När jag fräser in i närbutiken fem minuter innan stängningsdags. Med missfärgade flipsflops, en för liten och sliten t-shirt samt mysbyxorna som tappat allt som heter spänst och istället fladdrar löst i både rumpan och vid knäna. Med halva håret hängande över ansiktet och resten av hårmanen ännu fastklämd i en dinglande knut. Osminkad såklart, med rödprickigt ansikte och yra ögon.
Då skäms jag och tänker att här kommer jag instormande som värsta WT-gudinnan. Och sedan skäms jag över att jag skäms över något så oseriöst som ett rufsigt utseende och slitna kläder. Klockan fem före nio, en fredagskväll.
För egentligen borde ju sånt där inte spela någon roll.
6 kommentarer:
Haha, den känner man ju igen! Även om man gör detsamma vid lunchtid efter en sovmorgon på helgen. Då skäms jag på just det sättet.
Ja alltså, personalen i affären måste tro att jag är en heltids-slamsa.
Haha! Jag känner igen mej. Närbutiken är värst :D Tack för att du påminde mig om att jag måste köpa nya mjukisbyxor. Hoppas ni har det bra på Åland och snart ses vi ju. Kram.
Ja, snart ses vi. Alltså de där färjorna är ju faktiskt inte så behagliga. Men det går säkert smidigare med nattfärja, man får ju sova. H:Kvinnan som suttit i Ville Vikings magical lekrum i 3 timmar av 5.
Länge leve Ville alltså! Skrev din dotter kärleksbrev till honom denna gång som dom gjorde med mig i juli??
Nej, inget kärleksbrev åt Ville Viking denna gång, men precis alla programpunkter ville hon vara med på. Man blev ju lite matt.
Skicka en kommentar