tisdag 6 september 2011

och här sitter jag och skrattar hysteriskt.

Okej. Gränsen mellan att ha mycket att göra och för mycket att göra är hårfin.
Kan erkänna mig besegrad. Det gådde inge mer. Jag räcker inte till. Tar slut.

Nu har den stackars kvinnan brutit ihop, tänker ni beskärrat.

Nej, faktiskt inte. Eller kanske. Jag sitter nämligen här och fnittrar hysteriskt.

Klarar helt enkelt inte av att jonglera alla dessa bollar i luften, istället faller de ner som platta pannkakor och allt blir en enda smet och om inte telefonen piper så kanske det är barnet och jag får studsa mig fram till kylskåpet över en massa leksaker som ligger i vägen och nu trampade jag visst i potatis fast jag minns inte när vi ätit potatis senast men äsch jag har säkert glömt att hänga upp tvätten också det har jag säkert och häftet jag skulle köpa måste komma ihåg det imorgon innan jag åker till jobbet men har jag faktiskt packat ner dotterns gympaskor till morgondagens träning och varför kan jag inte komma på koden till bankkortet nu kanske jag inte kan lyfta pengar och vad skall vi då äta imorgon innan träningen på stan och ja visst jag skulle ju plasta en bok det lovade jag och så var det där dokumentet jag skulle printa ut och komma ihåg brevet som skall postas och och nu har visst alla rena glas tagit slut så jag får visst dricka från ett decilitermått och glömde jag månne skicka mail åt den där ena kunden eller minns jag bara fel och kanske jag minns att kolla det imorgon men hur skall jag minnas det kanske om jag skriver en post-it lapp och klistrar den i pannan på mig nämen oj här var det blött varför finns det en liten pöl med vatten mitt på golvet kan man ju fråga sig och banken jag skulle ju ringa till banken idag men när skall jag hinna dammsuga och nu glömde ändå att skriva in isabel i adresslistan på klassen och fotoboken hur blev det med den skickade jag aldrig iväg beställningen eller och jag måste minnas wilma koderna också men oj men nu har vi tydligen invaderats av bananflugor vad äckligt...

Så att. Nu kan man ju inget annat än att röja undan plats på soffan så att man kan slå sig ner och flabba. Och plita ner allt på en lista.

Kaotisch, I say. Very kaotisssch.

Kanske den enda obefläckade ytan i hela hemmet.

5 kommentarer:

Pia sa...

Låter hektiskt!

Anonym sa...

En STOR väggkalender och listor räddar min familjs vardag. Kämpa på!

Anonym sa...

ojdå, det låter lite jobbigt det där. Listor är ju perfekt så länge man kommer ihåg att skriva dom och senare även hitta dom. Krafter till dig. Hoppas du får sova åtminstone/Emma

Mariakusin sa...

oj kära Lina. Det där är ju jag i ett nötskal. Sådär låter jag inne i mitt huvud, på riktigt. Det blir inte bättre heller.

KAROLINA sa...

Pia: Ja lite påfrestande nu faktiskt.

Anonym: Väggkalender står på min inköpslista från och med idag. Tack för tipset.

Emma: Listor är perfekta om man inte slarvar bort dem, ja! Tyvärr gör jag ju oftast det. Men sovit riktigt gott faktiskt, tackar som frågar.

Maria: Skönt att höra att jag inte är den enda med aningen osammanhängande tankegång. Men jag hoppas det blir bättre när det lugnat ner sig lite *önsketänker förhoppningsfullt*