nivå som en gubbsjuk tönt som du. Men det där med att du tror dig ha rätten att tafsa mig på baken, så där i förbifarten, är så vidrigt så att jag blir riktigt, riktigt arg.
Jag vill förtydliga att det är sällan jag blir riktigt, riktigt arg men tafsande sliskiga typer som du är så frustrerande så jag inte kan känna annat än ilska och äckel. Om jag riktigt tänker efter, så hoppas jag ju egentligen att mitt spott var av den slemmigare sorten, så där så att det envist klibbade fast sig i ditt hår. Det kanske kan hålla dina händer i styr nästa gång du får den där idiotiska idén att tafsa på en okänd rumpa.
Så egentligen ursäktar jag mig inte alls över spottet. Nä, inte alls faktiskt. Jag har helt enkelt fått nog nu. Och det var väl bara det jag ville säga dig.
Mvh,
DenJoggandeLaman_82
Ps. Ett litet tips: Om du har en fru, koncentrera ditt tafsande enbart på henne. Garanterat mer uppskattat!
5 kommentarer:
Usch för tafs och slafs!
Ja, det är obehagligt när sånt händer.
Bra att du gjorde något, ofta blir man ju bara äcklad och arg och så paff att man glömmer bort att försvara sig.
Tidigare när det hänt har jag bara just blivit så paff så att jag inte gjort nåt alls. Nu kom mitt spottande som en ostyrbar reflex. Och sedan sprang jag iväg som en crazy lady.
Snabb reaktionsförmåga!
Ofta blir man bara förlamad!
Skicka en kommentar