diktatorn.

Alltså idag flyttade en hänsynslös diktator in i mig.
Diktatorn rabblade upp en massa tråkregler, nästan innan jag ens hunnit in genom dörren efter en heldag på jobbet.
Absolut inget internet innan du röjt undan efter middagen, tvättat två maskiner byk och dammsugit lägenheten. Kollat igenom dotterns alla kläder för att veta hur mycket nytt hon behöver i höst. Släng bort skor! Tvätta wcn! Skrubba ugnen! Dessutom skall du ha tid för en cykeltur med dottern!
Sedan dammsög jag trilsket, surt sneglande på laptopen, muttrade över korviga blöta strumpbyxor som inte vill rätas ut, slängde in disken i maskinen med en sådan hets så att jag är överraskad att inte något gått sönder och skrubbade toaletten med sådan passion att det där äckliga skitvattnet skvätte mig i ansiktet... Och så vidare...
Dottern ville hellre fortsätta leka detektiv med sina kompisar än att göra något så förutsägbart som att cykla. Hon räddade min dag lite där. Som tur.

Vad jag vill säga?

Vissa dagar känns det onekligen tungt att bli tvingad att umgås med sig själv.