Varje onsdag kommer en städerska hit. Till jobbet alltså. Städerskan är 55+, blonderad och robust med en snabbhet som en virvelvind. Hon är faktiskt så snabb att man knappt fattar att hon varit här innan man hör ett moikka, en ytterdörr som smäller igen och steg som avtar. Idag hörde jag för första gången att att hon har Iron Maiden som rington. Iron Maiden. Nu är jag ingen fan av den musikgenren men fick ändå en plötslig lust att börja headbanga mitt framför ögonen på henne och skrika Yeah, heavymetaaaaal!
Men tråkig som jag är satt jag bara lugnt kvar och knapprade på tangentbordet utan att röra en min.
3 kommentarer:
Du borde ha gjort det!
Kusinen
haha! vad illustrativt för "dagens värld". känslorna dansar omkring i oss, men de uttrycks bara i olika medier - våra kroppar sitter stela framför datorerna hursomhelst. men äh... det var ju just det du skrev. fast bättre!
hanna k
Anonym kusinen: Ja det tycker jag också.
Hanna: Brukar få nästintill tvångstankar vid liknande tillfällen. T.ex. nästan varje gång jag sitter i bussen bland eftermiddagströtta typer får jag lust att dra på med en show för att liva upp stämning lite. Hittills har jag aldrig vågat. Man vill väl kanske inte skrämma folk med att få dem att tro att man blivit skvatt galen.
Ack, alla dessa osynliga sociala koder. Så betryckande.
Skicka en kommentar