en onsdagsmorgon i slutet av september.

Tidigare i morse skjutsade jag min bror till flygfältet. Som tack får jag låna bilen resten av veckan. På vägen mot flygplatsen beundrade jag morgonljuset medan min bror redan hade tankarna på Oktoberfest i Tyskland. På vägen hemåt undrade jag om det är så här det känns att bli äldre. Att man grämer sig mer över det faktum att man inte är en käck morgonmänniska som får se så fina himlar, än att man är bunden till Lifvets Plikter och inte kan flyga iväg på en öl till Tyskland så där bara. Då är jag ju ändå en Ölets Vän, om man säger så.